Min 7 åring

Hej!
 Du har 4 pojkar mellan 7 och 1 år. Alla har sina personligheter och individuella behov. Om vi ser på din 7-åring som du tycker reagerar häftigt, ger sig på småbröderna och skriker mycket och som du säger att det också är ditt fel att han gör som han gör, så tror jag precis som du, att detta är ett ganska typiskt 7-årsbeteende. Nu är han också storebror, först till en, sen till två och nu till tre yngre bröder som kräver mycket av din tid, ditt stöd och din uppmärksamhet.
Jag tror att din 7-åring vill vara stor och duktig och också ofta är det, men att han kanske av naturliga skäl, har fått vara stor ganska länge. Även 7-åringar behöver ju vara små, få ha sin mamma ifred etc ibland. Då kan det vara lätt att i sin frustration, när mamma inte har tid eller möjlighet att ägna sig åt just honom, ge sig på sina småbröder. Dem rår han ju på och de är ju faktiskt en del av orsaken till att han får mindre plats.
Att som mamma hantera 4 småpojkar kräver sin konst. Ett verktyg som brukar vara bra är struktur på hemmatillvaron. Att engagera pojkarna och därigenom också ge dem uppmärksamhet, med olika aktiviteter, snarare än att låta dem ägna sig åt fri lek kan vara ett sätt. Att planera och tänka igenom före brukar hjälpa.
Barn som inte får hjälp med strukturen har en tendens att göra upp sinsemellan om vem ska ska betsämma om olika saker. När förståndet och argumenten tryter tar man till skriket, för det har ju en slags effekt  även om det inte löser situationen. Men det ger uppmärksamhet från mamma. Och ofta är det ett omättligt behov.
Som mamma vill man ju hellre ge barnen den positiva uppmärksamheten och möjligheterna till det ökar om man hjälper barnen med strukturen. Viss tid kanske de kan leka själva i sitt rum, annan tid kanske mamma ska hjälpa till med någon lek, ett spel eller läxor. Någon av pojkarna kanske kan leka hos en kompis eller vara med mormor så blir det också lite lugnare. Det är också viktigt att du som  mamma tar dig ledigt med bara ett barn, eller helt utan för att hämta ork och känna att du gör bra saker med dina killar. Att odla skuldkänslor brukar löna sig bara så tillvida att de växer. Så försök att slänga dem på sophögen och känn hur du växer med ditt sätt att hantera din lilla medarbetarskara.
Lycka till!
Margit Ekenbark