Min dotter är rädd för tystnaden

Hej!
Det är inte alldeles ovanligt att barn som är väldigt försigkomna inom vissa områden också kan ha problem med andra saker. Att vara duktig att säga meningar betyder inte alltid att man har innebörden av meningarna helt klar för sig.
Det kan vara svårt att avgöra om hon får panik för att hon är ensam eller för att det är tyst, eller kanske för att hon upplever att hon inte har koll på läget, vilket hon ju förstås inte har.
Små barn brukar försöka att skaffa sig koll på läget, eller koll på oron, genom att utnämna något särskilt som utlösande orsak. Det kan vara en tiger under sängen, det kan vara mörker eller det kan vara tystnad.
Om man sen får kontroll på detta så behöver man inte känna någon oro tror man, för så fungerar vårt psyke.
Eftersom er dotter är en framåt liten tjej tar hon itu med sin rädsla för ensamhet, övergivenhet på detta sätt.
Men eftersom lösningen, att alltid behöva ha ljud på, blir ett nytt problem, behöver ni hjälpa henne till lugn och trygghet på mer flexibla sätt.
Det innebär att ni sakta men säkert ska vänja henne vid tystnad i situationer där hon kan känna total trygghet.
Således inte på natten, eller ensam i rummet, utan kanske med mamma i köket en liten stund efter maten eller liknande. Försök att hitta på trygga situationer, där du eller pappa är med och ta bort allt ovidkommande ljud då. Börja med korta stunder och utöka successivt. 
Lycka till!
Margit Ekenbark