Min 7 åring

Hej!

Jag skulle behöva råd på hur jag ska hantera min son.

Han är 7 år och har ett riktigt temprament, när man säger till

honom att göra något så kan han bli så arg att han slänger saker omkring

sig, eller om hans bröder är i närheten så kan ha slå, putta till dem.

Hans humör växlar fort (men det kanske det gör i denna ålder) från att vara

glad till att bli jätte arg om man nämner något som inte passar honom.

Sen så har jag hört att 7 års åldern är en form an tonår..

Jag lägger på mig skulden att han är så arg/bitter, han kan ju retas, bråka med bröderna

då brukar jag säga åt honom, men det får man gör x antal ggr sen tröttnar man och då höjer

man rösten och säger åt dem att gå in på deras rum så att de inte är i närheten av varandra och då kan han

kasta, slå på saker skrika (skrika är det mycket och ofta) även slå sina bröder fast han är arg på någon annan.

Jag frågar honom om det är något i skolan eller som jag eller pappan gör "fel" så måste han säga till så att man

kan prata om det. Då säger han att han inte vet. Men det är mycket slag, sparkar mm mellan bröderna förutom den yngsta han är 1 år. (Ålder på pojkarna 7 år, 5år, 3 år och 1år)
så fyra pojkar, är det hårt när det är bara pojkar eller kan det även vara det när det är en blandning på syskon.

          Mvh

   bekymrad 4 pojks mamma

Hej!
Du har 4 pojkar mellan 7 och 1 år. Alla har sina personligheter och individuella behov. Om vi ser på din 7-åring som du tycker reagerar häftigt, ger sig på småbröderna och skriker mycket och som du säger att det också är ditt fel att han gör som han gör, så tror jag precis som du, att detta är ett ganska typiskt 7-årsbeteende. Nu är han också storebror, först till en, sen till två och nu till tre yngre bröder som kräver mycket av din tid, ditt stöd och din uppmärksamhet.
Jag tror att din 7-åring vill vara stor och duktig och också ofta är det, men att han kanske av naturliga skäl, har fått vara stor ganska länge. Även 7-åringar behöver ju vara små, få ha sin mamma ifred etc ibland. Då kan det vara lätt att i sin frustration, när mamma inte har tid eller möjlighet att ägna sig åt just honom, ge sig på sina småbröder. Dem rår han ju på och de är ju faktiskt en del av orsaken till att han får mindre plats.
Att som mamma hantera 4 småpojkar kräver sin konst. Ett verktyg som brukar vara bra är struktur på hemmatillvaron. Att engagera pojkarna och därigenom också ge dem uppmärksamhet, med olika aktiviteter, snarare än att låta dem ägna sig åt fri lek kan vara ett sätt. Att planera och tänka igenom före brukar hjälpa.
Barn som inte får hjälp med strukturen har en tendens att göra upp sinsemellan om vem ska ska betsämma om olika saker. När förståndet och argumenten tryter tar man till skriket, för det har ju en slags effekt även om det inte löser situationen. Men det ger uppmärksamhet från mamma. Och ofta är det ett omättligt behov.
Som mamma vill man ju hellre ge barnen den positiva uppmärksamheten och möjligheterna till det ökar om man hjälper barnen med strukturen. Viss tid kanske de kan leka själva i sitt rum, annan tid kanske mamma ska hjälpa till med någon lek, ett spel eller läxor. Någon av pojkarna kanske kan leka hos en kompis eller vara med mormor så blir det också lite lugnare. Det är också viktigt att du som mamma tar dig ledigt med bara ett barn, eller helt utan för att hämta ork och känna att du gör bra saker med dina killar. Att odla skuldkänslor brukar löna sig bara så tillvida att de växer. Så försök att slänga dem på sophögen och känn hur du växer med ditt sätt att hantera din lilla medarbetarskara.
Lycka till!
Margit Ekenbark

Min 7 åring

INNEHÅLL