Anonym (Absolut) skrev 2012-01-06 19:56:20 följande:
Ja, men visst! Staten tar ju ansvar för människors känslor i en massa andra fall, det är ju faktiskt hela syftet med en stat, just att ta tillvara och skydda folks känslor på en massa olika plan, att se till att befolkningen mår just fysiskt, psykiskt och känslomässigt bra, och att skydda individerna mot diverse komplikationer och värna om deras rättigheter!, framför allt barnens, så varför inte??!! Här handlar det ju dessutom om fakta som berör så många individers liv, både barn och vuxna.
Dessutom har ju staten redan en policy om att alla människor har rätt till sitt ursprung, på gott och på ont..vår stat säger ju redan att genetik har företräde(förutom vid just adoption, då ju just alla, iaf, vuxna parter inblandade väl införstådda med hela situationen, vilket är precis vad jag förespråkar!!) De biologiska föräldrarna är så viktiga för staten och det juridiska att man lägger ner otroligt stora resurser på att "vaska fram" biopappan i alla de fall där det inte står helt klart.
Jag tycker därför att det är dubbelmoraliskt av myndigheterna att å ena sidan jaga pappor över hela jorden pga ekonomiskt ansvar och barnens rätt till dem, och propsa på DNA test när det finns flera kandidater, ÄVEN om en man faktiskt VILL ta på sig ansvaret ändå, å andra sidan godtar de utan problem de 2 personer som påstår sig vara föräldrar(pappan iaf..), och tar deras ord bara med endast en signatur som garanti, och inte ens det bara de råkar vara gifta!!!, för det får ju ALLA par som inte är gifta ändå gå igenom, att bli ifrågasatta av staten, att i skiljda rum t.o.m ändå bli utfrågade om det verkligen ÄR sant att pappan är pappan, UTAN att någon av föräldrarna begärt det ens, så om staten ÄNDÅ ska misstro föräldrar på deras ord, bara för att ändå i slutändan ta deras ord på att den påstådda pappan verkligen ÄR pappan, det så kan man ju göra det 100%säkert ändå, va??!!
I detta fall är det väl uteslutande av godo ändå, det blir ju ingen som förlorar något, utan enbart en win-win situation för ALLA iblandade parter...utom möjligen "den otrogna mamman", men det är väl om något en stat INTE kan förväntas ta ansvar för och skydda, den oärliga individen???
Jag tycker mest att det här är ett sammelsurium av åsikter och att du blandar ihop fakta med fiction.
Staten har aldrig och kommer förhoppningsvis aldrig att ta ansvar över folks emotionella välmående.
Att pappor ska försörja sin egen avkomma är inget märkligt och har en 300-årig tradition i Sverige. Det har inget som helst med känslor att göra utan skattemedel.
...men det finns kanske andra som kan följa mitt resonemang? 
