Hypotyreos tråden!

Töse: tråkigt att du också har problem med ögonen och huvudet. Det är jättejobbigt :( vad har du för symptom från ögonen?

När mitt tsh låg på 280 fick jag ingen hjälp alls . Läkarn kollade på mig som ett ufo och frågade hur jag egentligen mådde för han hade aldrig träffat någon med så dåliga värden. Jättedåligt svarade jag. Men då fick jag till svar att jag såg pigg ut. Det jag försökte förklara var att jag knappt kunde ta hand om min 6mån son, hade ett konstant brummande i huvudet, yrsel, orkeslöshet och 100 olika symptom. Jag fick inte ens en remiss till endokrin för det behövdes inte enligt honom .

Två år senare får jag fortfarande inte komma till endokrin trots att läkare nu skickat remisser( för att jag tjatat) De tycker att mina värden är bra ( har tsh på 3,3 och äter 200mg levaxin). Jag mår inte alls bra men läkarna menar art jag är hypokondrisk och deprimerad. Väntar på tid hos psykolog nu för det tror läkarna är lösningen. De har iofs rätt i att jag nu är i behov av psykologhjälp eftersom det är fullständigt knäckande att bli misstrodd av vården och omgivningen hela tiden. Eftersom läkarna inte lyssnar på mig tror även mina anhöriga att jag bara är extremt hypokondrisk.

Jag har på riktigt känt att jag inte vill leva längre. Det är ingen livskvalité att konstant vara dödstrött, deprimerad, vibrerande/flimrande syn, dålig balans, ångest (som antidepp inte biter på), tryck i huvudet, ljud i huvudet etc etc. Jag har provat att ändra kosten genom att ta bort socker och gluten, det har gjort mig aningens piggare.

Det här var väl inget positivt och stärkande inlägg direkt och du kan säkert få hjälp att må mycket bättre än vad jag gör. Neurologen som utredde mig rekommenderade tillskott av D-vitamin och magnesium, ska prova det nu och se om det kan ge någon skjuts åt rätt håll. Men som sagt, uteslut socker och gluten är väl mitt hetaste tips.

Jättekul: Kan man äta mer än 200mg levaxin? Jag har hört att det är maxdosen. Ska absolut prova B12, tack!

Töse: vad gullig du är! Nu är det ju inte så att jag gått och planerat hur jag ska ta mitt liv men jag har ibland tänkt att jag inte vill/orkar leva och det gör mig ledsen. Så har jag aldrig känt förut trots att det varit tufft. Jag försöker förklara för omgivning hur jobbig min vardag är men det är svårt när inte alla symptom syns. Att jag har ett konstant flimmer framför ögonen, ser blixtar i mörker (som ibland gör det omöjligt att somna) och att allt mönstrat vibrerar ser ju bara jag. Läkarna tror att jag ljuger.

Den enda som faktiskt har trott på mig och sagt att något är fysiskt fel är min neurolog.
Han misstänkte ms men magnetkameran visade inget. Han tror att mina besvär kan komma från sköldkörteln och har skickat remiss till endorin. Men som sagt, de vill inte ha dit mig eftersom de tycker att mina värden är så bra nu. Han har även skickat en ny remiss till ögonmottagningen för ytterligare undersökningar. Tyvärr får jag inte träffa honom igen eftersom han inte hittade något neurologiska fel. Trist, den enda vettiga läkaren som jag träffat under den här helvetes resan.

Just dina ögonbesvär har jag läst att andra också har. Grusiga,svidande,rinnande ögon verkar vara ganska vanligt.

Har precis som du haft väldiga problem med hjärtrytmen. När mitt hjärta slog som hårdast gungade jag i takt med pulsen när jag satt upp i soffan. Då blev tom min sambo lite orolig.

Är det andra i tråden som har problem med lufthunger och hjärndimma?
Med lufthunger menar jag att man inte kan ta ordentligt djupa andetag. Jag drar ofta efter andan och försöker gäspa för att jag upplever att jag inte får luft. Detta kan iofs vara ett stressymptom eftersom det är otroligt stressigt att må såhär.
Hjärndimman är hemskt när den kommer. Jag blir helt väck i skallen. Ibland är jag så borta att jag nästan får panik. Har svårt att hänga med och får anstränga mg för att prata. Känns som att jag är full och hjärnan inte hänger med. Det är otroligt jobbigt när dessa attacker kommer och jag är ensam med min fantastiska men livliga 2åring. Det är svårt att hålla koll på honom när hjärnan lagt ner. Vet inte hur jag ska beskriva känslan men jag får otroligt svårt att fokusera. Det sitter i olika länge men när mina värden var söm sämst hade jag nästan konstant hjärndimma. Skitläskigt!

Det är tråkigt att så många mår dåligt men otroligt skönt att skriva av sig till folk som inte bara tror att man är hitte på sjuk.

Jättekul: vad skönt att de har försvunnit. För mig är det disco vissa kvällar, är nästan rädd för att fö ett epilepsianfall av allt blixtrande.Ser dem både när jag blundar och när ögonen är öppna. Men i perioder har jag dem inte alls. Ska helt klart prova Behepan, känner att jag inte har så mycket att förlora.

Jättekul: har flyttat upp till Sundsvall från Stockholm, trist. Hade gärna tagit en fika med folk som faktiskt förstår vad man här igenom. Vi flyttade upp pga att jag mådde så otroligt dåligt och behövde hjälp av min mamma. Orkade knappt ta hand om min son när det var som sämst.

Töse: de fattar väl inte riktigt hur illa det är trots att jag bryter ihop då och då. De tycker nog att jag är allmänt gnällig ibland, det är känslan jag får. Poletten ramlade väl ner lite för min mamma när en bekant till familjen som är läkare sa att hon inte fattade hur jag kunde stå upp med så dåliga värden.

Jag pinnar på och tar hand om hem,som,jobb och studier trots att jag mår piss. Ibland kraschar jag fullständigt som nu och det slutar ofta med att jag sitter hos läkaren och storbölar. Läkaren i sin tur erbjuder antidepp som jag ibland provar utan resultat och så håller det på. Jag känner mig själv fruktansvärt stark som pinnar på trots alla mina krämpor, vore skönt om omgivningen någon gång sa "shit vad du gör det bra, jäklar vad stark du är"

Men mamma ser nog att jag är ett vrak ibland för hon brukar börja erbjuda sig att vara barnvakt mer då och ringer oftare. Så de kanske förstår mer än jag tror.

Som svar på din fråga om utseendet. Min hy blir alltid sämre när värdena är dålig. Mina ögon har förlorat all lyster. Jag har alltid fått höra hur det lyser om mina ögon, men nu är de långt ifrån sprakande. De har även ändrat färg från isblå till grå, hände i samband med att jag blev så dålig för två år sen.

Jag har en fråga and B12 till er i tråden. Visar proverna alltid om man har brist? Tvingade mina läkare att ta lite prover på b-vitamin för 1 år sen och då sa hon att allt var bra. Ni är toppen som svarar på frågor,stöttar och kommer med tips!

Massor med kramar till er alla!

Jättekul: Jag ska köpa det idag och prova. Läste om symptomen som man har vid brist och det stämde in mycket på mig. Tack!

Töse: det är tyvärr ofta sånt bemötande vi med hypotyreos får. En läkare sa till mg att jag skulle sluta ligga inne och stirra in i väggen så skulle jag må bättre. Eh? Trots mitt dåliga mående så både jobbar och pluggar jag och tränar 3ggr i veckan.

Han hade bara bestämt sig för att jag var en slö jävel som kände efter förmycket. Sen skickade han mig gråtande ut till väntrummet medans han rådfrågade en annan läkare vilken antidepp jag skulle ha. För alla mina besvär med syn,trötthet,balansproblem, oregelbunden hjärtrytm,fnastorrt hår är bara psykiskt. Att mitt tsh låg på 280 ett halvår innan har inget med saken att göra. Helt sjukt.

Töse: jag ångrar att jag inte anmälde. Grät som ett barn när jag kom hem. Det är så hemskt att få ett sånt bemötande när man mår så fruktansvärt dåligt både fysiskt och psykiskt.

Min mamma har fått nog och ska ringa endokrin imorgon och fråga varför de vägrar ta emot mig. De kollar bara på mina nuvarande värden och säger att allt är fint och att mina problem inte kommer från sköldkörteln. Jag har alltid tackat nej när mamma erbjudit sig att ringa läkare åt mig, men nu känner jag inte har något val längre. De tror ju inte på mig, en anhörig måste ringa och bekräfta hur illa det är.

Happ! Nu har mamma ringt och bråkat på endokrin. Känns ju kul att man som 30åring låter mamma ringa, men de tar ju inte mig på allvar. Sköterskan bekräftade att de inte hade några som helst planer på att ta emot mig utan hänvisade mig till psykiatrin.

Mamma blev fly förbannad och bad om ett papper där de förklarar varför de inte vill ta emot mig trots att mitt tsh varit uppe på 280 och fladdrat. Vi vill ha det svart på vitt och sen får vi ta det därifrån. Sen är det väl tveksamt om jag vill komma till endokrin för de lär väl knappast ta mig på allvar när jag väl sitter där.

Det är helt sjukt, jag fattar ingenting. Läser i olika trådar om folk som blir sjukskrivna och får komma till endokrin så fort deras tsh är ute och seglar litegrann. Men jag för ingenting utan ska pinna på hela tiden. Jag blir så förbannad och funderar på att gå med på antidepp bara för att få tyst på dem.