Någon mer som fått hydronefros (förstorat njurbäcken) under graviditeten?

Åh äntligen hittat en tråd med nån som gått/går igenom samma som jag gick igenom runt nyår. Eller ja, kanske inte riktigt samma för i mitt fall fanns det ingen kompetent läkare som kunde komma på vad det var för fel så första gången jag åkte in akut låg jag ett dygn på morfinoch när det sedan gått över blev jag hemskickad över nyår bara för att komma tillbaka söndagen 1a Januari med ännu värre smärta. Det enda dom sa var att dom misstänkte njursten men det gick ju inte att bevisa eftersom att de inte kunde röntga mig. Jag blev inlagd på förlossningen och där låg jag två dygn fullpumpad med morfin och annat smärtstillande till de tillslut bestämde sig för att sätta in en kateter i njuren på tisdagskvällen. Smärtan lättade lite men det gjorde fortfarande ont. Och på natten mitt i alltihopa så gick vattnet för mig och läkaren sa att det gått "spontant" och att det inte alls hade med allt det andra att göra, vilket jag tror vad ja vill på..... Onsdagen gick och jag klarde mig med allt mindre smärtstillande för njuren men däremot började jag få värkar. Men inget kom igåg ordentlugt under onsdagen. Jag låg hela onsdag och onsdagnatt med värkar och på torsdagsmorgon fick jag komma till förlossningsrummet för att få ett påskyndande dropp. Min dotter föddes då kl14:03 i V36+4. Förlossningen gick "lite för fort" tyckte barnmoskan för om jag skulle följt kurvan så skulle hon inte ha fötts förrän på kvällen. Men jag tyckte det var tur att det gick fort för ca25min efter förlossningen så small jag av. Inte konstigt då man legat fyra dygn med knappt någon sömn alls. Jag minns inte hur jag kom till BB och jag var helt borta i nästan ett dygn. Sen eftersom att de inte visste vad som var felet så höll dom kvar mig i fyra dygn innan de tog ut slangen. Och jag sov ju som en kratta de dygnen då jag inte kunde vända mig som jag ville i sängen. Detta var nog den värsta veckan i mitt liv trots den vackra flicka jag fick. Hon är helt undebar och jag älskar henne mer än allt annat men detta vill jag aldrig vara med om igen. Att jag var så sjuk (väldigt lågt blodvärde också) och dålig i kombination med att hon var tidigt född och så liten gjorde också att vi aldrig fick amnikngen att fungera och jag fick inte någon större hjälp heller. Men nu har jag en fråga - när man läser om detta nämns bara höger njure. Men jag fick ont i vänster. Var det bara jag?

Ja, det var väl lite därför jag letade upp den här tråde. För ingen som jag pratat med tycks ens ha hört om det och det enda de har att säga är: Märkligt.
Det är som sagt skönt att smärtan är över men man har ju gått och funderat länge på vad det var som egentligen
hände. Det var faktiskt först idag som jag fick veta vad det egentligen var.  När jag frågade en expert här på FL. Tycker det är så märkligt att min barnmorska inte hade en aning om vad det kunde vara. På efterkontrollen frågade hon istället mig om JAG visste vad det var.
När/om det blir något fler barn så blir det då en annan BM helt klart.
Men lite nervös känner man sig då de ju inte finns några garantier för att det inte kommer hända igen.

Myessence: inte aktuellt med dränage för att du är så långt gången? Mitt sattes ju in i 36+2. Men de e klart. Dom visste väl inte säkert varför dom satte in de ens. Var liksom bara en chansning vad jag förstod. personalen på BB kände förresten inte heller till vad det var för fel. Inte visste de hur de skulle hantera slangen heller. När jag bad att få ta bort den så så börja dom med att plugga igen den först en timme för att se om jag fick ont igen. Sen öppnade dom de igen o höll på så typ ett dygn men ingen visste riktigt varför eller hur länge den skulle vara öppen/stängd. Men vad jag förstår så ska man kunna ta bort den direkt efter förlossningen? Jag hade kvar min i fyra dygn efter förlossningen....