Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

Jag hade gett honom faderskapstestet och sedan när det var klart hade jag sagt hejdå med stora bokstäver. Tillit är A och O i ett förhållande och om jag litar på honom när han är ute på resa och ute på krogen, får han lita på mig vad gäller barnen.

Hur ska jag med hundra procents säkerhet kunna veta att han inte gör någon med barn när han är ute, att han skaffar sig könssjukdomar? Jo, för att jag litar på honom. Vi har levt ihop under så lång tid och är två mycket ärliga personer och rott i land mycket mer än många andra par inte skulle ha lyckats med hälften av det vi varit med om. Jag litar på honom med mitt liv, jag vet att han skulle gå i döden för mig och vice versa. Det finns bara inte på kartan att någon av oss skulle ljuga eller luras. Vem ska betala alla tester då? Staten? FInns de pengarna? Borde de finnas och vad ska vi prioritera bort istället? Hade min man bett om faderskapstest hade det varit tack och adjö samma stund han öppnad kuvertet och såg att det var han som var pappa. Sen borde fler människor, kvinnor som män, lära sig att vara ärliga men det är en helt annan diskussion.

Så om min man kommer hem och smittar mig med ex HIV och förstör mitt liv och orsakar mig livslångt lidande är det mindre än att ett barn får fel far i bokföringen? *skulle inte tro det* Om ett barn växer upp med en pappa som tar hand om en, sköter om en, älskar en så lider inte det barnet förrän det får reda på att det inte är biologiskt barn till pappan. Ja, det kan lida om det får reda på det i efterhand men om det inte sker är ingen skada gjord eller hur. Då finns ju bara den etiska synvinkeln på problemet men ingen egentligt problem för problemet finns bara på tankenivån.

Jag tror att i en prioriteringsdebatt skulle faderskapstester ligga ganska långt ned på prioriteringsskalan, däremot tycker jag att man kan betala en större summa för testet som ex man får göra för steriliseringar mm. Det vore vettigt.
Har man sådana problem med tillit att man tar avstånd från sitt barn är nog inte bara faderskapstester det som behövs utan terapi i andra former också.

Ledsen men ja, det kan jag. Jag kan lova att jag skulle äta upp min hund om något sådant skulle uppdagas. :) Du får tycka jag är naiv men det är på den nivån vi lever i.

Har han inte den tilliten till mig vill jag inte vara med honom. Litar jag på honom till 100% förväntar jag mig samma sak tillbaka, kan han inte leva upp till det vill jag heller inte vara med honom. Nog kan man älska någon men är jag den som älskar mer får han gå.. Måste man vara en kärring för att man inte tycker som pappan?