Lära 3-åring sova hela nätterna i egen säng

Tror det är svårt att få barnen att sova hela nätter i egen säng, dom kan ha nån otäck dröm eller höra nått konstigt och då kommer dom in.
Våran kille är 4½ och kommer in lite då och då.
Men vi kör med guldstjärnor och när han har fått 7 stycken får han nån liten överraskning det kan vara nån liten leksak eller nått annat som han vill ha som inte kostar mer en 20-30 kronor...
Och det tycker han är kul varje morgon när han kommer och säger att han har sovit hela natten och vill ha en guldstjärna, nu på morgonen fick han sin sjunde så då är det dags för en liten belöning idag..

Jag tror att "boven" är att hon inte somnar själv. När hon vaknar på nätterna så saknas ju någon av er i hennes säng.

Vi har läst sagor för våra barn o myst i deras sängar, sen har vi gått ut och de har somnat själva. Ena dottern ville alltid ha musik, medans den andra vill lyssna på en cd-saga.

Ställ in en till säng i ert sovrum som hon eller du kan sova i när hon kommer in! Tror också det kan vara svårt att få henne att sluta komma in till er

Vi har samma problem som ni, fast vår kille somnar i sin egen säng, som står i vårt rum (vi nattar och går ut ur rummet, han somnar då ensam utan problem). Men han kommer krypande upp i vår säng på natten, oftast en 3-4 tiden, och både jag och min man sover dåligt då sonen ligger i mitten och bökar. Han är ju inte så liten längre, och sparkarna kan göra rejält ont. Eller så får man en käftsmäll mitt i natten.

Hur gullig han än är, så är vi trötta. Det går inte att lyfta över honom till egen säng när han kommer, eftersom vi inte vaknar till såpass att vi ens tänker medvetna tankar. Man registrerar ju inte ens att han kommer dit, man bara vaknar av sparkar/slag/bök.

Min sambo har en dotter som oxå vaknar ibland.. När hon va här för ngn vecka sen så vaknade hon varje natt.. Och vi läste att det kunde bero på att dom hade otäcka drömmar.. Men bu brukar hon sover hela nätter.. Hon är 3 1/2. Men oftast om hon vaknar på natten så brukar han gå in med henne igen så somnar hon om i sin säng igen. Han brukar stanna 5-10 min.. Det funkar bra tycker jag.. Visst e hon ledsen så får hon självklart sova inne hos oss..

Jag gillar inte alls belöningssystem som ovan nämnde eftersom det då skapar en prestation i att inte söka kontakt och närvaro vid tex mardrömmar och oro. Det är inte vad jag skulle vilja att mina barn lär sig i alla fall, självklart ska de kunna komma om de haft en mardröm utan att behöva bli straffade för det! De lär sig dessutom väldigt snabbt att manipulera systemet för att få fler och fler fördelar, det finns en hel del skräckexempel gällande detta. Belöningssystem i viss form kan vara bra i extremt kaotiska situationer där familjen öht inte kan fungera normalt pga hur barnen beter sig, men för att tvinga en liten 3-åring att klara sig själv nattetid!? Nej absolut inte.

Personligen tror jag inte heller på att insomningen har något med saken att göra, men det kan ju vara så just i er situation även om det generellt inte finns något sådant samband. Så om ni inte testat låta henne somna själv ännu så prova med det till att börja med och se om det blir någon skillnad. För oss gjorde det varken till eller från.

För vår del har våra barn sovit hela nätter i egen säng i perioder redan tidigt, trots att de sovit riktigt ordentligt uselt i perioder också. Då äldsta var 3 år flyttade vi in hennes säng till vårt rum och då började en mer kontinuerlig tid av hela nätter i egen säng. Så det rådet skulle jag också ta fasta på om jag var du, jag tror det är mycket lättare att få dem att ligga kvar i sin egen säng om de har närheten till er redan där. Då behöver hon inte flytta på sig för att få den kontakten. I början när vi flyttade vår dotter så vaknade hon varje natt, satte sig upp och ville liksom ha koll på oss, vi sa bara att vi finns här, det är ingen fara, lägg dig ner igen och sov nu och så gjorde hon det. Snart slutade hon väcka oss. Dock började hon komma över igen en tid efter att vi hade flyttat ut sängen igen (vi har så trångt och behövde en lösning för båda barnen som kunde fungera på sikt). Det fanns en tid då jag undrade när i hela friden hon skulle sluta komma över till oss varje natt, men nu är hon 4 år och kommer nästan aldrig över längre. Kanske en gång i månaden på sin höjd. Jag är fullkomligt övertygad om att sådant här löser sig med tiden! Man måste lita på att de gör det av en anledning, att de följer sina behov och inte gör det för att djävlas. Och man kan inte tvinga barn att sova hela nätter om de helt enkelt inte är mogna, de vaknar ju av tusen olika anledningar. De vaknar när de vaknar och till slut inser man som förälder att man inte kan göra ett dugg åt saken.

Men som sagt, du kan alltid testa dessa två, att flytta in sängen till er och att låta henne somna själv på kvällen.

Min treåring somnar själv på sitt rum och vaknar sedan ganska ofta under kvällen och natten. Fram tills jag går och lägger mig så nattar jag om honom i hans säng - ligger bredvid eller så - men sedan orkar jag inte springa utan han får komma över (via toaletten). Han sover kloss intill mig och mycket lugnare än när han är i sin egen säng. Jag har ingen aning om hur jag ska få honom att sova i sin egen säng hela natten. Han gjorde det under några månader när han var drygt 2 1/2 år, men det är det slut med. Han är också så supersöt och go att han har mig helt virad runt sitt lillfinger... Hur kan man motstå "Men jag älskar dig ju sååå mycket mamma! Och saknar dig så!" med tårar i ögonen och darrande underläpp... Skulle smälta en sten! Chanslös, är jag...

Med storebrorsan sov jag och hans pappa varannan natt i hans säng tills han sov natten igenom där, men han sov som en liten propeller så det var det enda sättet för oss att få sova åtminstone varannan natt. Lillkillen är lättare att sova med och vi är väl helt enkelt inte tillräckligt motiverade att göra om det.

Läser med spänning andras råd! 

Har ni provat med att följa med henne tillbaka till hennes säng och sitta där en stund så hon kan somna om där? Om det nu är viktigt för er att få henne att sova hela natten där.

Personligen så tror jag det är lite åldersrelaterat också. Iallafall mina barn har vid denna ålder (inne på tredje nu i den åldern) haft mardrömmar. Min 3åring nu kommer in till mig i princip varje natt och så länge han behöver det får han det. Han somnar utan problem i sin egen säng, men kommer över till mig när han vaknar till. Ibland händer det dock fortfarande att han "vaknar" okontaktbar i sin egen säng och bara skriker. Det är först nu han börjat kunna uttrycka att det är mardrömmar, han är senare i talet än mina andra barn och inte så verbalt beskrivande av sig.

Jag tror på att försöka möta barnen i deras behov, och gärna försöka förekomma dom ibland, för att kunna tanka trygghet i dom som man sen kan "ta ut av" när det behövs.

 

Många barn kommer till ro bara av att finnas nära och höra sina föräldrars andning i nattmörkret. En tanke skulle vara att ställa in en extrasäng eller en madrass i ert sovrum dit hon kan gå istället för er säng. Ännu bättre om den ligger på en plats så att du lätt kan lägga en hand på henne om det behövs.

Tack för alla råd
Förut hade hon sin säng brevid vår säng, men det var samma sak, hon vaknade runt 2 tiden och kröp upp till vår säng, sen flyttade vi sängen till hennes rum, till en början fick vi hämta henne varje natt när hon vaknade men nu har hon lärt sig att gå själv till oss. Vill och kan inte flytta tillbaka hennes säng då vi snart ska ha en bebis och där måste spjälsängen stå. Vi har nån natt prövat att lägga tillbaka henne i sin säng men hon blir så ledsen, jag tror inte att detta har mer ålder eller mardrömmar eller nåt sånt, hon har vant sig att sova hos oss och är trygg med det.

Vissa nätter går det bra, när hon ligger still. Men inatt tex så har hon vänt sig 100 ggr, fick hennes ben och knän i ryggen säkert 10 gånger, min sömn blir så lidande av detta. Hon ligger dessutom och trycker på mig så att pappan och jag  får ligga på halva sängen och hon på resten. Men samtidigt behöver hon närheten, hon vill gärna ha puss på natten innan hon somnar, ligga på armen och att man ska hålla om henne.

Ja man verkar ju inte vara ensam om problemet iallafall, verkar inte finnas nån enkel lösning, vi ska försöka nu under julledigheten att gå tillbaka men henne till sin säng och försöka få henne att somna om där. Eller så får vi köpa en större sång helt enkelt och hoppas att det ger sig.

Vi gjorde periodvis så också att vi gick tillbaka med henne till sin säng, i perioder då man hade lite ork och tyckte att "nu ska vi minsann ha en förändring" precis som du känner nu Jag vill inte låta hopplös men för oss gjorde det i alla fall varken till eller från. Hon kom snart tassandes ändå och lärde sig att smyga så tyst att vi inte själva vaknade. Jag tror det är ett misstag att tala om (onödiga) vanor i det här sammanhanget, särskilt då hon ju som du säger också blir väldigt ledsen och har ett uppenbart behov av den närheten.

Men som du säger, jag tror inte heller det är särskilt ovanligt och de allra, allra flesta försöker nog på alla sätt de kan komma på att "lära" dem att sova kvar i sin egen säng men utan några större framgångar, precis som ni, därför att det rör sig om ett behov. Jag är dock numera fast övertygad om att det är ålder och mognad det handlar om. Det där behovet kommer avta det också. Så länge man som förälder ger utrymmet för den förändringen (tex genom att man ser till att de öht har en egen säng att sova i, alla har ju inte ens det...) så kommer de ta större och större avstånd från föräldrarna. Det är ett biologiskt faktum.

En tanke är att ni kanske kan ställa in en extrasäng precis intill er, dvs om det får plats även med en spjälsäng i rummet? Då kan hon ligga i den och behöver inte störa er så mycket när hon rör sig under natten. Vet inte hur ni satte sängen nu och hur stort/litet ert rum är, men fundera över om ni kan få till en lösning där spjälsängen kan få plats och att hon får ett extra sovutrymme. Vi ordnade en takvagga till lillan när hon föddes just pga platsbrist, nog för att hon ändå inte sov i den så mycket men ett exempel på hur man kan få mer utrymme. Det vore ju bra om 3-åringen kunde ha ett eget litet sovutrymme intill er säng eftersom största problemet verkar vara att hon sparkar och stör er.

Kan inte den av er som följer med henne sova kvar där? Eller är hennes säng för kort för det kanske?

Jag har två nattvandrare, en som är 4 och en som är 2 1/2. De har båda en förmåga att kila fast mig från varsitt håll. Jag sov uruselt när det var så. Ibland la jag mig skavfötters och ibland på soffan. Vi orkade inte följa tillbaka till deras sängar eftersom det var så sent. Tillslut specialbeställde vi en ny säng som blev 240 bred och 220 lång. Nu sover jag som en prinsessa. De får gärna sova hos oss, bara jag får sova. När de blir något år till kan jag resonera med dom på ett annat sätt.
Att tillägga är att de somnar i sina egna sängar själva.

Dumt nog köpte vi en barnsäng till henne som är 1,60 lång och inte bred, somnar man i den så ligger man uselt. Men vi ska nog sälja den och köpa en "vanlig" säng till henne istället så man kan sova bredvid ordentligt. Kanske ska pröva att ställa tillbaka hennes gamla säng brevid oss och se om man kan få henne att sova bredvid oss fast i egen säng. Vi ska också köpa en bredare säng, då vår endast är 1,60 bred.

Ja det är inte lätt med detta ang. sömnen, men inatt har hon stökat hela natten känns det som, när man vaknar är man inte utvilad för fem öre.

Vi kämpar vidare.....

Vi

Vi ställde samma frågas till bvc sköterskan. Hon svarade att en barnpsykolog sagt till henne att så länge barnen kommer till föräldrarna på natten så har dom ett behov att få göra det. Och då ska dom också få komma. Det har vi anammat. Inget annat fungerade så.

Våran son har nästan alltid sovit i sin säng i sitt rum hela nätter. Fast för några månader sedan började han vakna på natten och kom in till oss. Nu orkar vi faktiskt inte vakna mitt i natten längre av skrik, så nu får sonen somna i våran säng också och nu sover han åter igen hela nätter. Fast vi sover aldrig alla 3 i sängen, utan jag o maken turas om att sova i hans säng då. Den är ändå 90*200. På så sätt sover vi alla bra just nu. Han blir 3 i februari! Lillebror på 1,5 sover som en stock nätterna igenom, aldeles själv på övervåningen. Hoppas det fortsätter!

För hans del tror jag det är drömmar. Sen har han monster i väggen och älgar på rummet,och allt vad han säger:-/ jag har då inte märkt av varken monster eller älgar när jag sovit i hans rum. (ligger i hans säng nu).