Jag har börjat ta 2 numera. Tog två igår kväll så jag fick i alla fall sova till 5.30 i morse. Vaknade vid 4 men kunde somna om. Det börjar väl ge med sig lite det allra värsta. Käkar ju Panodil med.I morse var det sanneligen inget roligt. Dessutom så ska man ju vara pigg o alert på jobbet. Det är liksom jobbigt dubbelt med mens då man helst vill att den ska hålla sig borta.
Maramina. Vad tråkigt med ett sådant besked men ge inte upp.
Har inte varit så aktiv här på sistone. Har varit inne och läst men jag har inte orkat skriva så mkt. Har varit en jobbig tid med på tok för mkt att göra på jobbet. Nära att gå in i väggen, men jag har väl tagit mig upp från bottenträsket även om jag inte mår ¨så bra. Har 2 frgpr till er. Hur mycket tror ni dåliga blodvärden låg Hb (115) och dåliga järnförråd påverkar chansen att bli gravid. Har väldigt riklig mens som gör att jag får dåliga järnvärden. Har börjat äta lite järntabletter igen. (Hemofer). Åt det förr men fick till sist on i magen av dem, men än så länge går det bra. Tar bara en halv tablett åt gången än så länge för att vänja magen.
Nu till min andra fråga. Jag har för mig att kag l'st någonstan att omman är över 35 år så har man rätt till att starta en utredning om ofrivillig barnlöshet efter 6 månader. Ringde och kollade upp detta men det var ett år som gällde för alla. Vill göra det i den offentliga vården helst. Är väldigt dyrt att göra det privat. Sedan kund processen ta ett år också med väntetider och allt. Kändes väldigt hopplöst. Har snart gett upp hoppet om att bli mamma. Fyller 36 år i år. Kan ju hoppas man blir mamam vid 38 eller något sådant. Känns blytungt just nu.
Äntligen har jag fått tummen ur och bokat tid för utrednin. Man drar ju sig för det också. Jobbig process samtidigt vill man ju veta vad som är fel varför det aldrig tar sig. Det var dessutom 2 månaders väntetid så det var bra att jag bokade tid nu känns det som. Bokade tid för mig och min partner på Göteborgs kvinnoklinik för utredning. Det mesta är landstingsfinansierat där och det kostar 200 kr per besök och per person och då tar de blodprover, spolar äggledare och gör ultraljud på äggstockar om jag förstod det hela rätt. Mannens spermaprov var dock inte landstingsfinansierat så det kostade 900 kr, men det är ändå överkomligt. Någon som har erfarenhet av kliniken? Fick tid där i slutet på maj. Vi kommer ju fortsätta försöka och hoppas att naturen har singång, men hittills så ser det mörkt ut. Mensen är inte ens sen en endaste dag så man börjar inte ens hoppas på riktigt att den ska utebli. Den kommer så punktligt, vilket är bra i och för sig, men det är ändå skitjobbigt varje gång den kommer. Börjar också tycka det är jobbigt att umgås med mina tjejkompisar som alla har barn varav en ska ha sitt första barn till midsommar, en annan tjej ska ha sitt andra barn i augusti. Klart jag gläds med dem, men det är jobbigt att höra allt baby snack och man kan få lite tråkiga kommenatarer ibland också. Dessutom så känner jag mig väldigt utanför i allt baby prat. Känns snart inte som jag orkar gå på tjejträffarna längre. De är mina bästa vänner men jag har inget att tillföra längre känner jag. På området där vi bor väntar två av våra närmsta grannar också barn. Allt bara känns skitjobbigt.
Idag var det så dags för vårt första besök på kliniken. Fick ett mycket trevligt bemötande av alla på Göteborgs kvinnoklinik. Vi fick doktor Ulf Zackrisson och han verkade bra. Fick ett gott intryck. Var lite orolig innan att man skulle känna sig värdelös att man inte lyckas på egen hand, men allt kändes bra. Lämnade blodprov och de gjorde ultraljud på äggstockarna och livmodern. Livmoderslemhinnan var tjock och såg bra ut. Han kunde ana att jag kanske hade lite lite ägg på ultraljudet, men det visar sig bättre i blodprovet som han sa. Jag är 36 år i år så det är kanske inte så konstigt att det avtar. Vi ska dit igen om drygt 2 veckor och få resultatet. Känns lite nervöst.
Kan bli många jobbiga beslut framöver om man ska göra IVF eller inte. Dessutom ska jag spola äggledarna vid nästa besök. Känns också lite jobbigt. Det skulle inte göra ont sa han. Så det ordnar sig säkert. Har hög smärttröskel också och mannen får vara med så han får väl hålla mig i handen.
Började så svagt hoppas på ett plus men MENSJÄVELN dök upp i morse. hade det på känn redan igår, men hoppet är ju det sista som överger människan. Känns helt jävla hopplöst. På torsdag nästa vecka får vi svar på våra prover. Troligen är väl min äggreserv inte helt bra skulle jag tro. Man anses väl gammal när man är 35 i sådana här sammanhang. Livet känns skit just nu. Svårt att glädjas över andra saker som går bra t.ex. jobbet som det går bra på för mig. Känns inte som man är värd något som människa om man inte har barn. Känns som alla bara undrar när vi ska skaffa barn och man kan få lite uddea kommentarer ibland eller så är det bara vi som tolkar dem så. Känne mig utanför i tjejgänget nu när alla har både ett och två barn. Blir mkt prat om barn på tjejträffarna och jag har inte så mkt att tillföra i ämnet. Jag har inte berättat om vår önskan att bli föräldrar och att vi håller på med enutredning. Mina 2 kompisar som är lika gamal som mig väntar första respektive andra barnet här nu i sommar. Känns så orättvisst ibland.
På torsdag ska vi få våra testresultat. Känner mig skitnervös och rädd för ett negativt besked att ni aldrig kan få barn. Ser det framför mig hur han talar om det för oss att jag är för gammal eller något sådant att mina ägganlag börjar avtar. Fattar inte hur jag ska orka i sådana fall. Jag ska inte måla fan på väggen ännu, men jag känner mig negaiv. Alla förväntar sig att vi ska bli gravida vilken sekeund som helst. Min mans syster är på som bara den. Tjatar rent ut sagt. Vi vill inte berätta rakt ut att detgår trögt även om vi har yppat det. Lämna oss i fred för helvete kan jag känna. Tycker det är oförskämt rent ut sagt med alla frågor. Tycker de är lite väl privata. Om vi vill prata om det med någon så gör vi det annars inte. Vi har inte berättat för någon om att vi håller på med utredning och försöker skaffa barn. Vi vill slippa känna pressen och förklara för mogivningen att det kanske inte går. Hur har ni andra gjort? Har ni berättat?Man känner sig så värdelös på något sätt. Känns som alla blir gravida både hit och dit hur lätt som helst. Känns så orättvist även om jag är glad för dem. det tär på en att en naturlig sak inte går. kan det inte vara torsdag nu så vi får det överstökat. Ska spola äggledarna på torsdag med. Usch vad allt är jobbigt just nu.
Tack alla för de värmande orden. Känns skönt att det finns några som förstår hur jobbigt det känns och vad man går igenom.Wittra jag känner mig också trött på sex ibland. Du är inte ensam.