MA (uteblivet missfall) - vad hade ni för symtom?

Lillafrökenfräken: Kan de göra något om det är så tidigt? Om/när jag blir gravid igen vill jag definitivt inte missa något. Usch, jag kan bara tänka mig hur orolig jag kommer att vara. Tolka minsta lilla grej. En pina för mödravården helt enkelt. Men det här vill jag inte vara med om igen!  

usch ts, vad tråkigt, jag fick konstaterat missfall den 8november, och dom sa att det var spontan abort, men ingen förklarade att man kommer känna sej så fruktansvärt tom så länge!

Pianja: Nä, de säger att missfall före v 12 beror på "naturliga" orsaker, att det är nåt fel på fostret. Satt och kollade lite igår och det känns som en sanning med modifikation ibland. I vart fall när fostret för runt v 9-11 för det är tydligen där som moderkakan tar över efter gulkroppen. Och strular det där (genom tex för tjockt blod eller att gulkroppen inte gett ordentligt med näring) så har det ju inget med att det är fel på fostret att göra. Det är det jag liksom inte förstår, istället för att dra igång en jävla utredning helt och fullt, varför kan de inte ge en progesteron och blodförtunnande om man haft två missfall när de vet att det i allmänhet hjälper. Och får man ändå missfall så kan man ju kolla om det är nåt annat som strular.

Jag frågade min läkare efter förra missfallet  om det fanns något man kunde få för att förhindra/minska risken för ytterligare ett missfall. Han förklarade då att på kontinenten var det vanligt att man gick in med progesteron, men att man vanligtvis inte gör det i Sverige. Det finns vissa enstaka läkare, men generellt är läkarkåren emot det. Han hänvisade till framför allt två skäl. Dels att man inte vet kvaliteten på graviditeten. De allra flesta tidiga missfall beror på fel på embryot och att då "tvinga" kvar det när man inte vet anses vara fel. Det är då bättre att låta "naturen ha sin gång". Det andra är att det man ger innehåller hormoner som inte är bra för manliga foster. Han sa därför att man absolut inte ska gå in med den typen av åtgärder innan man vet fostrets kön.

Blööh.. Imorse när jag gick upp tänkte jag vad skönt det var att jag inte känner an någon smärta/mensvärk/tyngdkänsla längre. Tänkte att nu kanske det börjar lugna sig lite (trots att det bara gått 4 och ½ dagar sedan Cytotecbehandlingen). Tog mig en kort morgonpromenad, och tror ni inte det då plötsligt kommer en stor äcklig, fullt kännbar klump som från ingenstans medans jag är ute och går. Kubbade hem fortare än kvickt, tack och lov att jag av någon anledning tog en elefantbinda imorse.. 

Fan, är det inte klart snart  Hur länge efteråt kan dessa hemska klumpar komma..?
Jag fasar så inför återbesöket om 1 och ½ vecka, jag VILL verkligen inte behöva göra en skrapning..
Vill bara att kroppen ska fixa att få ut allt på egen hand.

Vill ha mens igen, vill baka syskon!  
Vill, vill, vill.... 

Usch :( Jag hade bara riktigt ont på måndagen, just under det framkallade missfallet.. Nu dagarna efter har jag bara känt som ömhet och vag mensvärk och lite tyngdkänsla.. Idag känns det inget alls.

Det kanske kan ta några dagar innan det har tömt sig helt, jag läser nu i broschyren jag fick att -enstaka- klumpar kan förekomma så länge man blöder rött.. DE ÄR SÅ ÄCKLIGA SÅ JAG VILL NÄSTAN KRÄKAS!

Känslan är vidrig.

Jag har haft 3 MA och inga symtom alls. Allt växte som det skulle utom fostret. Om moderkakan fortsätter att sända ut hormoner så märker man inget utan mår illa som vanligt, får allt större bröst etc. Jättejobbigt. Har man råkat ut för detta så nekar de dock en inte VUL vid nästa graviditet, så man kan upptäcka det tidigare. Jag gick i 6 veckor med den första enligt läkaren.