Smärta,saknad
Miste vår dotter för 3 månader sen 11 år gammal. Det gör så ont ångest o panik o mkt gråt. Första jul utan vår ängel. Hur ska man kunna leva vidare kommer de överhuvudtaget att gå???????
Miste vår dotter för 3 månader sen 11 år gammal. Det gör så ont ångest o panik o mkt gråt. Första jul utan vår ängel. Hur ska man kunna leva vidare kommer de överhuvudtaget att gå???????
lider med dig och din familj . finns inga tröstande ord inga fina meningar. men hos dig finns nog en besvikelse ett hat och en ledsamhet att det ska vara så förbannat orättvist.
Jag beklagar er sorg, verkligen
Det första året är hemskt. Svart hål, kippa efter andan, skrika och gråta. Det är mycket svårt att gå igenom alla högtider, men andra gången går lite lättare. Överhuvudtaget är det andra året mycket lättare än det första.
Det kanske skulle hjälpa om ni hade en lite minnesstund på julafton då ni samlas runt ett foto, tänder ett ljus, gråter och sedan går vidare och tar er igenom resten av dagen, överlever lite till?
Usch vännen de e svårt, men ta en dag i taget. Jag vet att de är tufft och ångest är där hela tiden
Styrkekramar till dig
Kämpa, varje dag måste ni kämpa mot tomheten och allt som gör ont.
Har inga tröstande ord tyvärr, men känner så för dig/er, vet vad ni går igenom.
Är i samma situation bara ett äldre barn.
inget blir någonsin som det varit...
Skickar mina varmaste tankar och en styrke kram
Vi förlorade vår 18 åriga dotter i somras i USA där hon skulle fira sin student med fyra andra kompisar. Resan gick så bra fram till den dagen (9 dagar innan de skulle komma hem ) hon somnade för alltid. Det gör så ont så det finns inga ord att beskriva smärtan men fråga är samma Hur ska man kunna leva vidare kommer de överhuvudtaget att gå???????
Jag beklagar sörgen till trådstartaren
Till TS jag vet hur ont allt gör, inget kan lindra smärtan, dagarna rullar på som om inget har hänt... hur är det möjligt?
Jag tänker så mycket på Er, kämpa...
Aldibe, dagarna blir inte lättare men man lär sig leva med smärtan och tomheten, åtminstone är det så jag har fått göra. Tiden går fast man inte längre kan tillgodogöra sig den.
Man lever vidare fast med en ny följeslagare, den heter sorg.
Kämpa, gör vad som krävs för att du/ni ska kunna leva vidare.
PS förlåt trådstartaren om vi brutit oss in i din tråd, vi sitter i samma båt DS
Dt högg så i mitt hjärta när jag läste din tråd... jag sänder dig o din familj styrka o värme.. ta hand om er!!