• Anonym (Uppgiven)

    Hjälp!! Psykolog till 1-åring??

    Hej på er!

     Jag är en mamma till två små pojkar på strax över 1 och 2 år... Nu behöver jag råd av er föräldrar då vi har det väldigt jobbigt med minstingen.
     Han har haft det lite jobbigt första året, med matallergi, ansträngnings och förkylningsastma, vid bara 4 mån ålder gick han igenom en akutoperation pga av testikelinfektion.. Ja han har nog haft det mesta i förkylningsväg och krupp osv.
     När vi fick besked om att han hade mjölkallergi vid ca 5 veckors ålder bytte vi kost såklart och då blev han världens nöjdaste lugnaste lilla kille.
     
     Vid ca.9 månaders ålder så ändrades hans personlighet och temperament totalt, han får riktiga ordentliga gråtatacker, blir så ledsem det känns som att han inte direkt orkar med så mycket. det spelar inte någon roll vad vi gör eller var vi är så blir han såhär.
     Eftersom vi har en pojke som är ett år äldre också så vet vi ju hur det är att ha barn. Och största pojken är glad, lättsam, självständig och väldigt duktig både motoriskt och med talet.
     Vi vet att alla barn är olika och jämför dem aldrig på det viset, vi vet bara att lillebror är lite senare med allt också. Men som sagt det känns som att han inte orkar med, nu har han "gått" sen ett tag tillbaka, men rätt vad det är kastar han sig på golvet och ligger och gråter och skriker.

     Vi har jättejobbigt med honom, vill knappt ta med honom bort längre känns det som, vi undrar varför han får såna atacker. Man orkar inte med skrik och gråt hela tiden...

     Idag var vi ute med några vänner, han bara började gråta och skrika hysteriskt, fast vi skulle mata änder och göra sånt som små barn brukar uppskatta. Han var helt omöjlig, och han ger sig inte heller. Så vi blir så stressade och kan varken tänka eller vara trevliga. Vi var tvungen att avbryta och åka hem Skäms efter det kände jag bara, en fruktansvärd tanke, att vi borde adoptera bort honom så vi slipper ha det så här.

     Jag tycker även synd om storebror som får stå ut med skrik och gap, man märker att han tycker att det är jobbigt. även när han försöker leka med lillebror och vara gullig med honom så kan han bara kasta sig och skrika. Jättejobbigt! Vad gör man???

    BVC har skickat remiss till barnpsykolog, har ni någonsin hört talas om det? Till en 1-åring!!

     Som förälder anklagar man ju oftast sig själv, men i det här fallet så känner jag och min sambo oss trygga med att vi inte gjort fel med honom på något sätt, och vi har ju även en till pojke som fungerar utmärkt på alla vis. 

    Väldigt tacksam för råd och svar!! {#emotions_dlg.flower}                       

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-15 20:32
    Som vanligt så blir man påhoppad här inne! Jag måste tillägga att det är väldigt svårt att få med allt man känner i en Ts.
    Vi lider otroligt med våran minsta, kan man göra annat som förälder??
    Vi är bara så otroligt uppgivna eftersom vi gör allt för att han ska ha det bra, allt gråt och skrik tar ner oss totalt. Jag känner att ni som inte har några råd att ge behöver inte ens kommentera här är ni snälla, det är jobbigt nog som det är.
    Och adoption skulle man nog aldrig sträcka sig till men dem tankarna går igenom mitt huvud när allt känns skittungt! Det är nog inte bara jag som tänkt så, folk med kolikbarn vill kasta in dem i väggen ibland, det är bara som man säger i sin frustration.

  • Svar på tråden Hjälp!! Psykolog till 1-åring??
  • hallandsliv

    Kanske kan vara värt att kolla upp öronen? Det kan ju göra fruktansvärt ont och få vem som helst halvt tokig. Dessutom syns det inte från utsidan. Om han har mycket problem med öronen kan det även göra att talet utvecklas långsammare för att han hör dåligt.

  • Anonym (håll ut!)

    Det är modigt av dig att erkänna att du tänker tanken på att adoptera bort barnet. Många föräldrar har sådana tankar ibland, men de är just bara tankar och ett tecken på att du är förtvivlad och utmattad. Känn inte skam för dem.

    Jag känner inte personligen någon som gått till psykolog med ett så litet barn. Men jag har läst om en psykolog som hade mycket små klienter, jag tror han hette Winnicott, och det var fantastiskt att det gick att behandla så små människor!. Och som någon sade ovan, psykologen är för er vuxna lika mycket. 

    Kram till dig!

     

  • Anonym (lillen då!?)
    Anonym (Uppgiven) skrev 2012-01-15 20:27:40 följande:
    Ja det är fruktansvärt, på alla sätt. att se sitt barn så.. Man får inte med alla känslor i en TS heller.. Jag skriver här bara för att få råd och jälp av andra föräldrr som kanske varit i samma sits med nåt av sina barn.
    Han kanske har kommit in i den s.k "trotsen" lite tidigare än "normalt", samt, som personen ovan skrev,har det jobbigt med astman? Vilket som kan det nog vara bra att kolla upp, både hos läkare och psykolog.
  • Anonym (T)

    Har ni funderat på o ta kontakt med en specialpedagog? brukar finnas inom de flesta kommuner. H*n kanske kan se saker ni inte ser? tex små tecken som lillebror visar innan allt bryter loss. Dom brukar ha jätte mycke bra förslag på hur man ska gå till väga.
    Har själv kontakt med två specialpedagoger angående sonen. Dom hjälper både personal o mej att se saker som sonen visar men som vi inte alltid uppfattar.
    hoppas ni hittar en bra väg =) 

  • Mariaaa

    Har ni kollat allergi mot ägg? För vet många barn runt 1 år som vart omöjliga, slängt sig bakåt, slagit, bitit, skrikit m.m och sen visat sig att barnet är allergisk.
    Gör en ordentlig utredning på alla möjliga allergier först.

  • Anonym (Uppgiven)
    Omega83 skrev 2012-01-15 20:28:54 följande:
    Astma kan vara fruktansvärt jobbigt, speciellt om han även har ansträningsastma, detta vet jag då jag har haft det själv hela livet. Ju mer aktiv han är ju svårare blir det med andningen. Blev det värre i samband med att han lärde sig gå? Astma blir också värre för många om det är kallt ute.

    Ja när jag tänker på det så har det blivit värre sen han började krypa pch gå lite smått.. Känns som om han inte alls orkar med. Och han trivs sällan med att vara ute. Blåser det blir han oregerlig i vagnen.
  • Scream4

    Om du vill adoptera bort ett barn som är 1 år så borde ni inte skaffat barn alls! Alla vet att 1-pringar kan vara kinkiga och det är oerhärt jobbigt!

  • Anonym

    Att barn blir skrikiga och gråtiga vid 9 månaders ålder är fullt normalt. Det är den sk. separationsfasen. Hur hanterade ni det när denna fas inträffade? Lät ni honom sova med er, gav extra närhet och trygghet? Annars kanske det är den fasen som aldrig riktigt gått över eftersom han inte fått det han behövde i det skedet?

  • Omega83
    Anonym (Uppgiven) skrev 2012-01-15 20:36:19 följande:
    Ja när jag tänker på det så har det blivit värre sen han började krypa pch gå lite smått.. Känns som om han inte alls orkar med. Och han trivs sällan med att vara ute. Blåser det blir han oregerlig i vagnen.
    trodde nästan det. Var det längesen ni var hos astmaläkaren? Kan vara dags att se över hans mediciner lite. utbrotten kan ju helt enkelt bero på att han har svårt att andas, blir då givetvis tröttare och kan inte säga något = frustration :)

    Tro mig, det är apjobbigt att inte kunna andas normalt.
  • Anonym (Uppgiven)
    Mariaaa skrev 2012-01-15 20:35:14 följande:
    Har ni kollat allergi mot ägg? För vet många barn runt 1 år som vart omöjliga, slängt sig bakåt, slagit, bitit, skrikit m.m och sen visat sig att barnet är allergisk.
    Gör en ordentlig utredning på alla möjliga allergier först.
    Ja jag får ringa hans läkare och be att dem tar fler prover, kanske det är nåt sånt. Vi tänkte npg mer att allergier gav magknip/utslag såna saker, men han kanske bara mår allmänt dåligt av det.
Svar på tråden Hjälp!! Psykolog till 1-åring??