Anonym skrev 2012-01-17 12:27:50 följande:
Tack för utförlig information.
Jag trodde absolut inte man skulle bli så känslig som du beskriver... Trodde att ollonet var mycket känslig i bara några veckor efteråt.
Syns ärren nu? Eller var det bra i början av läkeprocessen?
Att man också skulle ha problem med för tidig utlösning hade jag heller inte föreställt mig, snare tvärtom. Att det skulle bli mindre känsligt och att man skulle känna mindre.
Om du fick välja nu om man bortser från besvär.
Vad tycker du är bäst nu när du prövat båda varianterna?
Som sagt, säkert individuellt men för mig tog det ca. ett år innan ollonet blev "rimligt" okänsligt så att jag kunde ha någorlunda normalt samlag igen och klara åtminstone några minuter (oftast). För min egen del har jag löst detta med hjälp av lite fördröjningsspray; på så vis kan jag undvika att kommer under de första två minuterna och sedan brukar det oftast fungera OK. Utan sådana hjälpmedel är det lite "50 / 50", ibland funkar det bra, ibland går det snabbt... Men det går alltid snabbare än innan omskärelsen! Kanske är jag ovanlig, förhoppningsvis kan du få svar från fler.
Ärren syns fortfarande tydligt, särskilt på ena sidan, men inte så att mycket att min fru tycker att det är motbjudande. Vad gäller ärren så tycker jag det är en "OK" bieffekt som går lätt att leva med.
Förutsatt att jag skulle lyckas träna upp min uthållighet så föredrar jag trots nackdelarna alternativet att vara omskuren (skönare känsla vid samlag och fräschare känsla) - och samma sak skulle jag säga även om jag jämför med innan jag fick min hudsjukdom som var orsaken till omskärelsen. Men man ska vara medveten om att det är en "resa" man ger sin in på, med långa läkeprocesser, att i princip lära sig på nytt (eller snarare svårare än så!) att ha sex etc.