Någon mer som fått hydronefros (förstorat njurbäcken) under graviditeten?

Verkar vara en ovanlig åkomma helt enkelt

Har i alla fall blivit av med dränaget och njuren verkar fungera normalt igen så jag håller tummarna för att det onda inte återkommer.

Hej, jag har letat och hittade nu din tråd. Jag har haft "anfall" sedan v 22 och först trodde läkarna att det berodde på gallstensanfall men nu förra veckan (v 34)  fick jag konstaterat att det är hydronefros jag  har. 

Har bebisen kommit ut nu eller är du fortf gravid? hur gick det isf för dig?

Till mig har de bara sagt att jag ska åka in vid anfall och har blivit erbjuden att bli inlagd (tyvärr funkar inte det då jag måste vara hemma eftersom det bara är jag som har körkort). De har nämnt att de kan sätta in ett dränage men jag vill helst undvika det då jag hört att smärtan från det kan vara minst lika obehaglig som själva anfallen.

Har fått mycket tätare anfall nu och precis som du säger gör det jävligt ont, de pågår oftast 1-2 timmar och jag är helt stel och öm efteråt.. Senaste anfallet höll dock i sig hela natten:(

Hör gärna av dig och berätta.

mvh frida 

Jag hade samma med mitt första barn, fick det runt v 30. Inte speciellt kul att gå runt med en påse (på benet i mitt fall). Fick oxå göra om ingreppet efter några veckor eftersom en oförsiktig distriktsköterska dragit till slangen (ajj). Den satt till förlossningen, togs bort dagen efter. Inga problem efteråt. Men en pina under tiden.

Hej Frida!

Ledsen att höra att du har fått hydronefros, inget kul alls! 

Jag är fortfarande gravid (har beräknad födsel imorgon ) och har inte känt av hydronefrosen någonting alls sedan de tog ut dränaget drygt två veckor efter att det sattes in.

Jag fick det insatt i vecka 27 och de tog ut det i vecka 30 eftersom det inte hade kommit i princip något urin alls i det under en vecka. Det berodde på att det hade blivit någon slags "knut" på dränagedelen som var inne i kroppen men eftersom jag inte hade fått ont alls den veckan och njuren inte var lika förstorad när de undersökte mig på röntgen så beslutade den röntgenläkaren att han skulle ta ut dränaget och inte sätta in ett nytt. Hade jag fått ont efter det så hade man behövt sätta in ett nytt dränage men kroppen löste det åt mig.

Kan säga att det gjorde inte alls ont att sätta in dränaget, eftersom jag hade så ont hela tiden så var det snarare en enorm lättnad när det var insatt och jag plötsligt inte hade ont längre. Dock var det INTE roligt att gå omkring med en urinpåse på magen den tiden jag hade dränaget och veta att jag skulle behöva göra det i drygt tre månader till eftersom alla läkare jag pratade med sa att man ALDRIG tog bort dränaget innan förlossningen. Sen hade jag bara tur att träffa en läkare som gick lite utanför normerna så att säga och tog bort det utan att sätta in ett nytt.

Eftersom du är såpass nära BF så är det svårt att ge något råd, det är inte kul att ha dränaget insatt men samtidigt så är det ju inte kul att ha så ont och speciellt inte när anfallen verkar komma oftare och oftare och dessutom håller på längre. Tror att det eventuellt finns en möjlighet att dränera njuren vid ett enskilt tillfälle om den inte är helt blockerad, du kan ju fråga läkarna i alla fall?

Mitt tips annars för att "oblockera" den njure som är blockerad är att enbart ligga på den sidan vars njure är "normal" när du sover. Jag hade hydronefros på min högra njure och i och med dränaget låg jag alltså enbart på min vänstra sida och sov vilket hjälpte till att "avlasta" min högra njure då livmodern inte tryckte så mycket på den.

Jag hoppas att du har blivit sjukskriven i alla fall så att du inte behöver jobba mitt uppe i allt detta dessutom.

Du får gärna höra av dig i den här tråden (eller direkt till mig) hur det har gått och vilket beslut du tog tillsammans med läkarna.  

Jag hoppas så att det löser sig för dig och känner verkligen med dig! 

Hej igen, tack för svaret, jobbigt att hitta fler med denna hemska "åkomma" men skönt att ha någon som förstår hur jobbigt det är.

Skönt att du sluppit smärta efter att de tog bort dränaget. De har inte sagt något till mig om att dränera vid enskilt tillfälle, det kanske skulle vara ett alternativ? Men eftersom jag mer får som "anfall" så släpper det ju ändå uppenbarligen av efter ett tag. Jag märker själv att jag blir väldigt kissnödig efter ett anfall lagt sig, och det beror väl just på att trycket släppt och kunnat rinna ner till urinblåsan antar jag. Däremot har jag konstant molande värk och står på fulldos citodon (8 tabl/dygn), de vill att jag ringer vid anfall så jag får komma in och få morfininjektioner men för mig känns det faktiskt bättre att uthärda anfallet hemma än behöva åka ambulans o visa hur ont det gör för andra (låter knäppt kanske) och behöva bli inlagd. 

Jag har istället för att operera in dränage (då jag är så pass nära förlossningen) tänkt yrka på igångsättning runt v 38/39 pga humanistiska skäl (är rädd att jag ska vara så slut av alla anfall att jag inte orkar med en förlossning), vet dock att det troligtvis är väldigt svårt att få genom, till stor del eftersom jag är förstagångsföderska. Min barnmorska lovade dock att vi skulle prata om det och gå genom för/nackdelar om det vid nästa tillfälle. Även den överläkare jag träffade i tisdags när jag var inlagd på förlossningen sa att det inte är uteslutet men inget som diskuteras fören jag iaf gått över v 37+0, Är i v 35+0 idag. 

Jag ligger som du säger alltid på vänster sida (är min högra njure som är påverkad), dock måste jag ändra position ibland när jag får ont. Vid anfall måste jag först vanka omkring i huset, sedan spyr jag alltid av smärta men även för att lätta på trycket i magen och efter det om jag kan så ligger jag på rygg på golvet. Är min man hemma så brukar han hålla upp mina ben eller försiktigt massera mig på sidan av ryggen tills smärtan klingar av lite. 

Ja, jag är sjukskriven tack och lov, hade inte gått annars, har inte jobbat sedan jag fick mina första anfall så har varit hemma länge nu. 

Spännande att vara så nära nu, håller tummarna att allt går bra för dig och att lillen/lillan vill titta ut snart =)

 

Kan förstå att det inte var någon hit precis:/ 

Hur gick det med nästa graviditet, hade du samma problem med hydronefrosen då? 

Nej, andra graviditeten gick bra, inga problem, fick några känningar av nåt liknande vid något tillfälle, men det försvann fort. Men jag var lite orolig att samma sak skulle hända igen.

Låter dock som du kanske skulle må bättre av ett dränage.. Det är ju trots allt några veckor kvar för dig och dina anfall låter inte som nån höjdare precis. Även om det är krångligt och jobbigt med dränage så är det mycket bättre än att ha så ont som du har.

Åh äntligen hittat en tråd med nån som gått/går igenom samma som jag gick igenom runt nyår. Eller ja, kanske inte riktigt samma för i mitt fall fanns det ingen kompetent läkare som kunde komma på vad det var för fel så första gången jag åkte in akut låg jag ett dygn på morfinoch när det sedan gått över blev jag hemskickad över nyår bara för att komma tillbaka söndagen 1a Januari med ännu värre smärta. Det enda dom sa var att dom misstänkte njursten men det gick ju inte att bevisa eftersom att de inte kunde röntga mig. Jag blev inlagd på förlossningen och där låg jag två dygn fullpumpad med morfin och annat smärtstillande till de tillslut bestämde sig för att sätta in en kateter i njuren på tisdagskvällen. Smärtan lättade lite men det gjorde fortfarande ont. Och på natten mitt i alltihopa så gick vattnet för mig och läkaren sa att det gått "spontant" och att det inte alls hade med allt det andra att göra, vilket jag tror vad ja vill på..... Onsdagen gick och jag klarde mig med allt mindre smärtstillande för njuren men däremot började jag få värkar. Men inget kom igåg ordentlugt under onsdagen. Jag låg hela onsdag och onsdagnatt med värkar och på torsdagsmorgon fick jag komma till förlossningsrummet för att få ett påskyndande dropp. Min dotter föddes då kl14:03 i V36+4. Förlossningen gick "lite för fort" tyckte barnmoskan för om jag skulle följt kurvan så skulle hon inte ha fötts förrän på kvällen. Men jag tyckte det var tur att det gick fort för ca25min efter förlossningen så small jag av. Inte konstigt då man legat fyra dygn med knappt någon sömn alls. Jag minns inte hur jag kom till BB och jag var helt borta i nästan ett dygn. Sen eftersom att de inte visste vad som var felet så höll dom kvar mig i fyra dygn innan de tog ut slangen. Och jag sov ju som en kratta de dygnen då jag inte kunde vända mig som jag ville i sängen. Detta var nog den värsta veckan i mitt liv trots den vackra flicka jag fick. Hon är helt undebar och jag älskar henne mer än allt annat men detta vill jag aldrig vara med om igen. Att jag var så sjuk (väldigt lågt blodvärde också) och dålig i kombination med att hon var tidigt född och så liten gjorde också att vi aldrig fick amnikngen att fungera och jag fick inte någon större hjälp heller. Men nu har jag en fråga - när man läser om detta nämns bara höger njure. Men jag fick ont i vänster. Var det bara jag?

Mibeli: usch då, det där lät inget vidare alls:( tur att det gick bra för din lilla flicka iaf. Det verkar onekligen som att det har stor betydelse för vilken läkare man träffar om man får hjälp eller inte. Mig trodde de ju att jag hade gallsten fram tills för några veckor sedan. Något dränage har aldrig varit aktuellt, de säger att jag är så pass långt gången att det inte är någon idé. Vad jag hört är det oftast höger njure som drabbas men även vänster ibland.

Jag har nu varit inlagd i en vecka på förlossningen. Har haft många samtal med olika läkare och har fått citodon regelbundet samt oxynorm vid mer smärta. Bebisen har sjunkit ner i bäckenet men nu så hydronefrosen har lättat lite, har dock fortf mycket värk.

Idag gjordes ett tul och bebisen är ca 14% över normalkurvan (v 36+3 idag) och skattades till ca 3200g nu.

Jag ska snart på ett samtal med förlossningsläkaren och göra upp någon form av plan för resten av graviditeten. Jag hoppas själv på att få bli igångsatt efter v 37+0 men vi får se vad de säger.

Mibeli: Usch vilken upplevelse och du har rätt, mycket beror på vilken läkare man träffar. Den BM jag träffade när jag åkte in till förlossningen sa med en gång att antingen var det hydronefros eller ryggskott så de ordinerade ett UL av mina njurar vilket visade exakt det som BM sa. Se till att få prata med någon såhär i efterhand, annars är det lätt att man går och bär detta med sig i onödan.