Hur berättade du och hur reagerade han?

Sista gången sa jag det i telefon och hans svar var: oh nej....  

Anda barnet blev han glad :) första barnet var väldigt oplanerat efter 5 månaders förhållande så det var inga glädjeskutt direkt... vi pratade mycket om hur vi skulle göra. 

Det var bara andra som var planerat ja :) men alla är lika älskade av pappan givetvis, även om dom kommit vid lite fel tillfällen Han har aldrig varit med när jag tagit test. Första gången var på ungdomsmottagningen(var 16) och dom två andra har jag tagit själv hemma.
 

Jag gjorde ett test för att motbevisa killen och svärmor, som båda sa att jag var gravid.. Jag hade fel, vilket slutade med att jag stortjöt "Jag vill inte!", medan killen och svärmor blev överlyckliga

Vi hade slutat med preventivmedel för att vi ville ha barn, men det tog sig inte och av en komplicerat anledning hade vi just fått hem en hundvalp med kort varsel, så jag kände att det inte var läge med bebisverkstad just då och skulle återuppta mina p-piller vid nästa mens.. Den som inte kom..
Efter ett par veckor släppte den där känslan och jag kunde acceptera att jag var gravid..

Haha! Härligt! Fler?!

Visade gubben två stickor, han fattade ingenting :) undrade varför jag hade köpt dem, påpekade då att de var använda! Han vart lite förvånad.

Jag ringde min sambo och storböla, han var på jobbet stackarn haha. Hans reaktion var väl typ "Ååh shit" Panik! Haha.
Oplanerad graviditet så vi var lite chockade båda två haha. Men när det lagt sig var vi såklart glada :) 

Vi var och köpte ett test ihop och han visste att jag skulle ta testet morgonen därpå. Jag vaknade innan honom och behövde gå på toa så passade på att ta testet. Det visade positivt! (blev glad och chockad på samma gång fast grav. var planerad). Gick in och väckte in sambo och sa "grattis". Han bara hoppade till och fattade direkt vad jag menade. Han såg väldigt rolig ut o skrek att så fick jag allt inte shocka honom, hahha!

Han vaknade till snabbt iaf och var glad men i lite chocktillstånd ;) 

Första gången så låg han och sov, när jag väckte honom och gav testet fattade han noll och frågade om det var positivt eller ej. När jag sa att det var det så sa han bara "så bra" och somnade om. Glädjen kom senare när han fått sova ut..

Denna graviditeten har jag varit väldigt trött och när min sambo frågade om varför så sa jag "Tja, det är ju ett symptom när man är gravid ". "tror du att du är det då? " "Ja.... " då såg han väldigt nöjd och glad ut

Eftersom vi gjorde barnet tillsammans så tog vi även testet tillsammans. Vi gjorde det på min 25 års dag tidigt på morgonen och stod och hoppade av glädje=)

micalela.blogg.se

förlåt kanske ej passar in här, men när jag upptäckte att jag var gravid den 19september förra året, berätta jag det för killen som nummer tre, mamma och en väninna till oss visste först och killen bara kan du göra nått åt det?
men tyvärr gick det ej vägen

klickade in på din blogg och läste om er resa!! Ville bara passa på och önska er all lycka till inför förlossningen och i framtiden!! Grattis till ert underverk!