Rädsla inför förlossningen =(

Hej! Jag är i vecka 20 nu med mitt andra barn och börjar med bli lite nervös.

För 11 månader sedan födde jag en perfekt liten pojke i vecka 35.
Det hela började med att vattnet gick och jag ringde in till förlossningen. Jag berättade att det var vårt första barn och att bebisen inte var beräknad för ens om fem veckor.
De sa att de trodde att det skulle ta ca tre dagar för mig innan bebisen kom ut.
Men ganska snart där efter fick jag täta och otroligt starka värkar. Ringde in igen, men de sa att det var för lång tid emellan värkarna och att det inte var dags än (7 min mellan varje värk och de varade i ca 1,5 minuter).
Så jag ringde min mamma och hon sa att det blir tusen gånger värre för mig o att det bara var början.
Jag försökte sova men i varje värk vaknade jag och grät, det gjorde så otroligt ont.
Då helt plötslig ringer dom mig från förlossningen och säger, du måste komma in nu direkt, det är ju för tidigt och du ska få en spruta. Då blev jag lite irriterad, för det hade ju vart lika tidigt de två senaste gångerna jag ringt. Vi åkte in och var på förlossningen fem min senare.
De tog och satte på mätarna som skulle se hur starka värkar jag hade, o de sa att värkarna inte var så kraftiga och att det inte var dags. Sen kom barnmorskan in när jag hade en värk och jag lyckades övertala dom till att se hur öppen jag var. De ville inte göra det först pga infektionsrisken. När de kollade sa dom oj du är 8 cm öppen och det är dags!
Så vi fick gå till rummet bredvid och jag fick lustgas. Det klarade jag inte av, blev så hög att jag började spy och sen gav de mig sprutan (ska ges fyra timmar innan bebisen kommer så den blir skyddad mot infektioner mm). Men hade värkar i tio min, sedan kom krystvärkarna som varade i tio minuter innan min son var ute. Så från det att vi kom in tills min son var född hade det gått knappt 30 minuter.
Jag blödde inte och behövde inte sys, kunde fem timmar senare gå till Neonatal avdelningen där min son låg själv.
Har aldrig haft ondare än då och det kändes som någon vred mig ut och in.

Nu är jag nervös, för första förlossningen gick så snabbt, då bodde jag fem min ifrån förlossningen, nu bor jag 1 timma ifrån närmsta förlossning och är rädd att vi inte kommer hinna in i tid. De säger ju att det första barnet ofta tar lång tid.
Men nu vet jag ju hur det ska kännas och ska absolut ta all bedövning jag kan få! :D.
Samtidigt som man är otroligt stolt över att ha lyckats föda ett barn utan någon som helst smärtlindring :).