Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

Jag har bara läst TS och sista sidan.

Jag råkar vara kvinna, men hade jag varit man hade jag absolut begärt faderskapstest på alla mina barn, just därför att man tyvärr aldrig kan vara 100% när det gäller en annan människa...tyvärr är det så. Jag är inte en misstänksam paranoid person och jag har inte större tillits problem än de flesta, men helt krasst så kan jag ju som kvinna vara säker(inom dagens vårdsystem iaf) att mitt barn faktiskt är mitt genetiskt åxå, det kan man aldrig vara som man och när det gäller nåt så stort, viktigt och framför allt livslångt åtagande skulle jag vilja vara just HELT säker!!!

Sen att DNA inte betyder allt må så vara, men om jag skulle ta på mig föräldraskapet till ett barn som inte var mitt genetiska, så skulle jag vilja kunna ta det beslutet själv med all info och hela bakgrunden, kunna gå in i det med öppna ögon, för det finns det faktiskt åxå rätt många män som gör; tar på sig fadersrollen för barn som inte är "deras", men som sagt, det är stora saker som står på spel; livslångt ansvar för en hel människas liv(för nej, det upphör INTE magiskt på 18års dagen...), så det är ju helt avgörande både för barnets och "pappans" fortsatta livshistoria, vilket inte får tas lättvindigt, och definitivt får ingen annan( ex. otrogna mamman) ta det beslutet!!!

Som andra redan påpekat är det många barn och fädrer som lever ovetandes...jag vet ett fall

Jag håller därför med om att faderskapstest borde vara OBLIGATORISKT, även för gifta par...då skulle man ju åxå komma ifrån sårade känslor och stigmatisering.

Ja, men visst! Staten tar ju ansvar för människors känslor i en massa andra fall, det är ju faktiskt hela syftet med en stat, just att ta tillvara och skydda folks känslor på en massa olika plan, att se till att befolkningen mår just fysiskt, psykiskt och känslomässigt bra, och att skydda individerna mot diverse komplikationer och värna om deras rättigheter!, framför allt barnens, så varför inte??!! Här handlar det ju dessutom om fakta som berör så många individers liv, både barn och vuxna.

Dessutom har ju staten redan en policy om att alla människor har rätt till sitt ursprung, på gott och på ont..vår stat säger ju redan att genetik har företräde(förutom vid just adoption, då ju just alla, iaf, vuxna parter inblandade väl införstådda med hela situationen, vilket är precis vad jag förespråkar!!) De biologiska föräldrarna är så viktiga för staten och det juridiska att man lägger ner otroligt stora resurser på att "vaska fram" biopappan i alla de fall där det inte står helt klart.

Jag tycker därför att det är dubbelmoraliskt av myndigheterna att å ena sidan jaga pappor över hela jorden pga ekonomiskt ansvar och barnens rätt till dem, och propsa på DNA test när det finns flera kandidater, ÄVEN om en man faktiskt VILL ta på sig ansvaret ändå, å andra sidan godtar de utan problem de 2 personer som påstår sig vara föräldrar(pappan iaf..), och tar deras ord bara med endast en signatur som garanti, och inte ens det bara de råkar vara gifta!!!, för det får ju ALLA par som inte är gifta ändå gå igenom, att bli ifrågasatta av staten, att i skiljda rum t.o.m ändå bli utfrågade om det verkligen ÄR sant att pappan är pappan, UTAN att någon av föräldrarna begärt det ens, så om staten ÄNDÅ ska misstro föräldrar på deras ord, bara för att ändå i slutändan ta deras ord på att den påstådda pappan  verkligen ÄR pappan, det så kan man ju göra det 100%säkert ändå, va??!! 

I detta fall är det väl uteslutande av godo ändå, det blir ju ingen som förlorar något, utan enbart en win-win situation för ALLA iblandade parter...utom möjligen "den otrogna mamman", men det är väl om något en stat INTE kan förväntas ta ansvar för och skydda, den oärliga individen???

Du skriver mycket klokt Lachesis och jag skriver under på allt du säger.

Det är bara otroligt onödigt med den automatiska skuldbeläggningen och de sårade känslorna v/s osäkerheten att inte veta svart på vitt, och det skulle ju kunna undvikas så enkelt om det bara blev lag på test! Som sagt "misstror" ju staten som det är ändå alla ogifta par, även om de själva inte ens gör det, och vi tvingas till "integritets kränkande" frågor i enrum som värsta gestapo, men i slutändan kan ju den kvinna ELLER man som vill ljuga då göra det ändå, så det är bara slöseri med resurser, faderskap skall faställas helt objektivt och vetenskapligt!  

Regnig måndag; Även om dina frågor tar oss lite på villovägar angående TS så JA, även om du tycker det ligger oceaner emellan de olika begreppen så är ju ändå det emotionella (minsta?) gemensamma nämnare! Håller du inte med så kommer vi inte vidare med varann...

Sammanfattat anser jag och staten, att det är så pass viktigt och alla inbandade individers rättighet, framförallt barnets, att känna till sina genetiska band med den närmsta familjen, och människor ÄR oärliga, det går inte att bortse ifrån även om långt ifrån alla är otrogna och "lurar/luras på" barn, så HÄNDER  det och det är skäl nog att göra faderskapstest. Därför bör det bli OBLIGATORISKT!

TS; Jag förstår dig faktiskt ändå, men det är ju inte faderskapstestet du ska reagera på, även om du ser ett samband mellan det och faktum att din man inte litar på dig så tycker jag att du måste skilja på dem två! Försök att inte lägga in värderingar och bli sårad av din mans begäran.

Självklart är hans misstro ett problem i er relation, det förstår jag, och tillit ska ni absolut jobba på, men välj andra situationer och områden, för här har han faktiskt rätt, och det är oturligt att han samtidigt måste misstroendeförklara dig...men nu är det ju tyvärr inte obligatoriskt än, men ett förhållande är ju ge och ta, så om det nu betyder så mycket för honom och du inte ens är orolig, så kan du ju enkelt bara ge honom peace of mind utan att det behöver kosta dig något, sätt bara ditt ego åt sidan lite och ta inte åt dig känslomässigt Lycka till! Jag tror det kommer gå jättebra för er. Gör testet bara och jobba vidare på hans tillit sen.

Det kan vi visst göra!...men du har nog rätt ändå i att det inte är vanligt...se bara vad rationellt jag resonerade, ha, ha!

Oj då, ser ut som om du skulle behöva bli polygamist med det resonemanget!

Eftersom det tyvärr inte är lag på test ännu så är det ju så det alltid ser ut!!

Jag skulle aldrig lita på någons ord när det gäller föräldraskap...folk ljuger för sina nära och kära; föräldrar för sina barn, barn för föräldrar, syskon, vänner OCH framförallt partners..alla kan någon gång ha anledning att ljuga om olika saker oavsett om de egentligen ville det eller inte, så händer det att vi försätter oss i situationer där den enda utvägen ser ut att vara en lögn!! Det verkar t.o.m ibland som att folk ljuger mer just ju närmare relation de har, eftersom lögner för det mesta inte är något annat än ett missrkitat försök att just skydda och inte såra vederbörande...och att inte förstöra relationen, för sin egen skull åxå så klart...

Även om att ljuga och bedraga skulle vara otroligt okarktäristiskt för en kvinna, hon hade aldrig innan eller efter gjort något liknande så skulle ju skadan ändå vara skedd med den enda lögnen, den enda gången, om faderskap...