Någon som varit hos Bo Kuritzén?

Med reaktiv artrit menas en ledinflammation som inträffar mellan fyra till åtta veckor efter en bakteriell infektion. Bakterierna det oftast handlar om är Yersinia, Salmonella, Shigella och Campylobakter som alla ger magsjuka på ett eller annat sätt. Även könssjukdomen klamydia står för en del av de reaktiva artriterna, framför allt hos män.

Reaktiv artrit hör till spondartriterna, men är också besläktad med de infektionsutlösta artriterna.

Som beskrivet ovan kan reaktiv artrit utlösas av flera olika bakterier. Det krävs alltså en infektion med någon av dessa - eller möjligen även andra, bakterier för att få sjukdomen.

Personer i alla åldrar kan drabbas, men sällan barn.

Det finns också ett tydligt samband mellan ärftliga faktorer och en ökad risk att få reaktiv artrit.

Typiskt är att några få leder svullnar upp och värker. Det sker oftast asymmetriskt och behöver inte drabba så stora områden. Det kan räcka med att en ensam tå svullnar diffust och ömmar. Oftast sitter artriten i knä- och/eller fotleder men även ryggslutet kan drabbas.

Ledbesvären kommer först några veckor efter själva infektionen, men det är inte alltid man själv är medveten om att man smittats med något. Klamydia är typexemplet på en bakterie som kan orsaka en infektion utan att ge några som helst symtom.

Hud och slemhinnor

Både hud och slemhinnor kan inflammeras vid reaktiv artrit. Fjällning och blåsor i handflator och fotsulor - så kallade keratodermia blenorhagika - och slemhinneavlossning inuti munnen är exempel på hur denna inflammation kan te sig. Även toppen av penis kan få slemhinnesår, så kallad balanit.

Senor och benhinnor

Smärtor kring en led kan också bero på att senor och benhinnor inflammeras. Ofta sker inflammationen intill där senan fäster och kallas därför entesopati, från det grekiska ordet enthes som betyder just senfäste.

Vanliga ställen på kroppen som drabbas är hälsenan, fingrar och/eller tår. När fingrar eller tår drabbas kallas fenomenet daktylit, eller ”korvfinger” respektive ”korvtå”.

Ömhet över nyckelbenen är också vanligt.

Ögon

Konjunktivit - inflammation i ögats bindehinna - är vanligt. Det uppträder hos ungefär var tredje patient med reaktiv artrit. Symtomen är röda ögonvitor och sveda. Inflammation av iris, det vill säga regnbågshinnan, är ovanligare men förekommer. Tillståndet kallas irit och ger stark smärta.

Reiters syndrom/Reiters triad

Detta är ett samlingsnamn på tre symtom som kan uppträda vid reaktiv artrit. Symtomen är uretrit (inflammation i urinröret), konjunktivit (se uner ögon) och artrit.

Om artrit uppträder strax efter en bakteriell infektion med de tre tidigare bakterierna är misstanken stark att det kan vara reaktiv artrit.

I mer oklara fall kan man leta i blodet dels efter spår på nyligen genomgången infektion i blodet, dels efter inflammationstecken.

En ledpunktion av drabbade leder utförs. Det innebär att en nål sticks in i leden och vätskan inuti tappas ut. Ledvätskan analyseras och man letar främst efter bakterier och inflammationstecken. Finns det bakterier rör det sig om septisk (infektiös) artrit som ska akutbehandlas. Vid reaktiv artrit kommer det inte att finnas några bakterier i ledvätskan, men däremot vita blodkroppar som visar att det pågår en inflammation i leden.

Behandlingen inriktas framför allt på att lindra symtomen. Antiinflammatoriska läkemedel ges för att få ner ledsvullnaden och minska smärtan. Även injektioner med kortison direkt in i drabbade leder kan användas
för att minska symtomen därifrån.

Sjukgymnastik har också en viktig plats i behandlingen. Rörelser i leden gör att den inte stelnar till och att muskelstyrkan kan hållas uppe.

I undantagsfall räcker inte den nämnda behandlingen och då lägger man till antireumatiska läkemedel. Detta har god effekt på de flesta.

De flesta reaktiva artriter läker ut på ett par månader upp till ett år. Många patienter får aldrig tillbaka symtomen igen, men eftersom sjukdomen är starkt sammankopplad med genetiska faktorer så finns det risk för återfall. Någonstans mellan 15 och 30 % av de som en gång haft reaktiv artrit får tillbaka besvären vid ett annat tillfälle.

I ovanliga fall kan sjukdomen bli mer kronisk och då krävs antireumatisk behandling.