Lära 3-åring sova hela nätterna i egen säng

Jag gillar inte alls belöningssystem som ovan nämnde eftersom det då skapar en prestation i att inte söka kontakt och närvaro vid tex mardrömmar och oro. Det är inte vad jag skulle vilja att mina barn lär sig i alla fall, självklart ska de kunna komma om de haft en mardröm utan att behöva bli straffade för det! De lär sig dessutom väldigt snabbt att manipulera systemet för att få fler och fler fördelar, det finns en hel del skräckexempel gällande detta. Belöningssystem i viss form kan vara bra i extremt kaotiska situationer där familjen öht inte kan fungera normalt pga hur barnen beter sig, men för att tvinga en liten 3-åring att klara sig själv nattetid!? Nej absolut inte.

Personligen tror jag inte heller på att insomningen har något med saken att göra, men det kan ju vara så just i er situation även om det generellt inte finns något sådant samband. Så om ni inte testat låta henne somna själv ännu så prova med det till att börja med och se om det blir någon skillnad. För oss gjorde det varken till eller från.

För vår del har våra barn sovit hela nätter i egen säng i perioder redan tidigt, trots att de sovit riktigt ordentligt uselt i perioder också. Då äldsta var 3 år flyttade vi in hennes säng till vårt rum och då började en mer kontinuerlig tid av hela nätter i egen säng. Så det rådet skulle jag också ta fasta på om jag var du, jag tror det är mycket lättare att få dem att ligga kvar i sin egen säng om de har närheten till er redan där. Då behöver hon inte flytta på sig för att få den kontakten. I början när vi flyttade vår dotter så vaknade hon varje natt, satte sig upp och ville liksom ha koll på oss, vi sa bara att vi finns här, det är ingen fara, lägg dig ner igen och sov nu och så gjorde hon det. Snart slutade hon väcka oss. Dock började hon komma över igen en tid efter att vi hade flyttat ut sängen igen (vi har så trångt och behövde en lösning för båda barnen som kunde fungera på sikt). Det fanns en tid då jag undrade när i hela friden hon skulle sluta komma över till oss varje natt, men nu är hon 4 år och kommer nästan aldrig över längre. Kanske en gång i månaden på sin höjd. Jag är fullkomligt övertygad om att sådant här löser sig med tiden! Man måste lita på att de gör det av en anledning, att de följer sina behov och inte gör det för att djävlas. Och man kan inte tvinga barn att sova hela nätter om de helt enkelt inte är mogna, de vaknar ju av tusen olika anledningar. De vaknar när de vaknar och till slut inser man som förälder att man inte kan göra ett dugg åt saken.

Men som sagt, du kan alltid testa dessa två, att flytta in sängen till er och att låta henne somna själv på kvällen.

Vi gjorde periodvis så också att vi gick tillbaka med henne till sin säng, i perioder då man hade lite ork och tyckte att "nu ska vi minsann ha en förändring" precis som du känner nu Jag vill inte låta hopplös men för oss gjorde det i alla fall varken till eller från. Hon kom snart tassandes ändå och lärde sig att smyga så tyst att vi inte själva vaknade. Jag tror det är ett misstag att tala om (onödiga) vanor i det här sammanhanget, särskilt då hon ju som du säger också blir väldigt ledsen och har ett uppenbart behov av den närheten.

Men som du säger, jag tror inte heller det är särskilt ovanligt och de allra, allra flesta försöker nog på alla sätt de kan komma på att "lära" dem att sova kvar i sin egen säng men utan några större framgångar, precis som ni, därför att det rör sig om ett behov. Jag är dock numera fast övertygad om att det är ålder och mognad det handlar om. Det där behovet kommer avta det också. Så länge man som förälder ger utrymmet för den förändringen (tex genom att man ser till att de öht har en egen säng att sova i, alla har ju inte ens det...) så kommer de ta större och större avstånd från föräldrarna. Det är ett biologiskt faktum.

En tanke är att ni kanske kan ställa in en extrasäng precis intill er, dvs om det får plats även med en spjälsäng i rummet? Då kan hon ligga i den och behöver inte störa er så mycket när hon rör sig under natten. Vet inte hur ni satte sängen nu och hur stort/litet ert rum är, men fundera över om ni kan få till en lösning där spjälsängen kan få plats och att hon får ett extra sovutrymme. Vi ordnade en takvagga till lillan när hon föddes just pga platsbrist, nog för att hon ändå inte sov i den så mycket men ett exempel på hur man kan få mer utrymme. Det vore ju bra om 3-åringen kunde ha ett eget litet sovutrymme intill er säng eftersom största problemet verkar vara att hon sparkar och stör er.