Tjock och lycklig?

Visst tänker folk på hälsan. Men allvarligt, det finns många smala ohälsosamma människor, som äter skit och med feta blodfetter, bara att deras kroppar inte blir så feta alla gånger på ett sätt som syns. Det är lite som med smala människor utan muskler, visst du är smal, men kan du ens bära ica kassen med mat hem liksom. Människor finns i alla varianter och man är olika. Men folk blir så inpräntade med att olika är fel OCH det är väl den biten som liksom stör mig lite.

Grattis till din vikt nedgång, vad roligt för dig Duktigt gjort. Får man vara nyfiken och undra hur du gjort?

Tror du slog huvudet på spiken där, synd om tjockisar, precis, det är inte synd om alla som är tjocka, det är synd om de som mår dåligt över det, de som vill gå ner och inte får till det. Men de är inte synd om den som är tjock och nöjd. Självklart skall man få hjälp och stöd att gå ner om man vill och känner att man behöver det, oavsett anledning. Men jag hade bara blivit förbannad om någon kom och sa du måste gå ner i vikt, nej det måste inte jag alls, jag fungerar prima precis som det är och det gör jag. Jag skall aldrig mer väga så mkt som jag har gjort, men jag vill heller aldrig bli smal eller väga så som mitt bmi säger att jag bör, för jag ser sjuk ut då, det ser verkligen illa ut på mig och det är inget jag liksom inbillar mig heller, tillräckligt många av mina vänner och familjemedlemmar har sagt det de gånger jag bantat ner mig så, att jag ser sjuk ut, benen sticker ut och jag ser ohälsosam ut på ett annat sätt.

Okej, vad är skillnaden på dessa egentligen? Bara nyfiken Min mamma skall göra den andra varianten, by-pass nu i början av nästa år någon gång.

Klart som tusan man skall vara rädd om sig och tänka på hälsan. Jag bantade ner mig från 97 kg till 65-70 kg, det var vad jag pendlade mellan länge sen. Iaf det var för min skull, för jag tröttnade och ville ändra mitt liv. Ibland önskar jag att jag kunde hitta den karaktären inom mig igen, men den lyser med sin frånvaro. Inte heller så mkt för att bli smal, utan för att ha en bättre relation till mat och äta oftare per dygn.

Att jag har någon form av ätstörning har jag sen länge accepterat. Men när man försöker ta upp det med läkare och sånt på vårdcentralen så lyssnar ingen, så jag har lagt ner det.

Okej, vad är skillnaden på dessa egentligen? Bara nyfiken Min mamma skall göra den andra varianten, by-pass nu i början av nästa år någon gång.

Klart som tusan man skall vara rädd om sig och tänka på hälsan. Jag bantade ner mig från 97 kg till 65-70 kg, det var vad jag pendlade mellan länge sen. Iaf det var för min skull, för jag tröttnade och ville ändra mitt liv. Ibland önskar jag att jag kunde hitta den karaktären inom mig igen, men den lyser med sin frånvaro. Inte heller så mkt för att bli smal, utan för att ha en bättre relation till mat och äta oftare per dygn.

Att jag har någon form av ätstörning har jag sen länge accepterat. Men när man försöker ta upp det med läkare och sånt på vårdcentralen så lyssnar ingen, så jag har lagt ner det.