Cicek

Äldre 2 Jan 17:42

95 svar

Ni som flaskmatar, brukar ni låta andra mata bebisen?

Min sambo och jag håller på att diskutera om vi ska strunta i amningen redan från början när vårt andra barn kommer.. jag har stor risk att få förlossningsdepression/psykos, och läkarna och min barnmorska vill helst att jag inte ammar så att jag kan börja medicinera, och så att det inte blir ett stressmoment. Jag har inte bestämt mig än, men jag har en fråga till er som flaskmatar. När vi fick vårt första barn så gick amningen inte bra alls, så vi fick börja med flaska också (körde med båda två). Jag tyckte det var jobbigt att alla andra alltid skulle hålla vår son och mata honom, för att han ändå matades med flaska.. Vi var unga (17 år) och hade svårt att säga nej.. Nu känns det som att om jag ammar, så blir det normalt att det är JAG som ammar. Om vi kör med flaska redan från början så blir det ju jättekul att sambon kan få mata också (samma pappa som till första barnet), men jag är orolig för att alla släktingar (som vi träffar ofta) kommer vilja mata, och jag vill helst inte att de ska göra det :( Just för att om jag hade ammat så hade det varit "min" grej, och jag vill helst att det ska vara bara min och min sambos grej även om vi kör med ersättning..

Är jag löjlig? Hur har ni andra gjort? Tror ni de kommer ta illa upp om jag säger att jag bara vill att vi ska mata, eller borde de förstå? Det är ju en annan sak sen när han blir lite äldre, men både jag och min sambo ångrar att vi lät våra föräldrar och alla andra "ta över" så mycket som de gjorde när vårt första barn var litet. Min sambo kunde inte knyta an till vår son så bra pga detta (sonen var drygt ett år när vi äntligen kunde flytta ihop), och jag vill att han ska få chansen att få vara pappa "på riktigt" redan från allra första stund den här gången! Är jag konstig som tänker så? Ska jag stå på mig ifall vi nu väljer bort amningen?

Cicek

Äldre 2 Jan 17:49

#3

Flejsboden skrev 2012-01-02 17:45:49 följande:

tycker inte du e löjlig. jag kände likadant med våran första, vi flaskmatade från början och jag ville inte att nån annan än jag och pappan skulle mata med flaska, jag sa vänligt men bestämt nej för vi ville mata så bebisen kände närhet till oss. ska inte amma barn nummer två nu heller som beräknas komma om sex veckor, och lika där så kommer jag inte vilja att andra matar den.

Skönt att jag inte är ensam som tänker så i alla fall. Det är ju skillnad när barnet blir lite äldre, men just i början åtminstone vill jag att barnet ska koppla maten till mig och pappan, precis som det blir när man ammar. För alla pratar ju om hur viktigt det är att amma just för närhetens skull, inte bara mjölken.. och om jag inte kan ge bröstmjölk så vill jag ju åtminstone ge närhet på samma sätt! Det blir på något sätt våra "mysstunder".. Känns som att det blir mer stressigt om en massa olika människor ska mata? Hålla och mysa får de gärna göra annars, det är inte så jag inte vill att de ska göra det såklart! Men just maten.. ja, du förstår. :) Vill bara veta så jag inte är konstig som tycker så, så att jag kan stå på mig när (om) de börjar gnälla över att jag är löjlig.

Cicek

Äldre 2 Jan 17:51

#5

Majsan70 skrev 2012-01-02 17:46:46 följande:

Alla som ingick i familjen fick mata. Farmor o farfar o mormor o morfar osv. Toppen med lite extra hjälp tyckte jag.

Men NI tillsammans får ju tänka ut hur ni vill ha det.

Problemet är att för oss blir det mormor, morfar, farmor, farfar, faster, farbror, farbrors sambo, alla sambons kusiner och hans fastrar och farbröder, plus mina kusiner, kusinbarn osv.. vi har stor släkt.. svårt att säga ok till vissa men inte till alla.

Cicek

Äldre 2 Jan 17:55

#7

Glimma76 skrev 2012-01-02 17:49:40 följande:

Jag tycker inte det spelar någon roll om jag tycker att du är löjlig eller ej, utan det som spelar roll är hur ni känner. Känner du så här, så tycker jag att du ska stå för det.

Ja, jag kanske inte hade tänkt så om vi inte varit så unga förra gången och folk "tog" vår son ifrån oss, speciellt ifrån min sambo. Han bodde hemma med sina föräldrar och syskon så han fick knappt hålla i sin egen son för alla andra skulle hålla, mata, trösta osv. Han är ledsen för det nu i efterhand.. och jag vet hur de var då, de skulle minsann ha rätt att hålla på med sonen hela tiden. Nu är det ju inte samma situation eftersom att vi bor tillsammans, sambon ska vara hemma med oss de första månaderna osv. Men är rädd för hur det kommer bli när vi träffar släkten som tycker att de minsann "har rätt" att ta vår nyfödda son och inte lämna tillbaka honom på flera timmar typ =/

Cicek

Äldre 2 Jan 17:56

#10

emseli skrev 2012-01-02 17:52:18 följande:

varför bestämma redan innan man fött att man inte skall amma??

Skippade du TS eller? Jag har jättehög risk för förlossningsdepression/psykos och läkarna vill börja medicinera på en gång. Har inte bestämt mig än men det lutar mot att skippa amningen så att jag börja medicinera, så jag slipper en så pass djup depression att jag blir inlagd på sjukhus och inte får vara med sonen alls.

Cicek

Äldre 2 Jan 18:10

#13

Pinkflower880 skrev 2012-01-02 18:05:53 följande:

Säg att ni som föräldrar sköter matningen, åtminstone så länge ni känner att det räcker med er. Vi körde och kör fortfarande med flaska och efterhand började mormor, farmor osv mata. Typ vid tre månader eller så. Men fortfarande var det ett måste för mig att det var personer som träffat dottern ofta, som kände henne liksom. Det ska ju kännas tryggt för alla parter...

Jag tänker lite så också. När det har gått några månader kanske det blir annorlunda.. Problemet är ju också att ALLA kommer vilja mata och det handlar om 15-20 olika personer :( Hade varit en annan grej om det bara handlade om mormor och morfar, eller bara om farmor och farfar.. undrar hur de andra kommer reagera om jag säger ok till mina svärföräldrar men inte resten av hela tjocka släkten..

Cicek

Äldre 2 Jan 18:28

#15

emseli skrev 2012-01-02 18:21:11 följande:

jo men ändå,ger man upp på alla andra plan i livet me så fort det e jobbigt.Ja menar inget illa ja undrar mest

Det är nog bättre för min son att jag flaskmatar än att han inte träffar mig alls de första månaderna i sitt liv för att jag fått en psykos och hamnat på sjukhus. Handlar liksom inte om att det är "jobbigt", jag skulle gärna amma annars.

Cicek

Äldre 2 Jan 22:14

#25

TinaElisabeth skrev 2012-01-02 21:36:02 följande:

Klart du ska flaskmata om det blir bäst för dig! Och stå på dig gällande vem ni vill ska mata bebben! Det är NI som föräldrar som vet bäst vad som är bäst för ert barn.

Förlåt om jag ställer en fråga OT , men jag äter oxå medicin som jag inte kan äta om jag blir gravid eller om jag ska amma. Hur funkar det för dig nu under graviditeten utan medicinen? Vill du inte svara här och ändå känner att det är okej att utbyta erfarenheter kan du svara i ett privat meddelande.

Jag inboxar!

Cicek

Äldre 27 Jan 10:17

#56

neelliee skrev 2012-01-27 06:38:49 följande:

Och nu menar jag alltså på lite längre sikt, många här i tråden svarar ju och har typ treveckorsbebisar. Då förstår jag att man vill mata själv, men så tidigt träffar man kanske inte heller folk fyra gånger om dagen? Jag tänker mer på hela amnings/flaskperioden, från födseln och säg ett halvår framåt. Att låta farmor ge en flaska vid tre månader eller att någon annan matar säg en gång var tredje dag i snitt när barnet är fem månader känns futtigt att oroa sig för, det är det jag menar.

En så liten som 0-4 veckor kanske är riktigt enkel att mata själv - bjud helt enkelt bara hem folk precis efter matdags (om ni kan styra det) och säg att ni är trötta och behöver sova när ni märker att det snart är matdags. Då borde ju folk begripa att de ska gå hem. SÅÅÅ länge är man ju inte på besök hos precis nyfödda bebisar tänker jag.

Hahahaha nej, du känner inte vår släkt.. :P Min svärmor frågade häromdan om hon fick vara med på förlossningen (hon var med på min första förlossning, men då var jag bara 17 år och behövde stödet, nu vill jag bara ha min sambo där så jag skämtade bort det). De har i stort sett planerat att campa utanför BB för jag ska vara där i en vecka. När jag ringde mina föräldrar när jag kom in till förlossningen med första sonen, så tog de en taxi och stannade med mig under hela förlossningen, tills barnmorskan tvingade ut dem under krystvärkarna av säkerhetsskäl för att det var för många anhöriga i rummet ;) Direkt efter att sonen kommit ut STÖRTADE de in i rummet, ringde min sambos pappa som drog med småsyskonen mitt i natten och kom in till förlossningen :P Dagen därpå blev det (oinbjudet heh) släktkalas på BB.. vi hade skickat ut ett sms under natten och skrivit att vår son hade kommit till världen och var frisk, så när han var ungefär 12 timmar gammal hade vi 20 släktingar på besök på BB ;) Det var folk hemma hos oss HELA TIDEN (vi bodde hemma hos våra föräldrar då vi var så unga), och de skulle hålla i sonen, mata honom, byta blöja på honom, trösta honom när han grät osv från det att han var 2 dagar gammal och jag kom hem från BB! Min sambo blev helt "bortputtad" och fick knappt göra någonting, inte för att de ville vara elaka utan de ville väl, de ville hjälpa till och tänkte inte på att han skulle bli ledsen, och han vågade inte säga något.. Han känner nu i efterhand att han inte fick vara pappa ordentligt och vill inte att det ska hända igen. Det har ändå gått 6 år, vi är äldre, barnet är planerat, vi har ett mer "normalt" liv nu, men släktingarna har ju redan börjat fråga om de får vara med på ultraljud, följa med till MVC, på förlossningen, min svärmor har typ planerat värsta festen med alla släktingar direkt efter BB ankomsten! Som sagt, de vill bara väl, det vet jag, de är sååå glada och stolta.. men det blir liksom lite väl mycket.. Så om det bara handlade om någon matning då och då efter att barnet är en aning äldre så är det klart att jag inte bryr mig egentligen.. men ja, nu vet du hur de är, tror du de nöjer sig med det? :)

Cicek

Äldre 28 Jan 10:56

#70

neelliee skrev 2012-01-28 08:05:37 följande:

Men säg nej då?

Alltså, jag förstår att det inte är lätt! Och jag begriper bättre varför du är emot andras matning nu efter förklaring, tack!

Men tänker så här: att de var nära förra gången var ju inget konstigt eftersom ni bodde ihop Om sambon (och du?) dessutom inget sa kanske de trodde att ni var glada för hjälpen? Dessutom - du VAR bara 17. Ett barn i lagens mening. Jag menar inte att du inte var mogen att bli mamma, men du var fortfarande din mammas barn... Självklart ville hon hjälpa dig, följa med på sjukhusbesök osv. De flesta mammor följer ju med sina 17-åringar när de ska till doktorn eller på olika undersökningar, hamnar en 17-åring på akuten med bruten fot ringer man förälder osv. Du kanske kommer förstå det bättre när ditt barn är tonåring och du på allvar inser hur ung du faktiskt var vid 17? Att det är skillnad på förlossning och magnetröntgen är ju sen självklart, och jag förstår att man kanske inte vill ha med mamma på gravidkontroller, men för MAMMAN är det nog ändå så naturligt att följa med sitt omyndiga, hemmaboende BARN att hon kanske inte ens reflekterar över att pappan kan känna sig undanskuffad.

Nu bor ni ju själva, det är väl bara att sätta upp vissa gränser och vara tydliga med hur ni vill ha det med besök. Säg som det är: "Förra gåneg navr vi så himla unga och det var jätteskönt med stöd! Nu är vi vuxna och kan och vill klara detta på egen hand!" Säg nej om släktingarna frågar om ultraljud (håller med om att det är gränslöst!), berätta inte vilket datum ni ska gå, låt bli att själv prata graviditet hela tiden (dvs ge dem inte onödiga extrachanser att fråga), säg att ni inte vill ha någon fest efter förlossningen. Eller tumma på sanningen - säg att ultraljudet är den 20 mars, men ring sedan den 17 mars och berätta glatt att ni helt oväntat fått en tidigare tid och att allt gått så bra så. ;.)

Jo, vi kommer definitivt säga ifrån mer den här gången! Jag var faktiskt jätteglad att min svärmor var med på förlossningen förra gången, jag vet ju själv att vi var väldigt unga och jag förstår hur de tänkte (jag kommer säkert tänka likadant om min son får barn när han är 17 haha), jag vet ju att de bara ville väl, och sen var de så glada när vår son kom så de tänkte nog inte på att de tog över för mycket. De ville ju sitta barnvakt åt vår son över natten när han var 1 månad gammal, för att de tyckte sambon och jag skulle gå på bio och vara ensamma.. jättesnällt, men jag kunde ju absolut inte lämna ifrån mig honom när han var så liten! Och min svärmor lät ju inte ens sina barn sova över hos andra (kompisar, släktingar) förrän de fyllde 18, men ändå fattade hon inte att jag inte ville lämna ifrån mig min nyfödda son över natten :P De är fortfarande så, nu är ju vår son snart 6 men de (både mina och sambos föräldrar) tycker att han kan väl bo hos dem i en vecka så får vi egentid.. fast jag vill liksom inte ha en veckas egentid utan honom! Det tycker de är jättekonstigt ;)

Jag har pratat med min sambo om det här, han förstår ju såklart att jag inte vill ha våra föräldrar där under förlossningen, och han vet att de kommer bli ledsna men planen är ändå att vi ringer när det är dags och säger att "nu åker vi in, vi hör av oss när allt är klart och vi vill ha besök", de måste ju förstå det och jag hoppas de respekterar det (annars får jag säga till personalen att de absolut inte får släppa in dem, och det känns så löjligt att det skulle behöva gå så långt)... Det var så jobbigt förra gången när mina föräldrar stod och klängde på mig när jag hade värkar, fram tills jag var 10 cm öppen och min pappa stod bredvid mig och skulle krama mig och smeka mig, och frågade "Åååh hur mår du, gör det ont??" - JA vad fan tror du!? :P Och som du säger bor vi själva nu så då blir det ju lättare att bjuda hem folk när VI vill, och faktiskt säga att nu orkar vi inte med besök.. typiskt att svärföräldrarna bor 3 minuter bort haha :) Men de lär väl inte bryta sig in om jag säger att jag inte orkar med besök...

Ni som flaskmatar, brukar ni låta andra mata bebisen?

INNEHÅLL