Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

Fast då säger man väl ändå det som man. Och gärna innan så att det inte kommer som en chock. Hur skulle du som kvinna tänka egentligen.

Skulle du inte alls bli förolämpad om du var kvinna och en man helt plötsligt kom och sade att han vill ha faderskapstest, för han är inte säker på att om man varit trogen eller barnet är hans.

men aftonbladet ljuger ju öronen av sig, det där kan man inte tro på för fem öre.

skulle 20% vara pappor på felaktiga grunder?

Ja jag brukar inte brusa upp heller. Men jag skulle inte referera till det här som en "småkonflikt".
Om en man sade till mig innan vi blev tillsammans att han tycker att alla bör göra faderskapstest när barnet kommit, och att det inte har något med kvinnan att göra egentligen. Så skulle jag acceptera det och tycka det var ok.

Men om han kommer till mig utan förklaring och bara droppar att nu vill jag ha ett faderskapstest från blå himmel, på andra barnet men inte ppå det första vi har ihop. Ja då skulle jag ta illa upp. för då är det direkt pekat på mig, och att kalla någon otrogen och misstror om barnet ens är sitt eget. Då skulle jag inte kalla det konflikt alls. Jag skulle ta det som en rejäl kränkning. Jag absolut hatar otrogna människor, tycker de är till 99,99 procent värdelösa kräk. Och att bli kallad det av han jag älskar skulle vara så sårande att han skulle lika gärna kunnat vara otrogen själv, eller ge mig ett slag i ansiktet. Vet faktiskt inte vad som skulle såra mest.

Jag känner ingen som varit otrogen. 1 som kysst en annan 1 gång. samt 1 som legat med en kvinna som genom det var otrogen och då ringde jag honom och sade att han får fan sluta med det för det är äckligt och han förstör en familj. Han slutade trots att han älskade henne.

Men naturligtvis är det olika på vilken relation man har, men jag sa som jag är så skulle jag ta illa upp. För för min sambo finns det absolut ingen anledning att tvivla på mig. Precis som ts beskriver deras situation.

Sen vore jag en slampa som legat runt tidigare men sen blivit trogen senare i förhållandet, ja isåfall hade jag inte blivit sårad om han hade begärt faderskapstest plötsligt. Iaf inte så extremt grovt sårad.

SCB gjorde en undersökning beställd av socialstyrelsen på 90: talet som visade att drygt 5%  av alla barn, alltså inte bara pga misstanke, har "fel" pappa.  Jag har papperskopian i min hand men tyvärr finns den inte elektroniskt åtkomlig hos SCB nu, iaf som jag kunnat hitta. Statistik är en stor del av mitt jobb. Är faktiskt lite förvånad över varför detta inte är mera känt och varför det inte gjorts fler undersökningar,  iaf vad jag känner till. Politiskt inkorekt? 

Vad skulle ni kvinnor göra/kräva  om det fanns samma möjlighet att ni fick med er "fel" barn hem från BB? Eller för den delen bara var på besök och fick ett bern med er hem  

Bara läst TS nu:

Jag var i exakt din situation när vårt barn var ca.2 månader, för då fick jag reda på att pappan ville ha faderstest, fast vi var sambos och jag inte hade gett honom något enda skäl till att misstänka mig för otrohet. Däremot hade han bedragit mig, och var dessutom väldigt skadad av livet av andras otrohet. Jag förstod visst det, rationellt, hans behov. Men bara grät och grät och grät, och kände att OM han tog testet, så var nog vår relation över för gott. För det sveket från honom, att misstänka mig så(för det KAN inte finnas något annat än misstänksamhet och misstro bakom behovet av ett sådant test) var helt ärligt oöverkomligt för mig.

Vi resonerade fram och tillbaka, diskuterade, fram och baklänges: och dagarna gick. Och jag resignerade, och sa att han ju fick sitt vilja igenom. Fanns ju inget jag kunde göra åt saken. Men då ändrade han sig tack och lov någon dag senare.

Inget svar som kanske hjälper dig, men ville bara skriva för att jag kände igen mig så mkt. Vet inte om någon kan förstå som inte varit i samma situation. men en sådan misstro är ett enormt svek för mig. Det ÄR att säga att man tror att den andre har svikit. Rationellt kan jag tänka annorlunda, känslomässigt kunde jag och kan jag aldrig ta mig förbi den punkten. Och om pappan till mitt barn hade begärt faderstest, så hade vår relation dött där och då.

Som sagt: jag förstår dilemmat för er killar! Du säger att det handlar om arv för din del, så jag antar att du är förmögen - eller att dina föräldrar är det och du kommer att få ärva deras förmögenhet. Det är väl fullkomligt självklart att du inte vill ta ens en mikroskopisk risk att detta arv ska gå ur släkten..!

var i allt var jag ego? Jag hade aldrig gett honom anledning att misstro mig. Någonsin. Däremot han mig; genom sin egen otrohet. Det handlar inte om att inte förstå, det handlar om känslor som inte går att komma förbi. OM en man begär ett test, så är det för att han inte är hundra procent säker på att barnet är hans. Och om en person KÄNNER MIG; till hundra tio procent, så vet den personen att jag inte är en människa som bedrar den jag älskar. OM han hade känt min kärlek så starkt, som jag försökte uttrycka den, och visade den på alla sätt och vis, så hade han förstått att jag inte hade varit kapabel att göra en sådan sak som att bedra honom. Sa nog mer om honom, än om mig.

Tillit är för övrigt ett ord som går åt båda håll. Det stavas likadant åt båda håll. Det betyder att om man GER sin tillit till någon, så behöver den personen ge den tillbaka; för att det ska bli något starkt och hållbart. Som kvinna så vet man ju t.ex. inte om mannen ifråga tänker stanna och stötta och verkligen VARA pappa också, men inte f-n kan man göra nått åt det, man kan inte heller kontrollera om han samtidigt är ute och vänstrar och gör någon annan gravid, man kan bara försöka lita på att han är en bra man.

Ja, enskild egendom är också väldigt vettigt! På det sätter slipper du ju också lycksökerskor..!

Kom över dig själv, eller honom. 

Det kan vi visst göra!...men du har nog rätt ändå i att det inte är vanligt...se bara vad rationellt jag resonerade, ha, ha!

En av tio som TESTAR FADERSKAPET ja, det betyder inte att det kan appliceras på hela befolkningen. I de fall man testar faderskapet finns ju trots allt misstanke om att det kan vara en annan fader, så det är verkligen ingen statistisk slumpmässighet i det.

Problemet med TS sambo är ju att han är av typen som ändå inte kommer tro att hon varit trogen, även om resultatet är klart. Hade min make gjort något liknande hade jag lämnat honom, utan tvekan. Litar han inte på mig så älskar han mig inte.