Anonym (Uppgiven)

Äldre 15 Jan 20:16

63 svar

Hjälp!! Psykolog till 1-åring??

Hej på er!

Jag är en mamma till två små pojkar på strax över 1 och 2 år... Nu behöver jag råd av er föräldrar då vi har det väldigt jobbigt med minstingen.
Han har haft det lite jobbigt första året, med matallergi, ansträngnings och förkylningsastma, vid bara 4 mån ålder gick han igenom en akutoperation pga av testikelinfektion.. Ja han har nog haft det mesta i förkylningsväg och krupp osv.
När vi fick besked om att han hade mjölkallergi vid ca 5 veckors ålder bytte vi kost såklart och då blev han världens nöjdaste lugnaste lilla kille.

Vid ca.9 månaders ålder så ändrades hans personlighet och temperament totalt, han får riktiga ordentliga gråtatacker, blir så ledsem det känns som att han inte direkt orkar med så mycket. det spelar inte någon roll vad vi gör eller var vi är så blir han såhär.
Eftersom vi har en pojke som är ett år äldre också så vet vi ju hur det är att ha barn. Och största pojken är glad, lättsam, självständig och väldigt duktig både motoriskt och med talet.
Vi vet att alla barn är olika och jämför dem aldrig på det viset, vi vet bara att lillebror är lite senare med allt också. Men som sagt det känns som att han inte orkar med, nu har han "gått" sen ett tag tillbaka, men rätt vad det är kastar han sig på golvet och ligger och gråter och skriker.

Vi har jättejobbigt med honom, vill knappt ta med honom bort längre känns det som, vi undrar varför han får såna atacker. Man orkar inte med skrik och gråt hela tiden...

Idag var vi ute med några vänner, han bara började gråta och skrika hysteriskt, fast vi skulle mata änder och göra sånt som små barn brukar uppskatta. Han var helt omöjlig, och han ger sig inte heller. Så vi blir så stressade och kan varken tänka eller vara trevliga. Vi var tvungen att avbryta och åka hem efter det kände jag bara, en fruktansvärd tanke, att vi borde adoptera bort honom så vi slipper ha det så här.

Jag tycker även synd om storebror som får stå ut med skrik och gap, man märker att han tycker att det är jobbigt. även när han försöker leka med lillebror och vara gullig med honom så kan han bara kasta sig och skrika. Jättejobbigt! Vad gör man???

BVC har skickat remiss till barnpsykolog, har ni någonsin hört talas om det? Till en 1-åring!!

Som förälder anklagar man ju oftast sig själv, men i det här fallet så känner jag och min sambo oss trygga med att vi inte gjort fel med honom på något sätt, och vi har ju även en till pojke som fungerar utmärkt på alla vis.

Väldigt tacksam för råd och svar!! ${#emotions_dlg.flower}$

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-15 20:32
Som vanligt så blir man påhoppad här inne! Jag måste tillägga att det är väldigt svårt att få med allt man känner i en Ts.
Vi lider otroligt med våran minsta, kan man göra annat som förälder??
Vi är bara så otroligt uppgivna eftersom vi gör allt för att han ska ha det bra, allt gråt och skrik tar ner oss totalt. Jag känner att ni som inte har några råd att ge behöver inte ens kommentera här är ni snälla, det är jobbigt nog som det är.
Och adoption skulle man nog aldrig sträcka sig till men dem tankarna går igenom mitt huvud när allt känns skittungt! Det är nog inte bara jag som tänkt så, folk med kolikbarn vill kasta in dem i väggen ibland, det är bara som man säger i sin frustration.

crossfit

Äldre 17 Jan 22:43

#51

Hoppas verkligen att ni får rätsida på problemen så att minstingen och resten av familjen får må bra nu.

Anonym

Äldre 17 Jan 22:45

#52

Så skönt.
Hoppas att ni kan få bättre hjälp nu då...

Anonym (insatt)

Äldre 17 Jan 22:56

#53

Har läst igenom hela tråden nu och tycker det är mycket konstigt vad folk tror om att gå till en barnpsykolog. BVC remitterar i den åldern då de är oroliga över något i barnets utveckling. Exempel på det är om det misstänks en diagnos tex autism eller en utvecklingsförsening osv. En ettåring går ju inte till psykolog av samma anledning som en vuxen! Så det är inga konstigheter med det. Om man inte vet ska man inte uttala sig!

Omega83

Äldre 18 Jan 19:55

#54

Anonym (Uppgiven) skrev 2012-01-17 22:35:08 följande:

Nu har vi varit i kontakt med läkaren på barnkliniken igen. Vi fick komma in direkt när dem hörde att han inte klarade av kylan m.m. Han fick inhalera på sjukhuset och var alldeles skakis efteråt, men det har hjälpt, mycket! Nu har vi fått en kur med Flutide, samt Airomir som han också ska ha morgon och kväll, samt vid ytterligare behov! Vi ser redan en nöjdare kille

Irriterar mig på att vi inte fått veta mer om det bara, senast nu på 1-årskontollen bad jag läkaren att lyssna på honom pga av tidigare astma vid förkylning och ansträngning, men han sa just så, att det inte hörs nåt pipljud!!

Men lillen hostar som sagt tills han spyr, ofta! Och han låter alltid på ett bubblande sätt i lungorna.. Så nåt problem har han ju! Men nu hoppas jag att vi får riktig utredning på allt !!

Tack för alla stöttande ord!! Tänk så mycket man kan få upp ögonen bara av att omgivningen vill dela med sig av sina erfarenheter och råd ${#emotions_dlg.flower}$

Å vad skönt att höra! Supergott för lillkillen! ${#emotions_dlg.flower}$

rubben

Äldre 18 Jan 21:00

#55

Man kan inte ha en psykolog till en 1 årig!!

Anonym (insatt)

Äldre 18 Jan 23:19

#56

rubben skrev 2012-01-18 21:00:22 följande:

Man kan inte ha en psykolog till en 1 årig!!

Klart man kan. Läs mitt inlägg #53 ovan.

Cicek

Äldre 18 Jan 23:33

#57

TS, har bara läst trådstarten och dina extra kommentarer där.. Typiskt FL att det alltid ska komma någon med idiotiska svar!! Det är klart ni har det jobbigt allihop, och det är väl jättebra att ni fått remiss till barnpsykolog! Om inte annat kan ni som föräldrar få hjälp och stöd i hur ni ska hantera alla problem som uppstår med sonen, ni kan få prata om det ni tycker är jobbigt och få hjälp av någon som har erfarenhet av små barn. Jag vet att det är en helt annan situation, men vi har en son på snart 6 år som har ADHD, och har fått såå mycket hjälp från BUP. Vi har fått prata mycket med psykologer, men de har ju inte bara pratat med och hjälpt HONOM utan även hjälpt OSS som föräldrar, genom att stötta oss och hjälpa oss att komma på hur vi ska hantera honom - och det har ju gjort honom bättre i o m att det är vi som är föräldrar som är med honom varje dag. Han har också pratat med psykologerna och mått bra av det, men de kan inte hjälpa honom genom att bara prata en timme i veckan, det är genom oss som de gjort mest, för det vi pratat om med dem har vi kunnat tillämpa VARJE dag, HELA tiden, och det är det som har gjort stor skillnad! Er son är bara 1 år och det är klart att ni inte kan lämna honom ensam med en psykolog en timme i veckan och så blir allt bra ;) Men om ni som föräldrar kan få stöd, så kommer ni troligtvis må bättre och lära er bra sätt att hantera alla andra problem (som verkar ha mycket att göra med hans fysiska hälsa, eller?). Det är inget ni ska skämmas för, och inget som folk ska ha negativa åsikter om. Ni gör säkert det bästa ni kan för att er son (och hela familjen) ska må bra! Det FÅR vara jobbigt, det är ok att bli trött på allt och tänka "förbjudna" tankar som att man kanske bara borde adoptera bort honom, det betyder ju inte på något sätt att det är något ni verkligen skulle vilja göra! När man har det svårt måste man låta sig själv tänka så som man gör, det viktiga är vad man sen gör åt de tankarna, och hur ni hanterar situationen! Man får t ex bli jättearg på sitt barn och känna att man skulle vilja slänga ut det genom fönstret, men självklart slänger man sen inte ut ungen genom fönstret utan man tar några djupa andetag och hanterar det på rätt sätt. Om ni redan har det jättejobbigt, och sen utöver det ska ha dåligt samvete för att ni tycker det är svårt och mår dåligt, då blir det bara tusen gånger värre.

Blir verkligen ledsen av att höra att ni får negativa kommentarer, hoppas du är stark nog att skita i dem och istället lyssna på oss som har vettiga saker att säga :)

Anonym (Uppgiven) Trådstartaren

Äldre 18 Jan 23:33

#58

Tack för det, ja n u är det ju andra dagen med medicinering och han känns redan, helt otroligt nog mycket bättre, och piggare framför allt Vi håller alla tummar för att det vänder nu! Tänk om det vore så enkelt!!

Ang psykolog så har jag pratat med Bvc och vi behöver inte gå dit om vi inte känner behov för det, dem har inte misstänkt nåt annat ovanligt med honom såsom utvecklingsstörning eller nåt. Så nu hoppas vi bara att han får vara en pigg och glad ettåring ${#emotions_dlg.flower}$

Anonym (justera)

Äldre 19 Jan 05:32

#59

Anonym (Uppgiven) skrev 2012-01-17 22:35:08 följande:

Nu har vi varit i kontakt med läkaren på barnkliniken igen. Vi fick komma in direkt när dem hörde att han inte klarade av kylan m.m. Han fick inhalera på sjukhuset och var alldeles skakis efteråt, men det har hjälpt, mycket! Nu har vi fått en kur med Flutide, samt Airomir som han också ska ha morgon och kväll, samt vid ytterligare behov! Vi ser redan en nöjdare kille

Irriterar mig på att vi inte fått veta mer om det bara, senast nu på 1-årskontollen bad jag läkaren att lyssna på honom pga av tidigare astma vid förkylning och ansträngning, men han sa just så, att det inte hörs nåt pipljud!!

Men lillen hostar som sagt tills han spyr, ofta! Och han låter alltid på ett bubblande sätt i lungorna.. Så nåt problem har han ju! Men nu hoppas jag att vi får riktig utredning på allt !!

Tack för alla stöttande ord!! Tänk så mycket man kan få upp ögonen bara av att omgivningen vill dela med sig av sina erfarenheter och råd ${#emotions_dlg.flower}$

Jättebra att det går år rätt håll nu och att ni fick komma in snabbt!

Jag har själv aldrig hört något pip- eller väsljud men detta med bubblandet är lätt att höra (vet inte om det är det som menas med väsljud?) och man kan även känna det med handen på bröst och rygg. Ett av mina barn fick svår bronkit då han var bara 3 månader och vi fick då gå på fysioterapi med honom vilket gick ut på att massera bröst och rygg med lätta rörelser och efter flera sessioner spydde han sedan upp en otroligt mängd slem som satt sig i lungorna, därav det bubblande ljudet. Därefter har jag alltid själv masserat mina barn när jag hört liknande ljud då de var små eftersom små barn inte kan hosta upp slem såsom vuxna kan. Du kan testa att göra det när han sitter hos dig i knät, alternera mellan rygg och bröst - bara några minuter av lätt massage några gånger per dag hjälper och kan påskynda tillfrisknandet.

ThisIsMe

Äldre 19 Jan 07:01

#60

rubben skrev 2012-01-18 21:00:22 följande:

Man kan inte ha en psykolog till en 1 årig!!

Jasså? Varför skulle man inte kunna det?

Pikapika

Äldre 19 Jan 08:01

#61

Väldigt intressant läsning

http://s4.kostdoktorn.se/wp-content/2010/07/nyan.jpg

Anonym (Uppgiven) Trådstartaren

Äldre 19 Jan 12:41

#62

Cicek skrev 2012-01-18 23:33:26 följande:

TS, har bara läst trådstarten och dina extra kommentarer där.. Typiskt FL att det alltid ska komma någon med idiotiska svar!! Det är klart ni har det jobbigt allihop, och det är väl jättebra att ni fått remiss till barnpsykolog! Om inte annat kan ni som föräldrar få hjälp och stöd i hur ni ska hantera alla problem som uppstår med sonen, ni kan få prata om det ni tycker är jobbigt och få hjälp av någon som har erfarenhet av små barn. Jag vet att det är en helt annan situation, men vi har en son på snart 6 år som har ADHD, och har fått såå mycket hjälp från BUP. Vi har fått prata mycket med psykologer, men de har ju inte bara pratat med och hjälpt HONOM utan även hjälpt OSS som föräldrar, genom att stötta oss och hjälpa oss att komma på hur vi ska hantera honom - och det har ju gjort honom bättre i o m att det är vi som är föräldrar som är med honom varje dag. Han har också pratat med psykologerna och mått bra av det, men de kan inte hjälpa honom genom att bara prata en timme i veckan, det är genom oss som de gjort mest, för det vi pratat om med dem har vi kunnat tillämpa VARJE dag, HELA tiden, och det är det som har gjort stor skillnad! Er son är bara 1 år och det är klart att ni inte kan lämna honom ensam med en psykolog en timme i veckan och så blir allt bra ;) Men om ni som föräldrar kan få stöd, så kommer ni troligtvis må bättre och lära er bra sätt att hantera alla andra problem (som verkar ha mycket att göra med hans fysiska hälsa, eller?). Det är inget ni ska skämmas för, och inget som folk ska ha negativa åsikter om. Ni gör säkert det bästa ni kan för att er son (och hela familjen) ska må bra! Det FÅR vara jobbigt, det är ok att bli trött på allt och tänka "förbjudna" tankar som att man kanske bara borde adoptera bort honom, det betyder ju inte på något sätt att det är något ni verkligen skulle vilja göra! När man har det svårt måste man låta sig själv tänka så som man gör, det viktiga är vad man sen gör åt de tankarna, och hur ni hanterar situationen! Man får t ex bli jättearg på sitt barn och känna att man skulle vilja slänga ut det genom fönstret, men självklart slänger man sen inte ut ungen genom fönstret utan man tar några djupa andetag och hanterar det på rätt sätt. Om ni redan har det jättejobbigt, och sen utöver det ska ha dåligt samvete för att ni tycker det är svårt och mår dåligt, då blir det bara tusen gånger värre.

Blir verkligen ledsen av att höra att ni får negativa kommentarer, hoppas du är stark nog att skita i dem och istället lyssna på oss som har vettiga saker att säga :)

Ja visst är det tråkigt att folka lägger in med massa negativitet när man ber om råd för att man har svårt att se nån utväg..

Det finns människor till allt! Tyvärr, och när man redan har skitdåligt samvete för vad man tänker ibland så behöver det inte idiotförklaras. Man mår INTE bättre som mamma av sånt!

Vi ska försöka med den häår medicineringen nu, och fortsätter han med samma sätt att vara, dvs, jättegrinig, gråter och skriker så mycket att man knappt hinner tänka så måste vi absolut gå till en psykolog med honom. Jag är som sagt villig att ta emot all hjälp vi kan få så att vi kan få en normal tillvaro.
Det blir sån ändring från att ha en pigg och glad storebror som det aldrig varit nåt problem med, till att få en lillebror som vänder upp och ner på hela tillvaron.. Man blir knäckt, och kan in telåta bli att tänka när det är på sitt värsta, att vi som hade det så bra innan

Fruktansvärt.

som tur är har man nån inre styrka för sina barn, man gör allt för dem. Och även om han är den grinigaste, skrikigaste unge vi sett så är han vår son, och hans otroligt vackra uppsyn och leenden gör det värt allt. Jag tänker även p åatt han kommer inte alltid vara 1 år, utan han blir ju större, får lättare att säga til osv

irmelin

Äldre 12 Jan 23:08

#63

Vi fick remiss till psykolog med vår ettårig för han vaknade ca 10 per natt, fick jättebra hjälp och tips av henne. Mitt tips är att bara tacka och ta emot hjälpen som finns och som är gratis.

Hjälp!! Psykolog till 1-åring??

INNEHÅLL