Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

Tack alla för svar. Problemet för mig är att jag känner mig så JÄVLA kränkt. Jag e en jäkligt bra människa, trogen. Och att han kan tro att jag är så kallsinnig och beräknande att jag under en hel graviditet ( och ett jobbigt missfall innan det) och i snart ett år nu efter kan ljuga honom rakt upp i ansiktet! Att jag skulle kunna vara så beräknande, hur kan han tro det efter fyra år ihop?!? Det är det jag menar med att jag inte kommer lita på honom- hur ska jag veta att provsvaret blir slutet på misstänksamheten? Kanske tror han jag knullade runt dan innan eller efter liten blev till, bara hade tur att jag prickade " rätt dag" eller nåt. Suck. Han såg absolut hur ledsen jag blev. Och hörde när jag spydde. :(. Jag gråter fortfarande bara jag ser honom. Efter sju timmar. Vad jag menade med att vi haft det lite hafsigt på sistone var inte alls något så stort att vi bodde isär eller så- som sagt vanligt groll. Jag har kobbat på honom att släppa sina pålitlighetsproblem mm. Har väl varit sådär med lusten efter barn oxo, och jag har väl varit lite hormonell (ammar ej mer) och gnällt på honom om småskit ovanligt mkt. Thats all!! Jag vet att hans ex svek honom, och han har väl haft det sådär innan dess, men vem har inte det? Och borde inte fyra år och ett barn räcka? Jag känner mig så jävla ledse, kränkt och förödmjukad. Ska tilläggas att han e en bra kille, riktigt bra annars. Superbra pappa,en klippa.

Vi har inte lämnat blodprov. Vi har beställt hem ett test som kommer på måndag ( gå hela helgen nu med detta... :( ). Jag gick med på det. Mest för att kunna säga I told u so. Förväxling på bb har det ALDRIG varit snack om. Finns inte en chans till det. ... Usch. Får se hur vi fortsätter nu.. Tror som sagt inte hans misstänksamhet stillar sig av detta. Han är enormt cynisk tyvärr :(.

Vi får hem så vi ska topsa i munnen. Har för övrigt precis haft det mest ärliga och raka samtal jag någonsin haft med min sambo. Vi har pratat nu och sagt att när testsvaret kommer så ska han ge mig en GRUNDLIG ursäkt, och sen ska vi gå i familjeterapi. Han tyckte det var en riktigt bra ide. Han sade själv att han har en massa osäkerheter och problem med detta att behandla. Men han kan inte hjälpa sin gnagand oro, därav testet. Fortfarande sårad som fan, och arg o ledsen- men samtalet var riktigt bra!! Tack alla för stöd och svar.

Så har natten gått, och inte mkt sömn har man fått. Vi bor dessutom i en liten lägenhet så vi är upp i varandra hela tiden. Jag har fortfarande så jävla ont i magen pch mår så illa. Vet att vissa skrivit att jag agerat helt hysteriskt och " ingen rök utan eld" typ- men va fan jag skriver här anonymt och säger ju att jag INTE varit otrogen, har inte ens tänkt tanken. Det kränker mig så djävulskt att pappan till mitt barn kan tro nåt sånt här om mig. Det är kanske hysteriskt men sådan är jag. JG har enorm integritet och stolthet över min trohet och över att jag är en bra människa. Och det ifrågasätter den jag älskar mest. Fy fan, fy fan. Samtalet vi hade igår var som sagt skitbra, men så tittar jag på liten och helt plötsligt väller tårar och illamående upp igen. Ibland vill jag nästan slå honom för att han sabbat vår lilla familj. Det känns nästan som om HAN varit otrogen! Jag vill inte att han tar i mig. Tycker han fått mig att känna mig skitig, och det är inget jag bara kan skaka av mig. Han tyckte ju som sagt att familjerådgivning var en bra ide, men kom ju på att det kan vi ju inte.. Vi har ingen alls som kan passa liten. Han har en förälder i livet som är döende, jag har mina i andra delen av landet. Inga syskon och inga vänner här heller. Men det är ju han som behöver det mest så jag ska nog tvinga iväg honom på terapi själv.

Tack alla igen för svar- de med stöd och de utan. Allt är bra att höra. Som avslutning för min del kan jag bara säga att jag verkligen ur djupet av mig själv tycker synd om min sambo och alla de här som skrivit att man aldrig kan lita på någon till 100%. Jag har gjort det. Och det är en härlig känsla. Skulle inte vilja leva MITT liv på något annat sätt. Tycker faktiskt inte att jag behöver terapi för att jag tycker det. Kram på er alla