Är mina pojkar ouppfostrade? Bör de gå i vett & etikett skola?

tråkigt att din kille kritiserar dina barn. En sån inställning leder bara till bråk och osämja. Om ni inte hittar en kompromiss är förhållandet snart slut. Han kan inte komma och förändra nu när  barnen är så stora....det är inte rätt mot dina barn. 

Som klassresenär har jag varit noga med att "uppfostra" barnen. Själv fick jag lista ut själv hur man beter sig i sociala sammanhang mer eller mindre (mina föräldrar är typen som får bestick över på restauranger) och jag ville att det skulle bli mer självklart för barnen tex vem som är ens bordsdam/-kavaljer eller vilket glas man börjar med och annat. Eller för all del kunna konversera folk man inte känner.

Är man 12 och 14 så tycker jag att man ska fixa att sitta en hel middag och prata med släktingar (tex) utan att knota även om det inte är världens roligaste bordssällskap man fått. Det är ju bara några timmar. 

Nu vet jag inte om du menar att dina barn säger att de ogillar maten eller talar om högt och tydligt att de har tråkigt eller inte tackar för presenter för då tycker jag du ska berätta för dem att de riskerar att ses som rätt oförskämda (eller ouppfostrade om du vill) och det ligger knappast i deras eget intresse.

Du verkar ha väldigt "fina" barn som hjälper till hemma det där med att tacka för maten och vara allmänt trevliga är framför allt för deras egen skull, de vinner på det i längden. Kankse behöver de bara lite tålamod?

Oftast är barn väldigt skötsamma och väluppfostrade när de är är borta hos andra. De märker i tidig ålder hur andra beter sig och tar efter. Skulle tro att du lätt med ledande frågor kan styra om hemma så de lär sig vad som förväntas utan att tjata. De är stora nog för att även berätta vad andra förväntar sig och hur de ev uppfattas. Verkar som du har fina barn så det är ju inte ett attitydsproblem utan bara förklara att utomstående kan ta illa upp om de inte följer vissa självklara tips som underlättar steget in i vuxenvärlden. Sedan kan du hjälpa sambons barn på liknande sätt genom att tipsa om det de kan förbättra nu då de börjar bli stora.

Hellre oartiga än ohjälpsamma, ni kanske skulle byta barn för uppfostring ett tag

Etikett är viktigt, speciellt då vi är så grymt snabba att döma varandra snabbt. Mina tre barn är till och från hopplösa hemma, rapar, äter ngt med händerna, glömmer plocka bort tallriken eller rapar när de får läsk men... 100 procent så vet de hur de ska uppföra sig när de träffar andra; du hälsar ALLTID, tackar för maten, lägger besticken kl.16.00 när du ätit upp,ochtackar värden för den GODA maten. Annat finns inte. Döm inte dina barn så hårt, har du testat hur de agerar hos andra? Mina uppför sig si så där inom familjen men fungerar klockrent hos vänner,och det räcker för mig.

Ett visst mått av ärlighet från tonåringar är bra. Du vill ju att de ska kunna berätta för dig om hur de känner etc.

Men att kunna föra sig bland folk är en viktig kunskap. Att de beter sig slappt och ohyfsat bland släkten hade stört mig väldigt mycket.

För mig är att de inte tackar för maten etc hemma en sak, det handlar om att de inte har förståelse för att du och mannen faktiskt slitit för att få till maten och därför inte känner att de ska visa er uppskattning för det. Det tycker jag är rätt normalt för en tonåring.

Men som sagt, att kunna visa på ett gott uppförande i sociala sammanhang bland vuxna tycker jag är oerhört viktigt och det är INTE okej då att bete sig så nonchalant som det låter som de gör.

Denna helgen får barnen gå i en "Vett & etikett" skola med mig! Jag har pratat och skrivit vad som är viktigt att tänka på när man är bortbjuden, och satt upp lappen på kylskåpet. Jag har lånat två böcker för barn. Ena heter "Lätt om vett och etikett" av Magdalena Ribbing. Den andre heter "Figges bok om vett & etikett". Det blir morgondagens läsläxa. Jag ska "drilla" dem!!! I synnerhet 14-åringen! Han är värst! Och väldigt omedgörlig. 12-åringen kunde rabbla upp allt man skulle tänka på när man var bortbjuden och egentligen gjorde han inget större fel. Det är 14 -åringen som var en katastrof. I vissa avseenden tycker han inte alls han gjorde fel och det är väldigt provocerande! Men jag jobbar hårt med honom. Han ska inte slippa lättvindigt undan!!! Tack för allt stöd! 

Tvinga dem inte att gå i en vett och etikett skola du skulle ha tänkt på det när dem var lite yngre 6-8 och sagt till dem själv nu tror jag att det är försent.

Det går att använda positiva metoder, och det går att skapa positiva uppdrag som dom skall klara.

Gör vett och etikett till en positiv utmaning.

Tex gå ut och ät mat på en riktigt fin restaurang.  Gör restaurang besöket till en viktig grej och se till att ni som föräldrar pratar med varan om besöket i positiva ordalag emellanåt , så att barnen hör det  lite grann.

På själva dagen skall barnen känna ett detta är något som är viktigt för föräldrarna.
Alla skall vara nyklippta nyduschad och ha på sig finkläder.

Var tydlig med vad ni förväntar av barnen, på vägen ditt. Barnen skall säg tack när servitören server maten osv.
Och avsluta med något i still med *Men det här kommer ni klara galant*.

På restaurangen skall man inte tjata på barnen utan istället ge diskret beröm och eventuella uppmaningar skall vara diskreta. Och undvik på restaurangen att ta upp något ämne som kan vara pinsamt för barnen.

På hemresan i bilen ger man beröm för det dom gjorde bra.
Och eventuella önskemål om ett annat beteende beskrivs med positiva undertoner. - Om du hade sagt hej då
till kvinnan i kassan , då hade det blivit full pott. - Men det kommer du ihåg till nästa gång.

Detta var min åsikt i ämnet.
MVH Andreas

 

Jag tycker det är rätt bra att kunna vett och etikett.
Nu kör vi inte med till vardagen, men grabben fixar det helt OK när vi är ute.

Vad vi har gjort, jag och min syster, är att vid vissa tillfällen har vi haft sk finmiddagar på kul, då vi instruerat de lite mer nogrannt, hur man dukar, hur man använder besticken, vilka glas som ska vara till vad. Vi har gjort det som en liten show, där hela konceptet ingår.

Personligen så är dem lite ohyfsade men ett råd är... försök inte att jämföra dina barn med andras, det slutar aldrig väl. Du kan ju säga till dem gång till gång att inte göra vissa grejer så eller så. Men de är fortfarande väldigt unga och då ska de få friheten att göra vissa (några) grejer på deras eget sätt. Om du vill kan du finslipa sättet dem gör grejer men ändra aldrig dina barn för att bli som andra. Dina barn är unika och ska få vara så. Tro mig man vill inte stöta bort sina barn i den unga åldern (stödja dem när de gör rätt till exempel)

Ser inget större fel på barnen.

Det här med att säga tack för maten tycker jag bara är för löjligt. Barn som säger tack för maten gör det av automatik och pliktkänsla, inte för att de är mer tacksamma eller tyckte bättre om maten.