MA (uteblivet missfall) - vad hade ni för symtom?

Jag hade också lite bruna flytningar och sedan lite blodiga flytningar, som min bm sa var helt ofarligt... Yeah right!!! Men det som gjorde mig säker på att det hade gått fel var att mina symptom var borta, jag mådde inte illa längre och brösten var inte så ömma heller. Det kände jag redan flera dagar innan bruna flytningar kom. Idag är det 5 veckor sedan vi fick reda på att vår majbebis hade dött, jag var i vecka 11.

Inga alls. Det enda var att de symtom jag hade försvann en tid innan men det "skulle" det ju göra när man gått förbi v12. Var på KUB-ul och det konstaterades att vår lilla februaribebis dött i v9, jag var i v13 (12+3). Det var mitt första MA, mitt andra missfall. Utrensningsprocessen gick igång på eftermiddagen samma dag av sig själv.

Vad gäller eventuella graviditetssymtom innan så har jag haft två väldigt olika starter på graviditeter. Den första tappade jag aptiten totalt. Var sällan hungrig, blev enormt doftkänslig men inget illamående. Graviditet nr 2, en del illamående men inte så kraftigt, hungrig som satan. Doftkänsligheten har suttit kvar sen graviditet 1 men ökade något. Båda gångerna väldigt onda bröst och enormt känsliga bröstvårtor.

Jag blödde till och från i omgångar. Inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle bli orolig. Gjorde flera VUL där de sa att allt såg bra ut och fick hela tiden höra att mindre blödningar inte var något att oroa sig för. Fick även se hjärtslag, men i vecka 9 hade de avstannat. I efterhand blir jag verkligen irriterad på alla som envisades med att upprepa att det inte var så farligt att blöda lite till och från. Läkaren som konstaterade att det var MA var väldigt rak och sa att hon aldrig säger något sådant. Hon tycker det är bättre att man får veta sanningen. Visst, det finns de som blöder och som det går bra för, men i de flesta fall innebär det att det är något som är fel. Hade jag fått det beskedet på ett tidigt stadium hade jag kunnat ställa in mig på vad som skulle hända.

Alltså, jag blödde inget i denna MA:et som skedde, hade kvar alla mina symptom ända fram tills skrapningen tråkigt nog, jag fick ju allt allt denna 3:e gången, illamående som satt hårt, kunde inte äta alls, ådrar och åderbråck som stack ut rejält, foglossning som kom redan i v.6 och yrsel med svullna och ömma bröst.
När jag kom in på skrapningen så hade jag fortf alla dessa symptom, direkt efter skrapningen så försvann alla utom ådrorna på brösten, dom har jag fortfarande också men det är det enda, allt annat försvann.

Första graviditeten hade jag inte lika mycket symptom, ömma och större bröst men åt mer då jag kände mig mer hungrig och det va faktiskt allt, jag fick blödningar i 2dgr innan den stora "klump blödningen" kom och BM sa också allt var normalt med blödningar, bruna eller färska! Att man kan få det pga livmodern, pga man skulle haft mens då, pga allt möjligt typ.. 

Det jag har lärt mig nu är att INTE ta allting så lätt! Även om jag inte ens blödde eller kände nåt i sista graviditeten så kommer jag ändå inte ta lätt på nåt, jag kommer vara en jobbig gravid kvinna i 4:e gången ska dom få veta, blödningar eller inte.     

jag hade bruna flytningar.
ringde både vårdcentral, BM, 1177, kvinnokliniken men alla sa att det var fullt normalt fast jag ALDRIG haft det förut (har en son sen tidigare + 2 aborter i bagaget) så jag kände ju att nått var fel..
mannen ringde kvinno kliniken till slut och då fick vi komma in men inte när jag ringde! och där konstatera dom MA, var i vecka 8+2 men embryot hade dött runt vecka 6! hade gått med det i 2 veckor! fattar inte heller varför kroppen inte kunde stöta ut det själv =(

Det är det verkligen.
Alltså, jag är inte särskilt religiös av mig, men hon är verkligen en välsignelse och en jättetröst i det här. Tack snälla :) Härligt att höra att du fått 2 fina barn.. Fick du någonsin någon förklaring till dina 4 MA?DET har jag sett flera som skriver (bara här på FL t.ex) att så snart de fått konstaterat att fostret inte levt så har missfallet satt igång..Åh..då är det nyligen för dig också.. Så tråkigt :(
Tysta jävla lönnmördare. Usch, idag är jag mest arg..Precis.. Alla dessa "symtom" som lika gärna kan vara helt normalt.
Hu, jag undrar hur man kommer må vid nästa graviditet  Om man någonsin kommer våga slappna av..SÅ jäkla bra! Jag vill också hellre ha raka besked.. Visst förstår man att folk försöker vara positiva och vill lugna av välvilja, men nej..eftersom det onekligen i de flesta fall är en varningssignal att det blöder så hade jag faktiskt hellre velat höra det direkt. Där låg jag på gynakuten och försökte bita mig fast vid nåt litet, litet hopp..intala mig att kanske, kanske ändå..helt förgäves naturligtvis.

 

Tack för att ni svarar, FL när det är som bäst 

Vi har gjorde utredning, men det visade inga fel. Fick dock progesteron och trombyl vid nästföjlande graviditeter och då funkade allt och vi fick våra guldklimpar.

Ang nästa graviditet. Jag fick ju mitt andra mf/ma i juli, det första var i oktober 2008. Jag försökte glädjas och inte oroa mig trots att det gick åt helsike första gången. Det jag så här i efterhand är glad över är att jag inte fick se nåt litet pickande hjärta runt v8 eftersom jag då absolut hade fått upp hoppet och det hade känts ännu värre när det gick åt skogen. Jag tänker även nästa gång försöka hålla mig  och göra samma sak som nu, dvs ta KUB-test och därmed vänta till KUB-ul innan jag kollar hur det är med liten. Visst, kommer det blödning etc så kommer kag kasta mig till Gynakuten utan att tveka, men om allt är ok så väntar jag tills dess.