AP-perstpektiv på lämna bort över natt

Jag är inne på linjen att barnet själv ska bestämma när det ska sova hos någon annan än föräldrarna. Det innebär att vår snart 4-åring inte har sovit nån annanstans än med oss föräldrar.

En gång sov han med farfar (för några månader sedan), men då sov jag i rummet bredvid. Han ville uttryckligen sova med honom, så då fick han det. Det gick hur bra som helst.

Håller nog med msKitten. När de ber om det. Nu har jag brutit det med min knappa treåring två gånger, vid förlossningen av lillebror då han var två år precis och vår bröllopsnatt i fredags Då sov han hemma med sin mormor som han är väldigt van vid. Han har en fantastisk relation med såväl farmor, mormor, farfar och morfar även om han inte sovit där. Du kan ha ditt barn att knyta an på jättebra sätt på deras villkor annat än på natten. Däremot tror jag ju på det här med anknytningshierarki och har därför låtit dessa släktingar ha barnet själv succesivt från det att barnen varit, tett sig mogna för det. 

Mina barn kommer att sova hos släktingar de har nära sig, bara inte just nu. Att du minns dessa händelser innebär ju att du varit äldre än 4 år iaf Den tiden kommer. 

När det gäller att inte få sova oavbrutet har jag helt enkelt släppt det nu. Man får inte det med småbarn och det är lättare att acceptera än eftersträva tycker jag. Min stora började sova oavbrutet vid 1.5 år, det är tuffa månader men sen lättar det.

Tack för era inlägg! Det kommer vi nog köra på också, att hon helt enkelt får be om det själv. Om det inte blir så att vi "måste".  Kan tänka mig att när hon väl slutat amma sig till sömns så kan hon nog prata för sig ;)

Ja, jag var nog 4 ungefär. Mamma har berättat att jag frågade alla vi kände om jag inte kunde få sova över hos dem. Tyckte visst det var väldigt spännande :)

Vad tänker ni om att lämna bort över huvudtaget? Alltså stundvis? När började ni med det, om ni gjort det?

Nu låter det som att jag är besatt av att lämna bort ;) Men den som kommer tycka det är jobbigt när det väl händer är nog jag. Hehe. Det vore ju bra om man kunde lämna bort någon gång över natt innan det är dags för tvåan. Vill ju inte att det ska vara första gången när jag åker ifrån henne i smärtsamma värkar. Alltså, inget på G nu, bara en tanke.

Min äldsta son var ifrån oss föräldrar när han var runt året gammal, första gången. Och då var han hemma ett par timmar med en släkting som han känner väl.

Min yngre har fått vara ifrån oss och tillsammans med en släkting tidigare än så. När han var runt 8-9 månader. Då handlade det om en timme hit eller dit.

När jag skulle till bb och föda lillebror hade storebror aldrig sovit borta. Min mamma kom hem till oss. Tyvärr kunde inte hon lägga honom för natten, så jag sövde honom och åkte iväg. När han sen vaknade mitt i natten utan oss men med min mamma blev han inte ledsen, men ville inte somna om. Så de var vakna till typ 6 på morgonen  Sen däckade de båda två och sov hela förmiddagen 

Vi lämnade bort stor några timmar när han var 8mån. Helt fel nu i efterhand, värsta separationsfasen och han var inte lycklig där. Kände ju inte farmor och farfar. Det har tagit ett tag innan han trivts där själv, nu älskar han att vara där. Får ändå för mig det tog tid för det att komma, just för vi hade så bråttom. Jag ångar jättemycket att vi inte tog det lugnt och bara accepterade att det var klängigt med barn.

Första natten för honom var när tvåan kom. Alla tyckte vi skulle vänja honom vid att sova bort vilket jag tyckte var nonsens. Tror inte riktigt p¨å vänja konceptet och mycket ritkigt gick det jättebra. Men vad skulle vi gjort om det inte gått bra liksom? Fast där får man ju såklart göra det som känns bra för en själv, är ju en del att tänka på med förlossning som det är

Tvåan har min mamma en dag i veckan nu sen han var 8mån. Där har vi dock sett att hon är hemma hos oss och att storebror är hemma. Lillebror trivs med sin mormor som är en känd person. Detta är för jag behöver jobba.