Spermaprovsresultat "döda spermier"

Men betyder inte döda spermie - dålig kvalité...? Min man hade bara 1 spermie och 1 död spermie ... Har ni gjort testikelbiopsi än?

Han sa inget om att det var dålig sperma. Han började helt enkelt med att säga att de hade hittat "döda spermier" sedan gick de ut och gjorde lite mer tester och då var jag tvungen att fråga när han kom igen om han menade att det inte fanns några levande, och då svarade han att de var "döda" och gick in på den förklaring han trodde på, att de inte tog sig vidare, av någon anledning. Vi har inte gjort någon testikelbiopsi, han berättade att det var vad som då kan bli härnäst... .

Kändes jätte-o-bra att ingen alls levde... .Hade förväntat mig långsamma eller liknande (få till antalet), eftersom det första spermaprovet bara gav svaret att han blev kallad göra ett nytt på grund av få spermier... .

Usch vad tråkigt.... Måste må jättedåligt.. Vi fick svaret nu den 12 dec, har mått så dåligt över detta. Vi har fått remiss med IVF- på Huddinge.. Vi fick även remiss till en androlog som ska kolla allt med mannen.... Det tråkigaste fastän det som är bra, är att jag å min man blev gravida för 2 år sen, men vi gjorde abort då.. Så det har funkat.. Han har en dotter på 8 år och jag har oxå en dotter på 8 år.. Så det har ju funkat förut. Jag tror att både du och jag å våra partner kommer ha en jobbig tid framför oss. Med diverse undersökningar och behandlingar.. Vad tror du? Jag hoppas de hittar nån levande spermie i testiklarna- det sägs att oftast finns det ngt där. Vet ni orsaken till hans låga/ eller döda spermie? Vi tror vi vet, men jag vill inte ta det här...på öppet forum..isf inkorg :)) hoppas du förstår..

Jag har ju läst lite på nätet innan och kände mig lite förberedd från det att jag fick mina egna svar, på att det kunde vara något som inte var ok för honom, och då jag har en 8-åring sedan ett tidigare förhållande... . Vi har fortfarande inte varit "på inskrivning" utan bara lämnat blodprover  osv. haft mejlkontakt och nu då första träffen med överläkaren... . Bara det att han var överläkare och att sjuksköterskan på mejlen tyckt att jag skulle följa med gjorde att jag började ana vad som komma skulle.

Kanske får vi mer svar pappersvägen och när vi åker in för en samlad bedömning... . Känns jättekonstig att ha skrivit in sig i augusti och inte kommit längre än så här, men det var ju för att det skulle göras två prov med långt emellan. Var i kontakt med dem före sommaren men så blev det ju sommaruppehåll. Otroligt vad lång tid det tar... .

Du får gärna posta vad du tror är "er orsak". Känns som att man skulle vilja ha allas idéer. Inte fick vi några tips om vad han skulle kunna göra för att öka/fixa till saken heller så det känns verkligen nattsvart efter att ha varit i kontakt med Norrlandsspecialisten nr.1.

Jag har hört att zink och folsyra ska mannen äta i starka doser för att öka mängden, så min har börjat med det.. Jag skriver fr iPhone nu men jag kan maila dig när jag sitter framför datan.. Tråkigt när det blir så här, eller hur???

Jag ska försöka "få i honom". Allt är så nytt, han tror ju fortfarande att vi kan få barn den naturliga vägen, bara vi fortsätter försöka, och är tveksam till icsi och vill absolut inte adoptera, i dagsläget. Han är yngre och inte lika påläst i ämnet, som jag. Jag har varit ofrivilligt barnlös sedan jag fick sonen för 8 år sedan, men då pga. ensamstående, nytt förhållande osv... . Jag har bett att de ska skicka lite papper på resultaten, så att jag och han kan "läsa" lite mer, hittils har det ju bara varit via mejl och då första besöket med fysisk person med överläkaren på urologen. Han är i chocktillstånd och vill inte prata om det,känner sig "inte hel" osv. men jag menar att det är som diabetes, inget man kan välja, inget som har med personlighet osv att göra... , när han funderar kring hur narkomaner kan bli pappa osv. osv.

Han vill inte heller att vi ska säga något till någon osv. absolut inte till hans släkt, som kan bli besvikna osv. Sagt saker som att om han inte kan få naturligt så är det inte tänkt att vi ska ha barn osv. Jätteledsen blir man... .

Så jag känner mig väldigt ensam om allt detta, men tur det finns sidor som denna. Läser nu den långa "Vi med manlig infertilitets-tråden" det tar många timmar men man lär sig mycket.

Jag tänker att han kanske mognar på sig i detta och förbereder mig för för icsi... .