Min son slog min sambo

Om han tillhör LSS, så borde han ju snart kunna "flytta hemifrån" till stödboende, som barn gör när de blir vuxna...

Jag har tidigare haft en kollega som jobbat som LSS-handläggare. Hon tyckte så synd om alla föräldrar som vägrade lämna över ansvaret för de vuxna barnens boende till kommunen, som hela tiden tänkte att de måste finnas till för sina barn hela tiden, hela livet. Många utplånar sig själva - vem blir lycklig av det? Barnen hade kanske haft det bättre på ett gruppboende med andra i samma ålder osv än med gamla trötta föräldrar som bara lever för nån annan =barnet.

Han är så stor, så ha inte dåligt samvete för om du känner att han inte kan bo hemma längre! Du kommer kunna ha kontakt med honom fortfrande, han kommer inte bli isolerad nånstans utan kontakt med omgivningen...ni kan fortfarande hitta på saker tillsammans...du kan säkert sova över hos honom och han hos er också...

Jamen precis, det är så de andra föräldrarna kännt också, exakt likadant. Men bara för att ens barn har ett funktionshinder, är det inte ett skäl att håll kvar barnet i nåt slags barnstadium, de behöver bli vuxna på sitt sätt. Har du möjlighet att få kontakt med andra föräldrar som har barn sm inte bor hemma längre...??? Som kan berätta hur det är?

På mitt jobb har vi en kille från Daglig verkamhet som hjälper till. Två meter lång, stark och grov men som en snäll 10-åring "mentalt". Han trivs med sitt liv, han har nån kompis som han går på bio med, bor på nåt gruppboende där han trivs och har som sagt sitt jobb på dagarna. Han skulle inte vara betjänt av att ha en överbeskyddande mamma.

Jag har ett exempel som är så gammalt att det nog kan skrivas här även om det är speciellt:

En gång pratade jag med en gammal tant. Hon hade ett stort behov av att prata och jag lyssnade. Hon berättade att de hade en son med utv.störning, han var 50+. De hade byggt om garaget till en bostad åt honom. De trodde att han kunde få andningsuppehåll när han sov så under HELA HANS LIV hade antingen mamman eller pappan sovit med honom på natten. Makarna hade alltså inte sovit tillsammans på 50+ år. Jag frågade försiktigt om han inte kunde fått nåt annat boende men hon slog ifrån sig och sa att kommunen inte fattade problemet med andningen så föräldrarna var de enda som kunde ta hand om honom. Han hade inte heller haft nån sysslesättning, för han hade det bäst hemma hos mamma och pappa....

Men hon var så trött och orolig...maken sjuk och hon själv gammal, vad skulle hända med sonen???

Bli inte sån...

Sen det där med att han kommer tänka att det är ett straff - det brukar väl ta lång tid innan man får ett boende? Så det kommer inte kopplas direkt till denna händelsen? Man måste väl föra in tanken på boende på "rätt" sätt så det blir nåt positivt för honom...

Jag har även ett exempel där det gått alldeles för långt med att ett barn (även det en man 50+) med funktionshinder fått bestämma för mycket hemma med enbart negativa konsekvenser för alla inblandade men nu har jag skrivit tillräckligt...!