Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

Jag och min sambo har varit tillsammans i fyra år och bott ihop över tre av dem. Vi är över 35 båda två. Vi har en liten på elva månader som är vårt allt. Ok, vi har haft det lite upp och ner på sistone- men inget allvarligt. Sånt groll som sambos har. Vi är båda speciella på vårt sätt om man säger så. En av min sambos stora känslomässiga problem är hans misstänksamhet och oförmåga att lita på folk. Han har framförallt ett längre förhållande bakom sig som slutade illa pga hennes otrohet. Men jag har så vitt jag vet ALDRIG gett honom skäl att misstro mig. Jg har knappt varit ute på fyra år ( av eget val). Men så i en helt vanlig dispyt idag så kommer det fram att han haft tvivel länge och vill göra faderskapstest. Jag blev så jävla sårad och ledsen att jag spydde. Och nu vet jag inte hur jag ska kunna gå framåt. Testet är beställt, kommer nästa vecka, men vad gör det? Detta är ett fullständigt misstroendevotum av mig, jag blir illamående bara jag tänker på det. Trots att jag ju vet vad testet kommer att visa. Jag har varit 150% trogen, sådan är jag som person. Skulle aldrig falla mig in attara otrogen och det sårar mig som fan att han kan tro det! Fan jag älskar honom, och har har så många bra kvaliteer, men hur fan går man vidare efter något sånt här? Han har sagt att han tar på sig att be om ursäkt för misstro om testet visar att liten är hans, men som sagt- hur ska JAG nu kunna lita på honom??

Jag ser flera tveksamheter där. Dels om man alls vill ha kvar en man som visar sådan misstro (det är det enda sätt jag kan tolka det om man 1. inte förutsätter att partnern är trogen i ett icke-öppet förhållande så länge det inte skett några konstigheter och 2. misstänker henne för att ljuga om hon säger att han är fadern.) Själv tror jag som sagt att min önskan att leva ihop med min man skulle få en stor törn av en sådan misstroendeyttring. Den som inte ser några problem med att bli oskyldigt ifrågasatt  eller tycker att tro på varandra är grunden i ett förhållande behöver förstås inte se det som ett problem.

Jag kan också som några ovan se ett problem i att låta en närståendes paranoida(?) idéer få styra. Jag ser en gradskillnad mellan detta och när den sjukligt svartsjuk*s partner gradvis inskränker sitt umgänge, sin datoranvändning, sina aktivieter, sin familjekontakt, sitt arbete för att anpassa sig till en osäker/kontrollerande partner. Som ovan skrivet är det inte självklart att ett faderskapstest skulle lösa den problematik som gör att mannen vill ha det; kanske ser han att hon går med på det som ett bevis för att hon också var osäker rentav?

Ingen av oss vet något annat än vad TS skriver och jag väljer att svara utifrån detta och inte utifrån gissningar ifall hennes sambo har erfarenheter i förhållandet som orsakar hans misstro.

Om det inte handlar om henne som person så skiljer han ju inte på henne och vilken kvinna som helst därute. Smickrande...OM denne man skulle lida av verklighetsfrämmande idéer (har detta utsagts så har jag missat det) kommer ett faderskapstest troligen inte att lösa något i det långa loppet; då flyttas fokus snabbt till någon annan aspekt. Är testet verkligen tillförlitligt? Varför gick hon med på det? Kan hon ha varit otrogen även om han är far till just detta barn? etc etc. Att spela med i nojorna hos någon med bristande verklighetsuppfattning är att göra honom/henne en otjänst.

Nu blir jag väl lynchad men jag är man och kommer absolut att kräva ett faderskapstest när våran är född, jag har inga misstankar alls men jag vill självklart ha det på papper så att allt är 100% och inga oklarheter existerar.

Jag anser att alla, kvinnor som män och framför allt barnen, har rätt att få såna bevis.

Men jag förväntar mig inte att kvinnor ska förstå detta till 100%, tror inte det går eftersom ni får ett bevis naturligt och då förstår jag om det blir svårt att greppa hur män kan känna.

Har läst undersökningar om att det var en hel del barn som hade en annan pappa än de själva trodde och så ska det inte behöva vara anser jag. Det är inte rättvist mot någon.

Lugn i stormen: Mitt första resonemang var om partner är "normal" ja. Då är det upp till partnern att bedöma om det är ett för henne acceptabelt beteende att begära faderskapstest i ett fast förhållande eller ej.

Om han  har psykisk problematik är det under alla omständigheter kontraproduktivt att "leka med" i hans nojor. Ingen åtgärd kommer att hjälpa mer än tillfälligt och nojorna byggs bara på om omgivningen låter honom styra.

Jag ser det inte ens som du ser på saken...än mindre att jag tänker i termer om rättigheter angående gener...