Så ledsen, sambon vill göra faderskapstest.
Regnig måndag skrev 2012-01-07 19:19:39 följande:
Så nu är cirkeln sluten, det här har redan diskuterats.Anledningen är fortfarande att fäder ska försörja sina barn och inget staten ska stå för.
Inlägg från: Brünnhilde
|
-
Inte bara. Det handlar fortfarande om barnets rätt att veta vem pappan är. För att man vet att det är så oerhört viktigt för en människa!
Anledningen är fortfarande att fäder ska försörja sina barn och inget staten ska stå för. -
Nej. Jag VET faktiskt sådana fall, IRL. Där barnet har känt att det inte riktigt hör till i familjen... att det finns en skugga... att något är annorlunda. Att pappan är mer ömsint och hjärtlig med syskonen. Det har skapat osäkerhet och grubblerier av typen "är det något fel på mig?". De har ofta inte fått förklaringen förrän pappan dött, eller den biologiske fadern dött, och advokaten hört av sig...Regnig måndag skrev 2012-01-07 19:20:38 följande:Skadar barnen... Du tycker inte att du blir lite väl bombastisk nu?
-
Den siffran kommer från en transplantationskirurgisk klinik - kommer dock inte ihåg var jag läste det. Blodgruppsundersökningen gjordes alltså inte p.g.a. faderskapstest, utan p.g.a. att man skulle utröna om donatorn och mottagaren av ett organ passade ihop. Att man dessutom förstod att fadern och barnet inte kunde vara släkt, var en bieffekt...Anonym skrev 2012-01-07 19:22:19 följande:har du källa på siffrorna eller gör du samma missförstånd som andra, tror det är 15% totalt som har en annan pappa när det egentligen är 15% av DE SOM TESTAS som har det?
-
Antingen har mamman varit gravid när hon träffade sin nuvarande man, eller haft ett spädbarn, och han har gått med på att gifta sig med kvinnan och ta till sig barnet som sitt. I de fallen skulle paret antagligen neka ett faderskapsprov på BB, ja, för de vill inte att någon ska veta sanningen. De vill att alla ska tro att de är en kärnfamilj.Anonym skrev 2012-01-07 19:25:33 följande:så de vixna har vetat om det men inte barnen? ja, då hjälper ju inte faderskapsprov!
Men i de fallen där mamman varit otrogen, så har det kanske bara varit en aning från pappan sida...
Sedan får man tänka på alla fall, där pappan faktiskt ÄR pappan. Men där han oroar sig ändå - vare sig det finns grund eller inte. Där skulle ett DNA-test kunna undanröja tvivlen och ge fadern och barnet en mycket bättre relation! -
Det minns jag inte nu. Men jag minns att den transplantationsläkaren sa, att det där var en vanlig bieffekt överallt där man sysslar med transplantationer. Han var själv förvånad över att det var så många!Anonym skrev 2012-01-07 19:30:22 följande:på hur många personer?
-
Precis! Orkade inte tjata...Johan75 skrev 2012-01-07 19:32:07 följande:Tror hon menade hindersprövningen, och den har du inte riktigt svarat på - förutom att du inte ville svara på den frågan.
-
??? Det är väl klart som FAN att felaktiga faderskap påverkar samhället! För att nämna bara EN sak, så har en felaktigt utpekad far som betalat underhåll rätt att kräva tillbaka det beloppet från samhället när det upptäcks! Däremot har samhället inte numera rätt att kräva den riktiga fadern retroaktivt.Black roses skrev 2012-01-08 09:34:31 följande:Att jamfora gonorr'e med faderskapsprov ar ganska korkat... Gonorr'e paverkar samhallet, det gor fortfarande inte ett faderskap...
Skilj pa sak och sak, samt hall dig till TS...???..
Sedan har vi sådant som att människor mår sämre och är mindre trygga, om de inte kan vara säkra på att deras fäder är deras fäder, och deras barn deras barn. Det kan också ge utslag i form av kostnader för psykvården, sociala problem, lägre produktivitet i arbetslivet...
Och så har vi det medicinska: läkaren tar ju upp amnes innan han beslutar om behandling. Är då amnesen angående ärftliga sjukdomar fel, så kan diagnosen och behandlingen också bli fel. Det finns t.ex. vissa mediciner man inte får ta om man har anlag för hjärt- och kärlsjukdom. -
Uppgifterna skulle bli offentig handling när barnet, och uppgiften om dess far, skrevs in i folkbokföringsregistret, såklart. Så är det ju redan idag - att vem som helst kan kolla i folkbokföringsregistret.Johan75 skrev 2012-01-08 10:42:15 följande:Det väcker ju en följdfråga. Ponera att det gjordes dna-tester vid förlossningar - vilka/vem har rätt att ta del av dessa?
-
Vis av tidigare dåliga erfarenheter, så berättar jag aldrig något för en vän som inte hela världen kan få veta på en gång...Thaleya skrev 2012-01-09 22:33:38 följande:Vi har nog inte samma vänner. Jag tror inte att jag har en enda halv vän som inte vet när jag fick min första fontänorgasm eller om när jag bajsade på mig när jag gjorde ett svanhopp över tröskeln när jag älgat hem och var rejält dålig i magen.
Naturligtvis finns det hemligheter med, men många gilalr att skryta, så det kommer oftast fram till någon, som sprider sig till en annan, du får inte sääga det här till någon osv osv.
Det här fick jag inte säga till någon, men ni känner ju inte ens varandra så det gör ju inget. sen två veckor senare på en fest så börjar de bli vänner.... -
Jodå. Men jag anser att ÄVEN om han gått och dragit på det i elva månader innan han klämt fram med det, så är det lika bra att det kläms fram. För det är bättre än att han ska älta detta resten av livet, och hålla en distans till flickan - för att inte behöva sörja alltför mycket om det en dag kommer fram att hon inte är hans.Thaleya skrev 2012-01-09 22:48:16 följande:Naturligtvis och jag tycker att alla bör göra ett faderskapstest, och kanske tillochmed att modern testar sig. Det enda jag tycker att man ska göra är att säga det innan!! att man inte droppar ner det som en idiot, i ett bra förhållande.
Jag tror inte du kan ha älskat och litat på någon fullt ut. För då sårar man inte en annan människa på det sättet, isåfall finns det ingen misstro. och ifall man ändå vill göra ett faderskapstest så säger man det innan, man säger det INTE efter barnet är fött eller när man är gravid, då är det ju endast som att man misstror personen.
Sårade känslor är ju inte direkt hur jag skulle beskriva det. att begära faderskapstest i dagens samhälle, (då det endast händer då man legat med en slampa på krogen) är så sjukt ovanligt och på det sätter så blir det till en enorm förolämpning.
Jag älskar dig och jag litar på dig.
- men jag tror inte att du älskar mig tillräckligt för att vara trogen
-men jag litar inte på att du inte ljuger för mig, om något så livsliktigt som ett barn
-jag tror inte att du är smart nog att skydda dig
-jag tror du är en sån hatisk vidrig slyna att du är otrogen mot mig och ljuger om att den här lilla tjejn som nu är 11 månader gammal ens är mitt barn.
Jag hade inte kunnat tagit tillbaka en man efter en sådan anklagelse. Hade han sagt det i början av vårat förhållande hade det varit skitsamma, gör som du vill och jag hade inte brytt mig alls. Du måste väl förstå skillnaden?
Jag skulle inte heller tycka så här, om det inte var för de där 15 procenten felaktiga faderskap - som är ett FAKTUM. De felaktiga fäderna har haft för mycket tillit i stället! -
Att han inte bett om det i början, beror ju antagligen på allt det du räknade upp. Att han inte vill såra, kränka, visa bristande tillit... Men så en dag går det inte längre.Thaleya skrev 2012-01-09 23:03:52 följande:Jag säger att kvinnan är vidrig och att männen borde ha haft bättre koll på vem de varit tillsammans med. Men det finns fortfarande inget som inte gjorde att dessa män kunde ha bett om faderskapstest i början av relationen.
-
Det är väl klart att det är, jämfört med att pappan har en familj till någonstans som han har "glömt" att berätta om..? Sådant kommer ju fram ibland, och det måste kännas som att världen rämnar för både mor och barn i familjen/familjerna!Sara62 skrev 2012-01-09 23:27:46 följande:Nu smyger du in 1800-talsåsikter som om de vore självklarheter igen. Varför skulle en kärnfamilj vara det tryggaste?