• Anonym

    Min son slog min sambo

    Han är alltså 17  år, vad säger hans pappa? Kan han hjälpa till? Men ett föståndshandikapp är ju knappast något man blir våldsam för. Ligger det mer bakom? Har han andra diagnoser?

  • Anonym
    Anonym (hans mamma) skrev 2011-12-15 13:59:54 följande:
    Han tillhör LSS och du satte huvudet på spiken jag är precis en såndär trött sliten tråkig föräldrer nu, min sambo har dessutom ingen vana med barn med särskilda behov, men han är klok och han säger att min son bestämmer över alla här hemma för ingen vågar säga åt honom på riktigt. Nu har mina ögon öppnats och jag ser att de är sant, han kommer säkert få de bra kanske bättre på boende i längden men han kommer först känna sig ivägkörd och sårad och de gör ont. Helst nu så kommer han tänka att de är ett straff för att han har varit dum.

    Även om jag kommer försäkra honom om att så är inte fallet. Jag är den ända han haft och den ända han har kunna lita på, hans syster har en pappa men han har alltid bara haft mig.

    Och nu känns de som jag lämnar bort honom. Jag vet att de kan låta som känslomässigt dravel men de gör så ONT i mig.
    Jag tycker inte att det låter som känslomässigt dravel. Jag tror och hoppas att de flesta är kapabla att förstå att den sits du sitter i inte är enkel. 

    Alla måste kunna få känna sig trygga i hemmet. Det gäller barn så väl som vuxna. När våld inträffar måste man vidta de åtgärder som står till buds för att det inte ska hända igen. Och när det är halvvuxna tonåringar som står för det. Nu kompliceras er situation av din sons handikapp, han kanske inte kan förstå vad han gjort och vilka effekterna blir? Eller kan han sätta sig in att det är skrämmande när någon attackerar helt oprovocerat?

    Jag tycker att ni tillsammans ska undersöka möjligheterna för honom att få ett annat boende. Kanske kan du lägga det på den bogen att det kommer att vara utvecklande för honom att vara tillsammans med andra än bara med familjen? Att också andra tonåringar så småningom frigörs sig och skaffar annat boende? Och viktigt är förstås att du gör honom så trygg du kan i att det är boendet och inte er relation som kommer att förändras. Föräldrar slutar inte att älska sina barn bara för att de blir stora och flyttar hemifrån.

    Om han har kapacitet att förstå förloppet som lett fram till vad som kan bli en flytt, så kan du väl också prata med honom om just det att alla måste få vara trygga i sitt hem och att han kanske faktiskt behöver få andra tekniker för att hantera hastigt uppkomna och upprörda känslor. Dessa tekniker behöver det inte vara du som mamma som lär honom. Det kan han arbeta med i ett omsorgsteam.

    Bra också om din man och din son kan ha någon sorts samtal där relationen på något sätt normaliseras och där inget farligt händer. Det tror jag är viktigt för dem båda och för framtiden. 
     
  • Anonym
    Anonym (A) skrev 2012-05-14 14:08:47 följande:
    Jag tycker att du ska kämpa för att ditt barn får flytta in på särskilt boende. Tänk om han skadar din sambo allvarligt, hur skulle ni må då?

    Han är ju inte mindre farlig för att han inte kan rå för det.
    Jag kan håll med till viss del. Jag arbetar på ett gruppboende med den målgrupp som din son tillhör och är utsatt för hot och våld varje dag jag arbetar i princip. De boende är mellan 20 och 30 år med måttlig och lindrig utvecklingsstörning och har stora svårigheter med den sociala kontakten. Vi byter av varandra mycket, arbetar aldrig ensamma i risksituationer, har direktlarm till polis och skriver ofta tillbud och arbetsskadeanmälan. Var har din sambo sitt skydd? Din sambo är rädd och har troligtvis ett adrenalinpåslag i kroppen efter att ha blivit attackerad av din son. Själv tror jag att jag skulle tagit mina väskor samma dag och ställt samma ultimatum som din sambo gjorde. Under svåra perioder, speciellt under nov-mars gick jag ned i vikt, har sömnproblem och svårt med aptiten pga adrenalinpåslaget och det spelar ingen roll hur mycket man eller hur stark man känner sig. Din man blev attackerad och ni var tvungna att vara tre personer för att få bort honom. Vad händer den dagen din son får en till black out och de är ensamma?

    Jag förstår att det är din son, men han är i stort behov av professionell hjälp snabbt där människor kan vara säkra medan de är stöd i din sons boende.
  • Anonym
    Anonym (hans mamma) skrev 2012-05-14 14:57:43 följande:
    Tack för ditt svar. De du jobbar med är de endast lindrig utvecklingsstörning? Jag har själv jobbat med människor i autismspektrat som varit utåtagerande. Men de på mitt jobb som var utvecklingsstörda endast var ofta lugna filbunkar. Men min son har alltid varit utåtagerande. Tänder på två röda ibland. Försökte hitta något och läsa om det någonstans, för även om sonen flyttar så behöver min sambo hjälp med att förstå och bearbeta de som hänt.
    Alldeles riktigt, många personer med diagnoser inom autismspektrat har problem med utåtagerande beteende men även personer med enbart utvecklingsstörning kan ha problem med liknande beteende. Jag tror ändå att din son har ett väldigt stort stöd i dig, även om föräldrar inte alla gånger är de bästa personer att hantera personer med den här problematiken i ett boende. Det låter som om du är fullt medveten om vad din son är kapabel till ändå och vad han kräver. Jag önskar dig all lycka i framtiden.

    Ja, din sambo har blivit utsatt för ett brott så han behöver hjälp av professionella för att hantera detta. Kanske i anhörigstöd tillsammans med dig?
Svar på tråden Min son slog min sambo