Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.
Svar på TS:
Om jag varit kille så hade jag definitivt begärt faderskapstest. Som kille kan man aldrig vara säker annars. Man vet aldrig något till 100% om en annan människa, kan inte känna till alla detaljer av dess liv. Därför kan man aldrig vara 100% säker. Hade min sambo ställt sig på tvären då och börjat med "tyck-synd-om-mig" metoder och t.o.m. spytt för att jag vill ha testet, DÅ hade jag börjat fundera varför så kraftig reaktion. Visst, du vet med dig själv men hur ska han veta för säkert? Bara för att du säger det?
Jag hade inte velat bli en av de suckers som har varit pappa åt ett barn i många år och helt plötsligt kommer det fram att man inte är pappan. Tror du inte att de litade på sina fruar/sambos? Jag känner 2 stycken där en fick reda på det när ungen var 4 år gammal, mamman hade hittat någon ny och det framkom i ett av bråken som föregick skilsmässan då mamman sade "...och glöm att du någonsin får träffa NN igen för du har ingen rätt till honom..." I det andra fallet behövde barnet organtransplantation och "pappan" testades. Hur tror du de papporna kände sig? Vad fick de för att ha litat 100% på den de levde med? De hade väl ingen speciell anledning till att tvivla på kvinnans ord, precis som din sambo men enligt mig så har din sambo ändå lite logik och självbevarelsedrift kvar vilket jag anser är hälsosamt även om man är förälskad och så. Rent krasst så kan man endast lita på sig själv till 100% om ens det. (Bevisas av dem som ligger med andra för att de är fulla, reagerar helt märkligt och för dem främmande i oväntade situationer, etc, etc)
Summa summarum: jag skulle absolut inte skapa så mycket drama för en sådan grej.
Om jag varit kille så hade jag definitivt begärt faderskapstest. Som kille kan man aldrig vara säker annars. Man vet aldrig något till 100% om en annan människa, kan inte känna till alla detaljer av dess liv. Därför kan man aldrig vara 100% säker. Hade min sambo ställt sig på tvären då och börjat med "tyck-synd-om-mig" metoder och t.o.m. spytt för att jag vill ha testet, DÅ hade jag börjat fundera varför så kraftig reaktion. Visst, du vet med dig själv men hur ska han veta för säkert? Bara för att du säger det?
Jag hade inte velat bli en av de suckers som har varit pappa åt ett barn i många år och helt plötsligt kommer det fram att man inte är pappan. Tror du inte att de litade på sina fruar/sambos? Jag känner 2 stycken där en fick reda på det när ungen var 4 år gammal, mamman hade hittat någon ny och det framkom i ett av bråken som föregick skilsmässan då mamman sade "...och glöm att du någonsin får träffa NN igen för du har ingen rätt till honom..." I det andra fallet behövde barnet organtransplantation och "pappan" testades. Hur tror du de papporna kände sig? Vad fick de för att ha litat 100% på den de levde med? De hade väl ingen speciell anledning till att tvivla på kvinnans ord, precis som din sambo men enligt mig så har din sambo ändå lite logik och självbevarelsedrift kvar vilket jag anser är hälsosamt även om man är förälskad och så. Rent krasst så kan man endast lita på sig själv till 100% om ens det. (Bevisas av dem som ligger med andra för att de är fulla, reagerar helt märkligt och för dem främmande i oväntade situationer, etc, etc)
Summa summarum: jag skulle absolut inte skapa så mycket drama för en sådan grej.