• Anonym (återvändsgränd)

    Hjälp oss förstå oss på våran 5-åring

    Vi har en son på 5 och en tjej på 3. Vår son har länge varit krävande på olika sätt och vi har nu börjat fundera på om allt verkligen står rätt till.  
    Han har svårt för att ta ett NEJ och det blir alltid konflikter. Han börjar gråta lätt och skrika när han inte får som han vill eller något går emot honom. Han är envis, viljestark och ska alltid argumentera och ifrågasätta det vi säger till honom och de regler vi har för vissa saker. Sen känns det som om allt vi säger hör han för första gången fast han hört det hundratals gånger förut. Vi har t.ex sagt tusentals gånger att man spolar och tvättar sig efter toalettbesök men det går inte in. Sen ska han göra vissa saker på sitt speciella sätt och blir galen om det inte blir så. Han måste t.ex säga hej då med många pussar och kramar i dörren för att sedan gå till fönstret och vinka en längre stund. Säger vi bara hej då vid dörren så går världen under. 
    Han tycker att mycket är orättvist och att han inte får bestämma någonting. 
    Han kan inte leka rollekar och knappast med leksaker alls. Han är aldrig på sitt rum och leker och vi har prövat att flytta ut hans leksaker men det hjälper inte.  Går mest runt här hemma och gnäller eller förstör för lillasyster för att få "negativ" uppmärksamhet. Om han väl tar sig för att t.ex bygga något med lego eller en koja så vill han spara den för alltid. Han vill inte leka t.ex i kojan när den är klar. Han tömmer oss på energi eftersom det blir så mycket tjat och konflikter om allt. Vi har försökt att ge honom mycket beröm och uppmärksamhet när han gör något bra. Vi försöker göra saker tillsammans hela familjen men ofta slutar det i kaos p.g.a vår son. Det hjälper aldrig att säga till honom utan man måste verkligen bli arg och höja rösten ordentligt / skrika på honom för att få något resultat. Man måste alltid vara rak, bestämd och konsekvent.  Jag tycker han är otacksam och visar oss inte respekt. Han är dessutom svår att ta med t.ex till släktingar. Finns det inget att göra så hittar han alltid på något bus eller bara springer runt. Kan också säga opassande ord i situationer när man inte ska.

    Eftersom han är sportig av sig så har vi satt honom i tennisskola en dag i veckan och simskola en dag i veckan och det tycker vi funkar bra. Utelek är oftas inga problem heller samt när han får titta på TV. 
       
    Vi har uppfostrat våra barn på samma sätt och vår dotter är motsatsen till vår son.  Hon är ordentlig, lyssnar och lär av misstag. Hon leker med allt , är kreativ och går upp till sitt rum på eget initiativ. Ofta när hon blir tillsagd så säger hon.... okej då. Hon är lättsam och det är kul att vara med henne. Vi kan åka till stan och gå på kafe tillsammans m.m

    Hur ska vi nå vår son ? Kommer han att mogna och skärpa till sig till 6-års/skolan ? Är det 6-års trots ? Vet inte riktigt vad jag ska tro då jag dagligen träffar barn i samma åldrar inom mitt jobb. Självklart har jag träffat många krävande 5-åringar med liknande beteende men det känns så jobbigt att just vår son är så här. Bör vi göra någon sorts utredning ?

    Tack på förhand

  • Svar på tråden Hjälp oss förstå oss på våran 5-åring
  • barnpsykologen margit

    Hej!
    Du beskriver din 5-årige son som om det mesta hos honom inte var bra eller åtminstone inte som du skulle önska medan din dotter är precis rätt.
    Nu är det ju så att barn är olika, har olika arv och personlighet även om de uppfostrats på samma sätt av samma föräldrar.
    Din beskrivning av din 5-åring skulle i alla avseenden kunna stämma in på många andra 5-åriga pojkar som har svårt med rollekar, inomhussysselsättningar , som är trotsiga och som gärna vill vara med sina föräldrar, men som också älskar utomhusvistelse, olika slags idrotter och gärna vill argumentera och ha kontroll över sin tillvaro.
    Jag tror att det första ni ska göra är att se både styrkor och svagheter hos honom i stället för att idealisera dotterns beteende, som säkert är tillfredställande på alla sätt, men även hon har naturligtvis sina tillkortakommanden.
    Uppfostran är inte att göra om sina barn efter en önskad mall utan att hela tiden hitta sätt att möta, underlätta och stödja dem att bli den människa de har förutsättningar för.
    Men om du ändå är jätteorolig för din sons utveckling kan du alltid ringa BUP och be om råd hur du ska gå vidare.
    Med vänlig hälsning.
    Margit Ekenbark 

  • Anonym (återvändsgränd)

    Hej

    Tack för ditt svar.
    Ser att det var svårt för mig att få fram riktigt allt kring vår situation.
    Vår son har självklart fina, bra och positiva sidor och vi vill absolut inte förändra honom. Vi kämpar med att hela tiden berömma det han gör bra för att det inte ska bli så mycket negativt och för att stärka hans självförtroende. Vi ger honom mycket uppmärksamhet och tid och vi har märkt att han behöver mycket närhet och kramar. Anledningen till att jag skrev allt det vi upplever jobbigt och energikrävande var för att det är svårt att bedömma själv vad som är normalt för en 5-åring och när man borde inse att ens barn behöver mer proffesionell hjälp. 
    På förskolan är de ca 6 st 5-åringar som är väldigt flamsiga och tramsiga och som tillsammans hittar på saker som man kanske kan förvänta sig av en 2-3 åring men inte en 5-åring. Personalen har nämt att det här är den "svagaste" och barnsligaste 5-års gruppen de stött på och som förälder blir man ledsen när man hör detta. 
    Vi försöker verkligen lära vår son vad som är rätt och fel, hur man är mot andra, att man säger förlåt när man ska, att man delar med sig, väntar på sin tur m.m m.m. Vi tycker att vi har rimliga krav för vad en 5-åring ska klara av. Mycket klarar han när han är själv med någon av oss föräldrar eller eventuellt  EN kompis men på förskolan triggar de varandra. Vi ser även detta beteende när han försöker leka med sin syster och vi måste sära på dem hela tiden för att det spårar ur. 
    Inför val av skola funderar vi på att försöka se till så att den här "flamsiga" gruppen splittras lite då vi inte tror det finns någon fördel med att de går i samma klass. Är det rätt tänkt ?   
    Jag och min sambo funderar en del på hur vi ska kunna ge honom de rätta "verktygen" att läma det där barnsliga omogna beteendet, gå vidare och bli redo för skolan.

    Med vänliga hälsningar

    C

Svar på tråden Hjälp oss förstå oss på våran 5-åring