Samarbetsproblem som leder till förlorad vårdnad?

puffar då jag är i samma sits

Det ska till ganska svåra samarbetssvårigheter för att man skall få igenom enskild vårdnad. Att man tycker olika om vad som är bra för barnet räcker nog inte.
Och även om du, eller han, får enskild vårdnad så måste ni fortfarande kunna samarbeta för umgänge kvarstår ju. Däremot blir det ju lättare att ansöka om pass, flytta och annat som i vanliga fall kräver båda vårdnadshavarnas underskrift.

Vad handlar samarbetssvårigheterna om? Skolgång? Vård?  På vilket sätt skulle ensam vårdnad göra situationen lättare? På vilket sätt far barnet illa?

vad skulle ensam vårdnad förändra tänkte du?

Det jag anser skulle förbättras är planering, som nu aktivt motarbetas för motarbetandets skull, medicinering, av kanske inte så allvarliga åkommor men som definitivt inte fungerar. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hur oerhört svårt det är att samarbeta med någon som alls inte kan eller vill samarbeta. Allt som kan missförstås missförstås och allt som går att sabotera saboteras, aktivt. Barnet vet om detta, det har blivit så tydligt att det inte går att dölja längre.

Vill poängtera att jag inte är ute efter enskild vårdnad för att jag vill hålla barnen från honom, tvärtom, JAG kommer aldrig att hindra hans möjligheter till att vara med barnen. Min övertygelse är att barnen behöver oss båda.

Vad roligt för dig ts att starta en tråd och genast bli ifrågasatt. SUCK.

Vårdnaden och merparten av boendet vill jag ha, därmed skulle det underlätta. Den medicinering jag skrivit om är ordinerad av läkare.

Med planering menar jag t ex semester. Våra planer har grusats ett antal ggr bara för att det går. Min tanke är att om samarbetet verkligen är uruselt är det bättre att den ena har bestämmanderätten.

Det stora problemet för oss är egentligen att barnet blivit så stort att han förstår hur det ligger till och har börjat ta ställning och avstånd från sinn pappa. Därmed kommer också oviljan att åka dit.

Ni som har så mycket att anmärka på och ifrågasätta... en fråga till er; har ni erfarenhet av att vara tvingade att samarbeta med någon som inte vill? I så fall kanske ni vet hur psykiskt nedbrytande det är att leva så. Det kan inte anses bra för barnet att se sin mamma vingklippt och överkörd gång på gång på gång.

Jag kan ju ha helt fel men jag hoppas att domstolen i alla fall överväger frågan och ser till sonens bästa. Tro mig, hans tillvaro skulle bli mycket lugnare om jag fick vårdnad och merpart av boendet.

Hejsan,
Jag vet inte heller var gränsen går. Det är ofta ganska vagt det där med samarbetsproblem, en enskild händelse kanske inte säger så mycket, men sammantaget så kan det bli oerhört tufft att ha gemensam vårdnad med någon som på alla sätt vill markera missnöje och "krångla" om det går.
Jag har varit (är) i din sits.
Det jag gjort sedan separationen (3,5 år sedan) har varit att be honom om samarbetssamtal, så att man gemensamt kan komma överens om vad som ska gälla och kanske till och med få svart på vitt vad som bestäms. Då är det lite svårare att krångla.
Mitt ex vägrade dock samarbetssamtal (till och med när socialen skickade brev och bjöd in honom till möte eller att bara ringa och höra vad det innebar). Det tyckte personalen på familjerätten var ett ganska tydligt tecken på bristande samarbetsförmåga. Det känns ju som det minsta man kan göra och det är ju inget juridiskt bindande.

Om du har stora problem (eller tror att du kommer att få) så tycker jag att du ska skriva ner de här olika händelserna och spara mailkonversationer o liknande. Låter så jäkla trist, jag vet, men det är det råd jag har fått. Man vill gärna bortförklara enskilda händelser eller glömma dem.

Annars tror jag det är bitterheten som spökar. Han är sur på dej och vill visa sin makt genom att bråka. Förhoppningsvis blir det lite bättre med tiden eller om han träffar en ny kvinna.

Känner med dej, man är helt maktlös i din situation, kan i stort sett bara förlita sig på att exet beter sig ok.
Men håller med om det där med enskild vårdnad, kanske det bara gör saker värre, ni måste ju fortfarande kunna samarbeta?
Styrkekram till dej.