Fick samtal idag från barnmottagningen. Det visar sig att mitt barn är bärare av MRSA och enl läkaren är vi nu i princip dömda till ett liv i celibat i mellan ½ och 1½ år!
Finns det någon här som lever med MRSA i sin närhet som kan dela med sig av sina erfarenheter. Vi kommer ju såklart att bli kallade till infektionskliniken och få all information där men det lär ju dröja och just nu känns livet ganska nattsvart. Är det verkligen så hemskt?
? Vaddå ett liv i celibat?
MRSA (Vanliga stafylokocker, som är resistenta mot många antibiotika) är i sig oftast inte farligt om man bara är bärare, och har normalt immunförsvar, men det är svårt att bli av med.
Från SMIs sida
"En person som bär på MRSA kan utanför vårdmiljöerna leva ett väsentligt normalt liv. Handhygienen i hemmet är självklart viktig, inte minst i anslutning till såromläggningar. Personliga artiklar, t.ex. handdukar, får inte delas med andra. Om man är i behov av vård måste sjukvårdspersonalen vara informerad om bärarskapet."
www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/meticillinresistenta-gula-stafylokocker/
Så ta det lugnt 
Jag har ingen aning, men har också funderat på det eftersom vi ska åka till Indien och få hem vår lilla tjej. Alltså måste hela familjen vara hemma då? Det verkar så eftersom läkaren sa så till dig.
Jag förstår att det känns nattsvart! Herregud, jag lider med er! Men då måste ni väl inte ta av föräldradagar utan få ta tillfällig föräldrapenning (vård av barn) och på så vis kunna spara dagar... När vår bioson föddes och var svårt sjuk fick man ta ut 120 vab-dagar per år, det kan ju vara en sak att kolla upp!
Alltså jag är ganska lugn fast mera uppgiven. Till saken hör att när vi var uppe på barnmottagningen i måndags för att hämta lite papper som dom hade scannat in till barnets journal så sa sköterskan att MRSA-proven inte visade något och idag ringer läkaren. Jag blev bara så ledsen! Och som den läkaren förklarade det så fick vi inte umgås med jämngamla, inte gå till öppna förskolan och skulle vi tvunget träffa släkten så skulle dom typ hålla avståndet.
Jag har googlat runt och hittat information från andra landsting som säger att man kan leva som vanligt men skulle känna mig ännu lugnare om någon med erfarenhet kunde berätta hur det påverkar deras vardag.
Tack för länken förresten! 
Hej!
Jag vill börja med att säga GRATTIS till ert nyfådda barn!
Jag har ingen erfarenhet från vårt barn men har träffat familjer där barnen har MRSA och de lever helt normalt men om ett sår blir infekterat så är de noga med att täcka det o sprita händerna efteråt. Det finns också behandling att få även om en del landsting är restriktiva med det.
Den största skillnaden mot om barnet inte varit bärare är vid sjukhus kontakt DÅ behandlas de som PEST SMITTADE av ALLA förutom SMITTSKYDD, lite märkligt tycker jag att tom sjukvården drar med gamla fördom för det är så jag tolkar bemötandet. Därmed inte sagt att det är otroligt viktigt att inte smittan sprids på sjukhus, men man kan ju förvänta sig att bemötas trevligt fast man är bärare av resistenta bakterier.
Ring smittskydd imorgon så ni slipper oroa både er själva o anhöriga i onödan, tillhör ni ett okunnigt o gammaldags sjukhus där även smittskydd ser er som PEST smittade så ring ett angränsande sjukhus o be att få prata med någon där.
LYCKA TILL !
Hejsan! Vårt andra barn hade MRSA i svalget vid hemkomsten, men har nu blivit "renförklarad". Det tog 1,5 år när vi fick det första rena testresultatet, och efter det följdes det upp i 6 mån för att vara säkra på att allt är ok. Ingen av oss andra i familjen har blivit smittade (trots en masa nysningar, kräkningar, hoistande mm vid förkylningra rakt i famnen på oss).
Det jobbigaste var att man alltid vid kontakt med vården, tandläkaren osv. måste se till att få de sista tiderna på dagen, och i bland hamnar att vänta i trista isoleringsrum på undersökningen (så ta med något att undehålla er med!). Det beror också lite på var MRSA sitter, om de är på huden (eksem, sår osv). får man inte i princip besöka allmänna badanläggningar. Vår infektion var i svalget, så vi ha gått på baby sim mm. utan problem.
En sak till är att man kanske får räkna med att vara lite extra hemma vid förkylningar, t.ex. om barnet nyser mycket. Och om ni t.ex har äldre släktningar som är svårt sjuka, måste ni vara försiktiga, för frö riktigt sjuka personer kan MRSA orska en alvarlig infektion.
hej,
vårt andra barn hade MRSA när vi kom hem från Kina våren 2010. Vi har gått på regelbundna kontroller på vår Vårdcentralen och de senaste 3 gångerna var proverna negativa, dvs inget MRSA, så nu har barnet blivit friskförklarat! Resten av familjen fick gå och kolla sig också, och ingen utav oss andra tre var smittade.
Först blev jag orolig, precis som du, men efter samtalet med MRSA-teamet på KS i Solna (vi bor i Stockholm) så blev jag helt lugn. Vi har levt precis som vanligt, inte haft separata handdukar eller något, vi har varit och simmat i simhallen flera gånger, vi har gått på öppna förskolan och sen hösten 2011 går barnet i förskola. MRSA-teamet rådde oss att inte säga något till förskolan om MRSA-bakterierna för "de förstår inte, och det kan bli lite hysteriskt då" sa de. MRSA-teamet sa åt oss att leva som vanligt.
Vi har aldrig fått sista tiderna hos tandläkare eller läkare och många gånger har vi inte ens fått ett eget litet väntrum utan suttit ute bland andra patienter och väntat. Vi fick dock eget rum när barnet skulle opereras på KS (LKG) och vi fick då inte gå ut i patientköket och laga mat/kaffe utan fick hålla oss på rummet.
Grattis till ert barn och mitt råd är till er att leva som vanligt, men självklart vara lite försiktiga vid tillfällen när det är behövligt. Berätta inte för omgivningen att ert barn är bärare av MRSA för det är en stor okunskap om MRSA och många människor blir rädda. När jag fick telefonsamtalet från MRSA-teamet på KS för några veckor sen att vi är friskförklarade sa hon att de allra flesta blir smittfria inom något år.
Lycka till!
På öppna förskolor förekommer det ju ibland gravida, nyfödda och andra som absolut inte ska bli utsatta för MRSA-smitta. Det är en enorm skräck för mig som igen riskerar att föda för tidigt, tänk om fyraåringen skulle bli smittad av MRSA eller något annat som kan vara rent livsfarligt för en prematurbebis? Är man drabbad av sådan smitta måste man vara otroligt försiktig. Inte använda leksaker på öppna förskolan till exempel utan ta med egna, inte använda gemensamma handdukar etc utan alltid ha med egna handdukar eller pappersservetter. Bär man på sådan smitta MÅSTE man ta ansvar för att minska smittspridningen, för det finns massor med människor i samhället som kan bli allvarligt sjuka eller dö av en simpel bakterieinfektion...