• Anonym

    Samarbetsproblem som leder till förlorad vårdnad?

    Vad handlar samarbetssvårigheterna om? Skolgång? Vård?  På vilket sätt skulle ensam vårdnad göra situationen lättare? På vilket sätt far barnet illa?

  • Anonym

    vad skulle ensam vårdnad förändra tänkte du?

  • Anonym
    Anonym (angeläget) skrev 2012-01-12 21:55:57 följande:
    Det jag anser skulle förbättras är planering, som nu aktivt motarbetas för motarbetandets skull, medicinering, av kanske inte så allvarliga åkommor men som definitivt inte fungerar. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hur oerhört svårt det är att samarbeta med någon som alls inte kan eller vill samarbeta. Allt som kan missförstås missförstås och allt som går att sabotera saboteras, aktivt. Barnet vet om detta, det har blivit så tydligt att det inte går att dölja längre.

    Vill poängtera att jag inte är ute efter enskild vårdnad för att jag vill hålla barnen från honom, tvärtom, JAG kommer aldrig att hindra hans möjligheter till att vara med barnen. Min övertygelse är att barnen behöver oss båda.

    hur hade du tänkt lösa medicineringsfrågan med ensam vårdnad om barnen är hos honom?

    hur skullepleneringen bli bättre?
    har ni ett avtal så ska det följasoasvett vårdnadsform

    hur minskar alla missförstånd med ensam vårdnadoch hur försvinner alla sabbotage med vårdnadsfrågan?

          

      
  • Anonym

    Hur vårdnaden skulle minska samarbetssvårigheterna förstår jag inte.

    Det du borde ansöka om är isåfall att boendet fastslåss och att ni har ett umgängesavtal på alla årets dagar, så att det lättare går att planera semestrar osv. Då kan han ju iaf inte grusa era planer utan att bryta mot domen.

  • Anonym
    Ia 2011 skrev 2012-01-12 23:35:14 följande:
    Kan man gå till tingsrätten och be om att endast få boendet fastslaget? Jag trodde att man var tvungen att begära enskild vårdnad (eller ändringar i vårdnaden) för att det skulle tas upp till domslut?
    Ja, man kan gå till tingsrätten för att få bara boendet och umgänget fastslaget och att den gemensamma vårdnaden kvarstår.
    Det ska mycket till för att en dom om enskild vårdnad ska gå igenom.
  • Anonym
    Anonym (angeläget) skrev 2012-01-12 23:42:02 följande:
    Jag har inga som helst förhoppningar om att någonsin kunna ändra pappans syn på vad som är bäst för barnet på sin tid. Det jag efterlyser är större flexibilitet när jag har honom. Själv har jag alltså visat massor av välvilja och bytt dagar till höger och vänster för att tillmötesgå semesterplaner o dyl. INGET får jag tillbaka och jag kan bevisa detta med div mail.

    Maktförhållandet mig och pappan emellan är skevt och har alltid varit så. Däri ligger problemet. Jag lämnade mannen pga detta och att jag inte ville att sonen skulle få en märklig syn på förhållanden osv osv men jag tycker problemet finns kvar. Anledningen till att det blivit så akut är just att han, pojken, tar ställning och jag tycker det känns olustigt och osunt.
    Som du själv skrev innan så är nog den bästa vägen för dig och sonen att gå till TR för att få ett fastslaget umgängesschema och boende. Då behöver du inte bytt dagar fram och tillbaka sen om du inte själv tycker det passar.
    Med en dom så vet du som sagt när du har sonen och kan planera ut efter det.
  • Anonym
    h8him skrev 2012-01-12 23:54:34 följande:
    Man kan även vända sig till familjerätten, om båda är villiga att gå dit, och få hjälp att skriva ett juridiskt bindande avtal om umgänge. Men, är barnet äldre så är det svårt att få igenom ett avtal som barnet inte själv vill ha.
    Famrätten här skriver inget bindande avtal, utan man måste gå till tingsrätten. De har ingen rätt att skriva nåt som är juridiskt bindande heller, men man kan där skriva ett avtal som bägge är nöjda med....

    Men men kan få hjälpa av famrätten att få till ett avtal som bägge är nöjda med, om ni bägge vill gå dit. Och vill man ha det fastställt så kan man gå till tingsrätten för att bara få en dom i själva avtalet.
  • Anonym
    Anonym (angeläget) skrev 2012-01-12 23:29:38 följande:
    Det kanske är så enkelt som du skriver och i så fall spelar det ju ingen roll. Jag tänker mer o mer att det är boendet som behövs, kanske inte vårdnaden precis som du skriver.

    Jag skulle vilja ta ifrån honom VETO-rätten, eller möjligheten att grusa varenda jävla grej hela jävla tiden. DET är det jag vill, men men man får väl fortsätta harva på med samarbetet från helvetet.

    Tack för alla svar!

    det enda du vinner med ensam vårdnad är att du ensam kan bestämma skola, pass och vart barnet ska vara folkbokfört om  du flyttar.

    Du får dessutom ett mycket större ansvar att infomrera den andra föräldern om  allt eftersom  denna inte får efterfråga journalen, delta i utvecklignssamtal etc.

    och jo jag har själv  ex och varit i rätten ett flertal gånger ang vårdnaden och det är alltjämt gememsam vårdnad. och vv boende.

    Då den vetorätt du vinner är som sagt folkbokföring,  skolval och passfrågan.

    vad  gäller sommarumgänge kan ni bråka om i all oändlighet ända tills ni får avtal  på detta.
    ta då fasta veckor för att ni inte ska tjafsa om det.

    Man vill helst inte ge emsan vårdnad om ett barn, däremot ligger det under förslag att en vårdndsahavre ensam kan bestämma äver  vissa enskillda saker men får ett stort ansvar om informationen.
    http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/85819

    allt för  att gemesam vårdnad ska bestå.

    har du inte mer grunder så kan det vara så att rätten beslutar om gemesan vårdnad men umgänge efter barets vilja om barnet är så stort att det får säga nåt om det och man förutsätter att ett barn inte med vilja väljer bort en föärlder utan anser det ka vara påtryckningar från den andra.

    fördu kan inte neka att ditt barn bir påverkat av dig och din inställning till barnets andra förälder och barnet är lojalt och vill därför göra dig nöjd och vill inte åka dit längre...    

    bara så du vet, jag säger inte emot dig för att  vara elak, utan detta är den bistra sanningen.

    lägg ner tankarna på tvist och koncentrera dig på lösningar där samarbetet kan förbättrras tex hur kan du ändr adig för att få det attt funka bättre?

    för den enda du kan ändra är dig själv och gör du det kanske det hjälper lite i  alla fall.             
      
               

      

              

     
  • Anonym
    Anonym (angeläget) skrev 2012-01-13 00:15:21 följande:
    Tack! För det känns faktiskt sundare nu att stötta honom i det han känner. Han har fått nog och jag tänker att det kan bli himla knepigt om jag fortsätter att säga att pappa är bra när han klart redovisar att han verkligen inte tycker det. Nej, man kan inte leva på lögner så. Jag tycker också det är ett sundhetstecken och är stolt och glad över att han pratar med mig, även om jag känner att mina möjligheter att göra något är starkt begränsade. Sonen är 10 år.
    det är väldigt osunt att ett barn på 10 år  tar ställning.

    det kan komma att ifrågasätta dig starkt om detta i rätten och du kan framstå som att du är svår att samarbeta med.   
  • Anonym
    Anonym (angeläget) skrev 2012-01-13 00:15:21 följande:
    Tack! För det känns faktiskt sundare nu att stötta honom i det han känner. Han har fått nog och jag tänker att det kan bli himla knepigt om jag fortsätter att säga att pappa är bra när han klart redovisar att han verkligen inte tycker det. Nej, man kan inte leva på lögner så. Jag tycker också det är ett sundhetstecken och är stolt och glad över att han pratar med mig, även om jag känner att mina möjligheter att göra något är starkt begränsade. Sonen är 10 år.
    Vad menar du med att han har tagit ställning? Vad är det som gör att sonen inte anser att pappa är bra? Har du kontaktat kuratoor/skolpsykolog för att de ska kunna hjälpa pojken prata om sin situation? Pratar du med pappan om sonens känslor och problem och försöker lösa det med honom?

    Dina möjligheter är begränsade och blir det en tvist riskerar du att se ut som den som orsakat alla problem.
  • Anonym
    Anonym (angeläget) skrev 2012-01-13 11:32:23 följande:
    Jag tror ni missförstår mig. När jag lyssnar och stöttar har jag slutat att säga att han har "fel", eftersom jag inte tycker det känns vettigt längre. Istället lyssnar jag, bekräftar och visar förståelse. För mig är detta skillnaden. Jag har länge försvarat pappan och försökt få honom att förstå hur pappan tänker men känner nu att läget skiftat i takt med att sonen mognat. Sonen behöver någon att pysa hos och jag vill vara den personen. Min övertygelse är att det är min uppgift som förälder. Vi har pratat om att man kan prata på andra ställen men han vill inte det.

    Tack för alla kloka tankar ni delat med mig. Jag har fått mig några riktiga tankeställare och ska absolut fundera vidare på det här med vårdnaden..... den vill man kanske trots allt inte ha ensam. Boendet däremot går inte att stoppa, där måste jag tvista för läget är ohållbart som det är.
    Ska du ta bort allt umgänge mellan far och son och är det verkligen det bästa för barnet långsiktigt?
  • Anonym
    Anonym (angeläget) skrev 2012-01-13 11:32:23 följande:
    Jag tror ni missförstår mig. När jag lyssnar och stöttar har jag slutat att säga att han har "fel", eftersom jag inte tycker det känns vettigt längre. Istället lyssnar jag, bekräftar och visar förståelse. För mig är detta skillnaden. Jag har länge försvarat pappan och försökt få honom att förstå hur pappan tänker men känner nu att läget skiftat i takt med att sonen mognat. Sonen behöver någon att pysa hos och jag vill vara den personen. Min övertygelse är att det är min uppgift som förälder. Vi har pratat om att man kan prata på andra ställen men han vill inte det.

    Tack för alla kloka tankar ni delat med mig. Jag har fått mig några riktiga tankeställare och ska absolut fundera vidare på det här med vårdnaden..... den vill man kanske trots allt inte ha ensam. Boendet däremot går inte att stoppa, där måste jag tvista för läget är ohållbart som det är.

    Men snälla  ts,

    du blandar in barnet i konflikten mellan er.
    Du ska inte prata med sånt här med barnet.

    om barnet har funderingar så lyssna men säg inget och om du säger något så ska det vara neutralt.

    VARFÖR sitter barnet och pratar om hur pappan fungerar med DIG???

    det låter ju helt sjukt att barnet ens har sådanna funderingar och varifrån kommer de???

    Du kan ju inte påstå att barnet inte är påverkat av dig.
         
            
  • Anonym
    Anonym (angeläget) skrev 2012-01-13 12:31:50 följande:
    Nej, som jag skrivit tidigare så kommer jag alltid att uppmuntra så mycket umgänge som möjligt mellan son och far.
    Anonym skrev 2012-01-13 11:53:52 följande:
    Men snälla  ts,

    du blandar in barnet i konflikten mellan er.
    Du ska inte prata med sånt här med barnet.

    om barnet har funderingar så lyssna men säg inget och om du säger något så ska det vara neutralt.

    VARFÖR sitter barnet och pratar om hur pappan fungerar med DIG???

    det låter ju helt sjukt att barnet ens har sådanna funderingar och varifrån kommer de???

    Du kan ju inte påstå att barnet inte är påverkat av dig.
         
            
    Det verkar inte som du läst hela tråden.... Det är en mycket speciell pappa han har. Sen är det inte heller så att jag pratar skit om pappan, oh nej!!!!! Jag gör aldrig det. Har aldrig tagit upp saker själv eller saker som skett i det förflutna. Jag är inte ute efter att smutskasta honom.
    Anledningen till att han pratar med mig är, som jag också skrivit tidigare, att han har förtroende för mig. Om jag slutar lyssna finns risken att han går någon annanstans med detta... och hur blir det egentligen i samhället med alla barn som inte har en enda förälder som lyssnar?
    Alla barn är påverkade av sina föräldrar och ska så vara. Hur skulle det annars se ut? Tro mig, jag vet var gränsen går för påverkan och PAS och dit går jag inte. Det är inte min natur.
    Innan du går vidare är det bra om du har en plan för hur umgänget ska se ut om du får igenom din vilja. Vad har du tänkt dig? Bor ni nära varandra? Har pappan ny familj? Funkar det att de träffas vardagar eller har pappan besvärliga arbetstider?

    Vad är det för risk med att han pratar med andra? Du verkar motsätta dig det varför är det så??
  • Anonym
    Anonym (angeläget) skrev 2012-01-13 13:08:02 följande:
    Klokt! Men man måste också vara öppen för och ha tilltro till att saker och ting blir som de ska. Jag menar, jag har ju inte tillgång till alla fakta som kommer att presenteras, eftersom vårt samarbete är så uselt, så då får man också ta det lite lugnt, släppa kontrollen och ha tilltro till att allt ordnar sig till det bästa.... för barnet alltså.

    Jag ser gärna att han pratar med andra, men vill inte att han känner att han måste för att hans mamma inte kan. All öppenhet är av godo, anser jag, men pappan är mycket för att lägga munkavle. Tror det är därför han inte vill prata med någon annan än mig. Bilden utåt av den här pappan är alltså snudd på helt perfekt och just därför är det extra svårt tror jag, för honom att prata med ex sin klassföreståndare. Han har ju testat lite men blivit ifrågasatt på ett sätt som fått honom att tystna. Inte lätt det här.
    Skriv en lista på vad som inte fungerar med samarbetet. Prioritera sen de sakerna från 1-5 eller vad det nu blir. Jobba sen på att lösa det viktigaste först.

    Det låter som ett barn som har behov av att få prata med en psykolog. Ta kontakt med skolhälsovården och beskriv barnets problem så har de möjlighet att hjkälpa honom. Barn ska inte vara så otrygga och kan de bara prata med en förälder och ingen annan kan de få stora problem.
Svar på tråden Samarbetsproblem som leder till förlorad vårdnad?