Vi som försökt ett tag utan plus

Ciccie: Usch då din situation låter väldigt jobbig! Och jag förstår verkligen att din familj är orolig, jag har ju själv varit anhörig inför en sådan sjukdom. Det är bra att du kämpar på!

Som du säger kanske du får äta medicin en lång tid eller i värsta fall hela livet, men om de hjälper dig får det väl vara så helt enkelt.

Tråkigt att många vänner har försvunnit för dig, tyvärr verkar det bli så när man drabbas av livskriser av olika slag. Men de som stannar kvar brukar verkligen vara vänner som fortsätter att finnas i vått och torrt!

Jobbigt att du utvecklat social fobi på köpet. Men det går att få hjälp med det också! Det viktigaste är att du får depressionen i schack, sedan kan du kanske satsa på KBT?

Även om det är en "väntar-på-plus-tråd" finns vi här för varandra i andra avseenden oxå. Nu har ju rätt många hängt här ett tag så man behöver ju inte ENBART snacka BIM-listor och symptom hela tiden. :)

Mammave: Vi fick rådet att vänta tills efter första mensen av gynekologen. Anledningen var bara för att återhämta sig psykiskt och att man skulle kunna ha koll på hur långt man kommit om man eventuellt skulle bli gravid direkt. Men jag behövde inte skrapas så det kanske är annorlunda. Men jag har oxå hört om infektionsrisk efter skrapning så det kanske kan vara klokt att vänta. Kan du inte ringa till kliniken och fråga så får du ett riktigt svar?

JZ79: Bra att ni pratat igenom det och kommit fram till att söka hjälp. Vi har nyligen avslutat utredningen som en gynekolog/sjukvården kan erbjuda, men de hittade inget fel så vi får remiss till en fertilitetsklinik. Den delen av utredningen som vi är klara med nu kändes inte alls jobbig tyckte vi, blodprov, spermatest och kontraströntgen.

JZ79: Bra att du kollat upp telefontider och sånt, nu är första lilla steget taget. Jag tyckte det kändes lite nervöst innan jag hade ringt. Vi hade pratat om att söka hjälp länge men när det väl blev dags kändes det ändå pirrigt. Men det var inget att vara orolig för, utredning var ju inte alls farligt! Jag resonerar oxå som du - att det kanske är något som ganska enkelt kan rättas till, och då har man ju oroat sig och kämpat i onödan... Jag tror definitivt det kommer kännas bättre när du har ringt som du själv skrev, och ytterligare bättre när ni varit på första besöket och fått mer information om hur det går till.

Kanske 4: Förstår att det känns lite jobbigt att komma iväg på utredning om du inte vill att barn eller övrig familj ska få veta. Men det är bara det allra första besöket som båda behöver vara med på, och det kommer ju troligtvis att infalla på dagtid. Jag vet ju inte om ni jobbar och har barnen på dagis/skola på dagen men om det är så blir det ju enklare att komma iväg. Till arbetsgivaren kan man ju säga att man ska till tandläkaren eller nåt, det känns lite lagom allmänt och inte alls så "uppseendeväckande" som att säga att man ska på läkarbesök.

Vårt första besök tog max en timme, men det ser väldigt olika ut beroende på vart man går. Behöver man va borta får man väl säga att man ska göra en rotfyllning eller nåt..

Hej tjejer!

Igår började mina spottings som vanligt innan mens, trött på detta! Det är en hel vecka kvar till mens! (Och jag vet säkert att jag inte är gravid eftersom vi pausar bebisförsöken fram till Afrika-resan..) Jag har googlat tidigare på eventuella orsaker och effekter men bara hittat att det kan vara progestronbrist, jag fick då utskrivet gulkroppshormon men det hjälpte inte.

Men idag hittade jag information om att det kan vara brist på B-vitamin! Och att ett vanligt symptom för B-vitaminbrist är barnlöshet, både för män och kvinnor. Jag ska ringa sjukvården på måndag och be att få kolla upp detta!

Jag kände mig nästan stum när jag läste om det så jag ville omedelbart dela med mig av mitt tips! :)

Här e tråden jag snubblade över:

m.familjeliv.se/forum/thread/53169181-orsak-till-mina-spottings

Och en lite mer faktabaserad sida:

www.b-vitaminbrist.se/

Det står i trådstarten om en tjej som genomgått utredning utan att de hittat något, sedan gjort 2 IVF som slutat i missfall v. 6. Efter ett läkarbesök upptäcktes B-vitaminbrist, hon fick tabletter och blev sedan gravid helt naturligt.

Jag läste mer om B-vitaminbrist sen och såg att flera skrivit att de blivit av med sina spottings efter att de börjat med tabletter. Det verkar som att man kan köpa tabletter receptfritt, men det är nog bra att kolla hos läkaren om man har brist.

Min bror hade B-vitaminbrist i övre tonåren som upptäcktes vid en hälsokontroll inför en anställning, bristen hade kommit smygande så han hade inga symptom, men han låg precis ovanför det undre värdet som säger att man behöver blodtransfusion. Sen fick han käka tabletter jättelänge.

Och när min pappa fick en depression konstaterade läkaren b-vitaminbrist (som troligen orsakat depressionen) och han fick sprutor i minst ett halvår.

Så det är nog säkrast att kolla upp det hos läkaren så att man får i sig rätt mängd tillräckligt länge, om det nu skulle visa sig att man har brist!

Inelg: Uuuusch va tråkigt, jag lider med er!! Vilken vecka var du i?

Det känns som att flera som plusat i denna tråd kommer tillbaka efter några veckor med missfall, så himla sorgligt!

Inelg: Jag tycker du kan räkna hur många försök som behövs för att få en bebis, alltså fortsätta räkna på som vanligt. Om du själv vill hålla koll alltså.

Däremot om det gäller eventuell utredning är det försök ett för er nu, eftersom man räknar antal månader det har tagit att INTE bli gravid fast man försökt. Även om det är tröstlöst jobbigt och segt att vänta är det onödigt att starta en utredning om det inte verkligen behövs. Det är så himla mycket som ska funka för att få till en graviditet och även om man vill och hoppas att det ska funka relativt snabbt är det helt normalt att det tar ett år. Tyvärr. :(

Om man försökt mer än ett år innan man lyckades bli gravid kanske det kan vara befogat med en utredning, men det får man nog kolla upp med fertilitetskliniken isåfall.

Själv slutade jag att räkna försök för länge sen, nu räknar jag år istället... :-/ Nästan 1,5 år i ett tidigare förhållande, ca 1,5 år med sambon, fick ett missfall (ma) i v.10-11 och nu ytterligare ett år efter det.

Startade utredning ca 9-10 månader efter missfallet, med tanke på att jag försökt så hiskeligt länge innan.. Enligt utredningen hos gynekologen va allt lugnt så nu väntar vi på remiss till fertilitetsklinik för vidare utredning och ev. behandling.

Jag har för länge sen slutat deppa för varje misslyckat försök, annars hade jag nog varit knäckt nu. Jag är övertygad om att min tid kommer så småningom. :)

Ciccie86: Vad skönt att det gick så bra hos läkaren, det verkar som att han/hon verkligen tagit dina problem på allvar och att du nu kommer få riktig hjälp som verkligen ger resultat! Jag tror verkligen på detta! :)

Lite jobbigt med sjukintyg första dan, men så gör de flesta företag om man varit sjuk flera gånger. Det verkar i sammanhanget som att din chef verkligen bryr sig och vill komma till rätta med dina problem.

Lycka till, jag tror det blir jättebra!