Brünnhilde skrev 2011-12-19 07:53:12 följande:
Jag har alltid uttalat gigantisk med g-ljud på båda ställena i alla fall. Men jag ska erkänna, att när det gäller uttal händer det fortfarande - dock sällan numera - att jag får reda på att jag alltid har uttalat ett ord fel. Min mamma kommer nämligen från Finland, och hon fick aldrig någon svenskundervisning som invandrarna får nu, utan lärde sig svenska från först veckotidningar och sedan allt svårare böcker. Så hon hade/har ett mycket rikligt ordförråd - men många av orden uttalade hon fel. Och jag fick med mig det felaktiga uttalet...
När det gäller ovanliga ord som man sällan hör, så har jag alltså gått in i mogen ålder med det felaktiga uttalet i en del fall, för att ingen har rättat mig. Det är inte så många år sedan jag lärde mig att "katolsk" uttalas just så och inte med å, till exempel. Och då hade jag ändå ett stort intresse för Katolska kyrkan när jag var yngre och hängde mycket i den lokala katolska församlingen... Men ingen rättade mig, någonsin!
Uttal av ord är mer lurigt än stavning. Var i landet, och vilka, uttalas ordet korrekt. Svenska akademins representanter? Om man är född för säg 70 år sedan har man annat uttal än de födda i går.
Att säga honom, med å-ljud eller med o-ljud, där det senare låter väldigt lustigt i våra öron idag men var helt naturligt (och rätt) fordom. På 70-talet var det hur orden sades i TV det korrekta och då samtidigt var dialekter av ondo. I dag finns och accepteras mängder av folk som pratar dialekt i ljudmedia.
Själv flyttade jag från Nyköping till Bohuslän under 70-talet. Snacka om ljudförvrängning, ljudförändring, för en stackars 11-åring