• Thaleya

    Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

    Fy Satan vad jag hade blivit kränkt, förbannad och ledsen.


    1. Han tror att du har varit otrogen helt utan grund.


    2. Han tror att du är så jävla kall och dum i huvudet att du har haft sex utan att skydda dig när du är otrogen.


     


    Vilken jävla förolämpning är inte att få höra att för det första tror han att du varit otrogen, och han tror dessutom att du är dum som spån. Kul att  utsätta en gravid kvinna för det. Om han tror att du är otrogen, så borde han komma upp och säga det som en man, och därefter så får han välja om han kan lita på ditt ord eller om det är adjö.

    om jag vore du ts så hade jag gått fram till honom med ett kontrakt och sagt att det här är mina villkor, för jag känner mig så kränkt av att du ens misstänker mig för otrohet. Så jag vill att du skriver på det här papperet om att du lovar att gå till en psykolog, NÄR beviset på att det är ditt barn kommer. För om du inte försöker bota din sjuka misstro för mig så kan jag inte fortsätta det här förhållandet. Sen hade jag nog gått ut medan jag muttrat efter fyra år och barn ihop så kan du inte ens lita på mig...

  • Thaleya
    Seven Costanza skrev 2012-01-06 10:05:59 följande:
    Men hon är ju inte ens gravid nu, barnet är ju 11 månader och så kommer han med detta nu... ännu värre till och med.
    OJ! Ja då hade jag nog dumpat honom, för då misstror han inte bara mig. Utan han har förmodligen aldrig öppnat sig för barnet rejält ens om han känner så, då är det för sent med terapi enligt mig.
  • Thaleya
    Froststar skrev 2012-01-06 10:14:46 följande:
    Svar på TS:

    Om jag varit kille så hade jag definitivt begärt faderskapstest. Som kille kan man aldrig vara säker annars. Man vet aldrig något till 100% om en annan människa, kan inte känna till alla detaljer av dess liv. Därför kan man aldrig vara 100% säker. Hade min sambo ställt sig på tvären då och börjat med "tyck-synd-om-mig" metoder och t.o.m. spytt för att jag vill ha testet, DÅ hade jag börjat fundera varför så kraftig reaktion. Visst, du vet med dig själv men hur ska han veta för säkert? Bara för att du säger det?

    Jag hade inte velat bli en av de suckers som har varit pappa åt ett barn i många år och helt plötsligt kommer det fram att man inte är pappan. Tror du inte att de litade på sina fruar/sambos? Jag känner 2 stycken där en fick reda på det när ungen var 4 år gammal, mamman hade hittat någon ny och det framkom i ett av bråken som föregick skilsmässan då mamman sade "...och glöm att du någonsin får träffa NN igen för du har ingen rätt till honom..." I det andra fallet behövde barnet organtransplantation och "pappan" testades. Hur tror du de papporna kände sig? Vad fick de för att ha litat 100% på den de levde med? De hade väl ingen speciell anledning till att tvivla på kvinnans ord, precis som din sambo men enligt mig så har din sambo ändå lite logik och självbevarelsedrift kvar vilket jag anser är hälsosamt även om man är förälskad och så. Rent krasst så kan man endast lita på sig själv till 100% om ens det. (Bevisas av dem som ligger med andra för att de är fulla, reagerar helt märkligt och för dem främmande i oväntade situationer, etc, etc)

    Summa summarum: jag skulle absolut inte skapa så mycket drama för en sådan grej.
    Då ska man säga det innan man planerar barn ihop så att det inte kommer som en chock för partnern och man förstår anledningen till det bättre. Om en man säger att han naturligtvis kommer begära faderskapstest efter barnet ärfött, innan man ens börjar planera att bli gravid, och han förklarar att det är en grej han tycker att alla bör göra, och inte nått mot en eventuell partner.

    Det är ju skillnad att säga detta när man träffas - du vet när man disskuterar religion/politik, vart man står om abort, hur många barn vill ha, osv. Mot för om man droppar det tills sin sambo flera år tillbaka och barns mor, efter att barnet är fött.
  • Thaleya
    Froststar skrev 2012-01-06 10:44:04 följande:
    Kan delvis hålla med dig om det men det beror på hur förhållandet ser ut i övrigt. Man kanske aldrig har berört ämnet, kanske inte har/har haft långa diskussioner om något (båda är tystlåtna personer), kanske inte sett anledning till att dra upp det förrän nyligen, etc, etc. Tyvärr så är alla förhållanden olika och han har ju inte kommit på det här förrän nu.

    Det är säkert som du säger att vissa människor hade velat få reda på något sådant innan man skaffar barn. Jag förstår dock inte anledningen, är det för att man ska vara försiktig när man ligger runt eller något annat? För mig är det så självklart att jag skulle bett om testet att jag inte ens undrar över varför man inte klämt fram det tidigare?
    Fast det är väldigt ovanligt att be om faderskapstest, så jag tycker att det är lite konstigt att du ser det som en sådan självklarhet.

    Hade jag inte vetat det från innan vi riktigt klev in i ett förhållande ihop så vet jag inte om jag hade klarat av att hantera att höra det senare, då jag trodde att vi litade fullt på varandra.

    Det är lite som äktenskapsförord i USA isåfall fast inte lika etablerat, vissa tar illa upp om de blir förfrågade att skriva på och andra ser det som en självklarhet. I framtiden så kanske det blir ungefär lika vanligt att be om fadersapstest.
  • Thaleya
    Savant skrev 2012-01-06 11:25:11 följande:
    ..så du skulle ta ett lån i ditt namn åt din syster när hon ska köpa hus? Annars är du ju konstig. Jag menar, lita på en främmande människa till 100% men inte ditt kött och blod.
    Du får nog krypa till korset och ta ansvar för dina handligar... oavsett vad du skriver i tråden Flört
    Det där kan du inte jämföra.
    Familjemedlemmar kan du inte välja bort, vare sig de är några du litar på eller kåkfarare.
    Det är inte så troligt att man är tillsammans med ett rötägg.

    Och för att svara på din fråga så ja jag skulle lätt kunna ta ett lån i mitt namn åt min syster, dock skulle jag behöva en anledning till varför hon eller eventuell man inte kan låna själv, och varför de vill köpa huset om de inte kan ta lån för det.
  • Thaleya
    mamma91 skrev 2012-01-06 13:43:52 följande:
    Har bara läst ts..
    Men jag har varit med om precis samma sak men min sambo kläckte ur sig det när vi var på bb.. änns ju inte som man kan neka dom då det värkar konstigt. ibörjan mådde jag jätte dåligt och detta gjorde att min mjölk inte riktigt ville rinna till.. var så besviken och ledsen hur man kan göra så när man just fått barn tillsammans.. har aldrig heller vart otrogen eller gett han en anledning till att vilja ta ett faderskaps test.. men vi gjorde det för jag ville visa att han hade fel å så klart var det han som var pappan.. visserligen är vi mycket yngre än er men jag förstår precis hur du känner..
    Jag har försökt att förstå hur han tänker å förväntade mig en ursäkt när det var klart men nej då inte fick jag de heller :/ har svårt att förstå.. men vi är fortfarande sambos och jag älskar han mer än allt annat! Har pratat med min bvc sköterska om detta och hon sa att även pappor kan få förlossnings depression å förmodligen något sådant min sambo fick..... men det är fortfarande inte okej! hoppas det löser sig för dig ts!!
    Kram
    Det minsta du bör begära är en usräkt och en förklaring. Fy fan för att kläcka ur sig nått sånt efter barnet är fött! Tror knappast på det där med förlossningsdeprition, bara nått hon sade för att lugna dig förmodligen.
  • Thaleya

    Som en männisa som är extremt stolt över att vara trogen och som aldrig skulle tänka mig att vara otrogen.
    Och skulle bli förstörd om min sambo var otrogen, och jag tycker att ett förhållande är baserat på tillit och kärlek.

    som den jag är så skulle jag bli extremt sårad, och fan förbannad att min sambo skulle skulle tro att jag var

    1. en liten vidrig lögnerska, som kan vara så jäkla kall att jag ljuger om min trohet, samt om vem som är far till ett barn. =O

    2. En otrogen slampa

    3. En korkad idiot, som inte skyddar mig om jag hade haft sex med någon annan.

    4. Sen tippen av isberget att han skulle sätta sina ex som sårade honom som någon slags standard och tro att jag var lika låga eller tillochmed lägre än dem. Tack för den jävla idiot.

    Ju mer jag tänker på det desto mer rasande tror jag att jag hade blivit.

  • Thaleya
    starchild81 skrev 2012-01-06 15:45:07 följande:
    Jag förstår han till fullo, tänk om ngn som han känner till har hört att han inte är far till det barn han trodde att han var pappa till. Bara för att du är säker på att du är mamma finns det ju alltid en osäkerhet hos pappan. Försök tänk dig in i hans situation istället, jag kommer alltid vilja göra faderskapstest oavsett om jag litar på tjejen eller ej. 

    Dock handlar detta fundamentalt om arv från min sida, om du frågar han har han säker en bra förklaring.  Det är säkert flera 1000barn i Sverige vars pappor inte är deras riktiga. I mitt tycke överreagerar du och blåser upp en bris till en orkan. Säg bara att du älskar han och att han gärna får göra ett faderskapstest, om han har den oron kommer den knappast att dämpas.  Allt handlar inte bara om dig tänk på det.......
    Fast då säger man väl ändå det som man. Och gärna innan så att det inte kommer som en chock. Hur skulle du som kvinna tänka egentligen.

    Skulle du inte alls bli förolämpad om du var kvinna och en man helt plötsligt kom och sade att han vill ha faderskapstest, för han är inte säker på att om man varit trogen eller barnet är hans.
  • Thaleya
    starchild81 skrev 2012-01-06 15:50:13 följande:
    Var 5e pappa är inte far till sitt barn dock kan man ifrågasätta hur undersökningen är gjord men visst finns det en oro......

    www.aftonbladet.se/wendela/barn/article103481... 

    Minst 100 000 svenskar kan ha en annan pappa än vad de tror sig ha... Lite sjukt att så många svenska kvinnor vänstrar......


    men aftonbladet ljuger ju öronen av sig, det där kan man inte tro på för fem öre.
  • Thaleya
    starchild81 skrev 2012-01-06 16:01:09 följande:
    Jag försöker istället förstå de bakomliggande faktorerna. Jag är inte den som brusar upp utan har mer en kognitiv konsensus syn på småkonflikter.  Jag kan å andra sidan förstå om man blir sårad vid första anblicken men det handlar ju om att ha förståelse för varandra.

    Statistiken säger väll att typ 15% av alla varit otrogen mot en partner ngn gång. Jag tror att vi måste bli mer altruistiska och ha en större förståelse mot varandra i dagens samhälle. 
    Ja jag brukar inte brusa upp heller. Men jag skulle inte referera till det här som en "småkonflikt".
    Om en man sade till mig innan vi blev tillsammans att han tycker att alla bör göra faderskapstest när barnet kommit, och att det inte har något med kvinnan att göra egentligen. Så skulle jag acceptera det och tycka det var ok.

    Men om han kommer till mig utan förklaring och bara droppar att nu vill jag ha ett faderskapstest från blå himmel, på andra barnet men inte ppå det första vi har ihop. Ja då skulle jag ta illa upp. för då är det direkt pekat på mig, och att kalla någon otrogen och misstror om barnet ens är sitt eget. Då skulle jag inte kalla det konflikt alls. Jag skulle ta det som en rejäl kränkning. Jag absolut hatar otrogna människor, tycker de är till 99,99 procent värdelösa kräk. Och att bli kallad det av han jag älskar skulle vara så sårande att han skulle lika gärna kunnat vara otrogen själv, eller ge mig ett slag i ansiktet. Vet faktiskt inte vad som skulle såra mest.
  • Thaleya
    starchild81 skrev 2012-01-06 16:17:22 följande:
    Men bara för att du utgår från ditt eget perspektiv så är ju inte alla som dig...  Tänk om alla pappor i Sverige skulle göra att faderskapstest fatta hur många 1000 det skulle bli som inte är far till sina barn.... 

    Har en som jag vet varit otrogen 4 ggr mot sin nuvarande och det är gifta o har barn......  Hon pippar min polare ngn ngra ggr / år. Hon älskar sin man men vill ha lite spänning ibland tror alla känner ngn som varit otrogen iaf en ggr....
    Jag känner ingen som varit otrogen. 1 som kysst en annan 1 gång. samt 1 som legat med en kvinna som genom det var otrogen och då ringde jag honom och sade att han får fan sluta med det för det är äckligt och han förstör en familj. Han slutade trots att han älskade henne.

    Men naturligtvis är det olika på vilken relation man har, men jag sa som jag är så skulle jag ta illa upp. För för min sambo finns det absolut ingen anledning att tvivla på mig. Precis som ts beskriver deras situation.

    Sen vore jag en slampa som legat runt tidigare men sen blivit trogen senare i förhållandet, ja isåfall hade jag inte blivit sårad om han hade begärt faderskapstest plötsligt. Iaf inte så extremt grovt sårad.
  • Thaleya
    Brünnhilde skrev 2012-01-06 21:16:00 följande:
    Och hur skulle du kunna veta det..? Det är väl det SISTA som man skulle anförtro en väninna - hur tighta man än är...
    Vi har nog inte samma vänner. Jag tror inte att jag har en enda halv vän som inte vet när jag fick min första fontänorgasm eller om när jag bajsade på mig när jag gjorde ett svanhopp över tröskeln när jag älgat hem och var rejält dålig i magen.

    Naturligtvis finns det hemligheter med, men många gilalr att skryta, så det kommer oftast fram till någon, som sprider sig till en annan, du får inte sääga det här till någon osv osv.

    Det här fick jag inte säga till någon, men ni känner ju inte ens varandra så det gör ju inget. sen två veckor senare på en fest så börjar de bli vänner....
  • Thaleya
    Brünnhilde skrev 2012-01-06 21:14:22 följande:
    Fast det du och andra kvinnor i den situationen måste förstå, är att era sårande känslor är en piss i Nilen jämfört med om ett barn skulle få fel far..! Det får ju konsekvenser för all evighet!!!
    Naturligtvis och jag tycker att alla bör göra ett faderskapstest, och kanske tillochmed att modern testar sig. Det enda jag tycker att man ska göra är att säga det innan!! att man inte droppar ner det som en idiot, i ett bra förhållande.

    Jag tror inte du kan ha älskat och litat på någon fullt ut. För då sårar man inte en annan människa på det sättet, isåfall finns det ingen misstro. och ifall man ändå vill göra ett faderskapstest så säger man det innan, man säger det INTE efter barnet är fött eller när man är gravid, då är det ju endast som att man misstror personen.

    Sårade känslor är ju inte direkt hur jag skulle beskriva det. att begära faderskapstest i dagens samhälle, (då det endast händer då man legat med en slampa på krogen) är så sjukt ovanligt och på det sätter så blir det till en enorm förolämpning.

    Jag älskar dig och jag litar på dig.

    - men jag tror inte att du älskar mig tillräckligt för att vara trogen
    -men jag litar inte på att du inte ljuger för mig, om något så livsliktigt som ett barn
    -jag tror inte att du är smart nog att skydda dig
    -jag tror du är en sån hatisk vidrig slyna att du är otrogen mot mig och ljuger om att den här lilla tjejn som nu är 11 månader gammal ens är mitt barn.

    Jag hade inte kunnat tagit tillbaka en man efter en sådan anklagelse. Hade han sagt det i början av vårat förhållande hade det varit skitsamma, gör som du vill och jag hade inte brytt mig alls. Du måste väl förstå skillnaden?
  • Thaleya
    Anonym skrev 2012-01-09 22:58:22 följande:
    Och vad säger du till alla pappor som litat fullständigt på sina kvinnor bara för att få veta att barnen inte är deras vid skillsmässan och därmed inte ens får umgängesrätt till de barn de fostrat som sina?
    Jag säger att kvinnan är vidrig och att männen borde ha haft bättre koll på vem de varit tillsammans med. Men det finns fortfarande inget som inte gjorde att dessa män kunde ha bett om faderskapstest i början av relationen.
  • Thaleya
    Anonym skrev 2012-01-09 23:07:43 följande:
    Men MASSOR av kvinnor här har ju utryckt den enorma misstro och förolämpning det skulle vara oavsett NÄR det kommer på tal. Du är ju inte representativ. Hur ska han göra då?
    Såhär är det. Hur frågan än ställs så kommer den alltid att vara en förolämpning om man är tillsammans med mannen, och ibland annars också.

    Om däremot samhället började förändras och det vore normalt att be om faderskapstest och att tillochmed mödrarna testade om det var deras barn, isåfall så skulle det hela avdramatiseras och bli till en onödig (i mångas ögon) normalitet.

    Sen om mannen i dagens samhäller förklarade i´början av förhållandet att. Hej jag heter lars, jag vill ha fyra barn, röstar blått och tycker att alla människor bör göra faderskapstest även om de är säkra på att det är deras barn, bara så att man har det på papper. - isaåfall avdramatiseras hela grejen och man tänker, OK det handlar inte så mycket om mig, det handlar mer om han och hans principer om att få det på papper.

    Därmed inte sagt att man kanske blir chokad i ett samhälle som detta om lars sju år senare när frugan fött deras älsklingbarn, ber om faderskapstest.

    För att ta bort förolämpningens allvar så är en sådan åsikt en som tål att upprepas (inte hotas med) men bara påminnas genom åren, så att kvinnan vet i benmärgen att det inte handlar om tilliten utan om annat.
    För en sådan anklagelse är extremt stor, det kan man inte komma undan, dock kan den avdramatiseras.

    Sen om det inte var mitt svar du ville ha så får jag iaf hoppas att någon som är extremare än mig svarar så du får rätt svar.
  • Thaleya
    Brünnhilde skrev 2012-01-10 00:47:05 följande:
    Jodå. Men jag anser att ÄVEN om han gått och dragit på det i elva månader innan han klämt fram med det, så är det lika bra att det kläms fram. För det är bättre än att han ska älta detta resten av livet, och hålla en distans till flickan - för att inte behöva sörja alltför mycket om det en dag kommer fram att hon inte är hans.

    Jag skulle inte heller tycka så här, om det inte var för de där 15 procenten felaktiga faderskap - som är ett FAKTUM. De felaktiga fäderna har haft för mycket tillit i stället!
    Naturligtvis är det bättre om det kommer fram om han går och trycker på det.
    Men det jag menar är att den här mannen är paranoid mm. Han har aldrig fått anledning till att tvivla på sin kvinna. vilket gör det helt ologiskt att han help plötsligt skulle känna behovet av att titta upp det, om det inte hänt något.

    Och eftersom risken är att han blir utan kvinna för att han är så sjukt paranoid, så kan man ju tycka att han borde ha tänkt igenom hur allvarligt han misstror henne innan han anklagar henne för otrohet och lögn om vem som är far till barnet.

    Har ytterst svårt att tro att det är hela 15% med...vart  har du fått de siffrorna ifrån. Jag skulle chansa på ca   
    0, 5% högst - men det är om jag chansar naturligtvis.
Svar på tråden Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.