Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.

Jo det går att jämföra otrohet med otrohet dina argument är oerhört konstlade och dessutom logiskt felaktiga.
Det är ett logiskt tankehopp därför makens otrohet på resan kan lika gärna det leda till vad du kallar "gökunge" .

Det riktigt stora logiska tankefelet du gör är att du tar förgivet att otrohet i förstnämnda fall kommer att vara en hemlighet men inte det andra då kvinnan är otrogen. Lika villkor ska gälla och eftersom otroheten aldrig kommer att avslöjas så stannar släktklenoderna i släkten även om generna skiljer.

skulle 20% vara pappor på felaktiga grunder?

Ja jag brukar inte brusa upp heller. Men jag skulle inte referera till det här som en "småkonflikt".
Om en man sade till mig innan vi blev tillsammans att han tycker att alla bör göra faderskapstest när barnet kommit, och att det inte har något med kvinnan att göra egentligen. Så skulle jag acceptera det och tycka det var ok.

Men om han kommer till mig utan förklaring och bara droppar att nu vill jag ha ett faderskapstest från blå himmel, på andra barnet men inte ppå det första vi har ihop. Ja då skulle jag ta illa upp. för då är det direkt pekat på mig, och att kalla någon otrogen och misstror om barnet ens är sitt eget. Då skulle jag inte kalla det konflikt alls. Jag skulle ta det som en rejäl kränkning. Jag absolut hatar otrogna människor, tycker de är till 99,99 procent värdelösa kräk. Och att bli kallad det av han jag älskar skulle vara så sårande att han skulle lika gärna kunnat vara otrogen själv, eller ge mig ett slag i ansiktet. Vet faktiskt inte vad som skulle såra mest.

Jag känner ingen som varit otrogen. 1 som kysst en annan 1 gång. samt 1 som legat med en kvinna som genom det var otrogen och då ringde jag honom och sade att han får fan sluta med det för det är äckligt och han förstör en familj. Han slutade trots att han älskade henne.

Det undrar jag också.
Dessutom anser jag att fixeringen vid generna inte är helt sund. Föräldraskap handlar om så mycket mer än vilka gener som kommer från vem. För i princip säger denna fixering att de som adopterat inte är föräldrar...

Vad skulle ni kvinnor göra/kräva  om det fanns samma möjlighet att ni fick med er "fel" barn hem från BB? Eller för den delen bara var på besök och fick ett bern med er hem  

Jag har bara läst TS och sista sidan.

Jag råkar vara kvinna, men hade jag varit man hade jag absolut begärt faderskapstest på alla mina barn, just därför att man tyvärr aldrig kan vara 100% när det gäller en annan människa...tyvärr är det så. Jag är inte en misstänksam paranoid person och jag har inte större tillits problem än de flesta, men helt krasst så kan jag ju som kvinna vara säker(inom dagens vårdsystem iaf) att mitt barn faktiskt är mitt genetiskt åxå, det kan man aldrig vara som man och när det gäller nåt så stort, viktigt och framför allt livslångt åtagande skulle jag vilja vara just HELT säker!!!

Sen att DNA inte betyder allt må så vara, men om jag skulle ta på mig föräldraskapet till ett barn som inte var mitt genetiska, så skulle jag vilja kunna ta det beslutet själv med all info och hela bakgrunden, kunna gå in i det med öppna ögon, för det finns det faktiskt åxå rätt många män som gör; tar på sig fadersrollen för barn som inte är "deras", men som sagt, det är stora saker som står på spel; livslångt ansvar för en hel människas liv(för nej, det upphör INTE magiskt på 18års dagen...), så det är ju helt avgörande både för barnets och "pappans" fortsatta livshistoria, vilket inte får tas lättvindigt, och definitivt får ingen annan( ex. otrogna mamman) ta det beslutet!!!

Som andra redan påpekat är det många barn och fädrer som lever ovetandes...jag vet ett fall

Jag håller därför med om att faderskapstest borde vara OBLIGATORISKT, även för gifta par...då skulle man ju åxå komma ifrån sårade känslor och stigmatisering.

Så du menar att staten ska ta ansvaret över befolkningens känslor, att vi inte har ett egenansvar när det gäller det?
Jag hoppas innerligt att du skämtar med oss.

Att pappor ska försörja sin egen avkomma är inget märkligt och har en 300-årig tradition i Sverige. Det har inget som helst med känslor att göra utan skattemedel.

Men nu pratar du ju om separerade föräldrar, eftersom det handlar om "underhåll"; om det inte handlar om det, så handlar det ju om en familj med kärlek förhoppningsvis, och kärlek bygger på ömsesidig tillit. Annars är den knappast sund.