Chris01 skrev 2011-12-07 23:05:08 följande:
Skönt på sitt eget sätt om du förstår mig rätt, då kan du fokusera på din dotter i tuffa stunder också.
Det är det verkligen.
Alltså, jag är inte särskilt religiös av mig, men hon är verkligen en
välsignelse och en jättetröst i det här.
Kakmonster skrev 2011-12-07 23:19:39 följande:
Tråkigt TS, jag vet hur det känns. Har fyra MA i bagaget och aldrig känt av att nåt skulle vara galet. Upptäckte alla vid VUL/UL. Den värsta var på rutinultraljudet i v 18-19, då fostret var dött sedan v 11. Jag anade ingenting, förutom att jag hade inte fått nån mage, men den kan ju dyka upp senare... Idag har jag en 1,5-åring och en 3 månaders bebis! Kram och lycka till med framtida graviditeter!
Tack snälla :) Härligt att höra att du fått 2 fina barn.. Fick du någonsin någon förklaring till dina 4 MA?
Pianja skrev 2011-12-07 23:42:18 följande:
Den känslan känner jag igen, att kroppen svek mig. Funderade mycket på det där att jag inte märkte någonting men att det kom ut av sig själv så fort jag fick veta hur det var. Antar att jag så gärna ville fortsätta vara gravid att kroppen inte släppte ifrån sig förrän jag visste att det verkligen var kört.
DET har jag sett flera som skriver (bara här på FL t.ex) att så snart de fått konstaterat att fostret inte levt så har missfallet satt igång..
syntharen skrev 2011-12-08 09:01:43 följande:
Jag hade också lite bruna flytningar och sedan lite blodiga flytningar, som min bm sa var helt ofarligt... Yeah right!!! Men det som gjorde mig säker på att det hade gått fel var att mina symptom var borta, jag mådde inte illa längre och brösten var inte så ömma heller. Det kände jag redan flera dagar innan bruna flytningar kom. Idag är det 5 veckor sedan vi fick reda på att vår majbebis hade dött, jag var i vecka 11.
Åh..då är det nyligen för dig också.. Så tråkigt :(
Tysta jävla lönnmördare. Usch, idag är jag mest arg..
Lillafrökenfräken skrev 2011-12-08 09:06:58 följande:
Inga alls. Det enda var att de symtom jag hade försvann en tid innan men det "skulle" det ju göra när man gått förbi v12. Var på KUB-ul och det konstaterades att vår lilla februaribebis dött i v9, jag var i v13 (12+3). Det var mitt första MA, mitt andra missfall. Utrensningsprocessen gick igång på eftermiddagen samma dag av sig själv.
Precis.. Alla dessa "symtom" som lika gärna kan vara helt normalt.
Hu, jag undrar hur man kommer må vid nästa graviditet
Om man någonsin kommer våga slappna av..
Anonym skrev 2011-12-08 09:17:41 följande:
Läkaren som konstaterade att det var MA var väldigt rak och sa att hon aldrig säger något sådant. Hon tycker det är bättre att man får veta sanningen. Visst, det finns de som blöder och som det går bra för, men i de flesta fall innebär det att det är något som är fel. Hade jag fått det beskedet på ett tidigt stadium hade jag kunnat ställa in mig på vad som skulle hända.
SÅ jäkla bra! Jag vill också hellre ha raka besked.. Visst förstår man att folk försöker vara positiva och vill lugna av välvilja, men nej..eftersom det onekligen
i de flesta fall är en varningssignal att det blöder så hade jag faktiskt hellre velat höra det direkt. Där låg jag på gynakuten och försökte bita mig fast vid nåt litet, litet hopp..intala mig att kanske, kanske ändå..helt förgäves naturligtvis.
