Ni som samsover - hur GÖR ni?

Vi har en treåring och en ettåring som sover med oss. Treåringen har en egen säng som står brevid våran, men kryper alltid upp hos oss när vi går och lägger oss. Vi sover i mitten och barnen på varsin kant. Eller treåringen i mitten. Båda barnen har ett jättestort behov av närhet och har alltid velat att man ligger och håller om dem.

Jag har för mig att treåringen hade en väldigt "stökig" period men då la jag bara armen runt han när vi sov så kunde han ju inte leva runt så mycket. Ibland har man hittat nån av ungarna i fotändan. Ibland så vill båda barnen att man håller om dem om de ska kunna sova. Då kan det bli svårt att sova om sambon redan har åkt till jobbet tidigt.
Annars så har vi båda vant oss med bök och trängsel i sängen. Det har ju hänt att man fått sig en riktig spark i magen eller en "örfil" när ungarnas armar flaxat runt på natten. Men det är sällan och man vänjer sig att somna om snabbt om man blir väckt. 

Man får väl känna efter vad som funkar för en själv. I perioder har jag haft svårt att sova med allt iv i sängen men det brukar gå över. Alternativet för oss skulle vara att natta om ungarna varje timme nätterna igenom i deras egna sängar.   

Vår dotter är en riktig propeller En gång vaknade jag och varken såg eller kände henne inte, hade panik i nån sekund innan jag hittade henne.... ovanför mitt huvud, på tvären
Vi har löst det så att jag ligger i mitten istället och dottern har sin säng precis bredvid våran, då kan hon sova på tvären hur mycket hon vill Hon ligger oftast med benen i hennes säng alltså och huvudet borta vid mig.
Hon snurrar runt mycket vart hon än sover, nåt som gör att hon snurrar ännu mer dock är täcke/filt över benen och när nåt är " i vägen", t.ex. sambon... Så det kan va så att hon vill gärna ha lite space men ändå ligga nära, er dotter  

Båda barnen har sovit hos oss när de var mindre och kommer fortfarande gärna och lägger sig. En kombination av dina gissningar tror jag; snurrar vanligtvis inte runt så mycket och vi är väl inte jättekänsliga. Dock märkt skillnad - min äldsta har redan från början alltid föredragit att sova hos oss (som riktigt liten var enda sättet att få henne att sova ibland att ha henne på magen...) Min minsting började relativt tidigt somna bra när han låg utan att ha någon intill, även om han fortfarande gärna kommer och kryper intill när han känner för det.

 Har ni testat att ha hennes säng intill er, kanske med borttagen långsida och en filt under för "glappets" skull? Då kan det ju bli en kombination av närhet och "sova själv".

Om ni prövar att ställa sängen mot väggen, eller ställa något för på ena sidan sängen, så att hon inte ramlar ur. Sen ha henne längst in ist för mellan er. Då kanske hon kan trycka sig mot väggen ist för mot er. Ni kan ju också prova att lägga ett ihopkorvat täcke mellan er som lite skydd för sparkarna.
Jag har upplevt att iaf mina ungar livar runt i perioder på nätterna. Hon kanske lugnar ner sig lite om ett tag. De lär ju sig så otroligt mycket nytt i den åldern.

Ja...vi sover helt enkelt...
Vi har alla 3 barn i sängen, när nr 3 kom så tyckte vi att det var lite väl trångt att ha en bebis i sängen också, så då ställde vi in min gamla 1.20 säng i brevid dubbelsängen och den går mot väggen.
Så då sov pappan och nr 2 i dubbelsängen, jag och bebisen i 1,20 sängen, hade bebisen mellan mej o väggen då som skydd mot de större...nr 1 hon sov gärna nere vid mina fötter, till råga på det så vill gärna nr 2 sova nära mamma också så det hände allt att pappa fick sova ensam i dubbelsängen..ironiskt va?
Nu sover vi nästan så också men nr 1 varvar mellan att ligga i mitten på dubbelsängen eller att ligga mellan nr 3 och väggen, nu är ju 3an inte så liten o ömtålig längre...Och ligger nr 1 i min säng, då sover vi 3 i 1,20, många ggr vaknar jag helt ledbruten i skarven...

Det enda barnet som är väldigt rörligt är nr 2 som flaxar o far omkring och ligger lite hursomhelst under natten, får ofta brännande slag rätt i ansiktet, sen har hon en ovana att när hon är trött eller när hon sover så ska hon ligga o dra i mitt hår....det gör ont!! =(

Rörigt inlägg men hoppas nån fattar...=)

Vi har testat alla varianter. Just nu så har vi tagit bort benen på vår säng så att ett ev fall inte blir så högt. Satt spjälsängen kant i kant med vår säng och tagit bort en sida. Nu är vårt barn 15 månader och rör sig inte lika mkt längre. Jag vill minnas att det var värst runt 10 mån för då är barnet så litet också så man är rädd att han ska trilla ur! När han var 10 månader hade vi hela vår säng "inbyggd". Två väggar och resten möbler. Man fick hoppa in i sängen över en byrå, haha. När han var 14 månader fick jag nog, jag "bestämde" att han skulle sova i sin säng, så som vi har det nu, spjälsäng med 3 sidor. Men det är en nivåskillnad så han rullar inte över till oss. 

Hedda ligger inte särskilt stilla men jag har inga problem med det....jag störs inte av det liksom.

Vår 8-månaders ligger ganska stilla, för det mesta intill väggen och jag i mitten. Vilket innebär att jag tar hand om henne på natten, men å andra sidan går han upp tidigt och tar morgonpasset istället.

Jag har samsovit med min dotter i snart sex år nu. Tiden går fort! Men vi sover lugnt på nätterna, inget viftande eller annat utan det enda vi är oense om är täcket. Hon sparkar av sig och jag vill ha det på, brukar vara snabblöst Hon kryper nära ibland vilket kan bli lite varmt men annars klarar vi oss fint. Vi är nog helt enkelt gjorda för att samsova

Låter jobbigt med så struliga nätter. Hoppas ni får hittat lite bättre utrymme så att ni alla får sova i fred1

Eddie hade en sån där period ( i den åldern, när jag tänker efter!)! Då fick han sova nära maken, som kan sova igenom ett kärnvapenkrig! Nu ligger han mer stilla, så han kan ligga mer i mitten igen!

Haha, det låter som ni har fullt upp på nätterna

Jag har inga ambitioner på att samsova på "heltid". Hon sover för det mesta bra i sin egen säng. Det är de där nätterna när hon inte gör det som vi plockar över henne. Hon sover också i eget rum och det går inte heller att ta bort sidan på spjälsängen annars hade det ju varit ett jättebra tips!

Någon som känner igen sig?

Jag har vant mig:) Alla mina tre har sovit hos oss första åren. När det fladdras som värst ser jag till att ha ryggen mot barnet. Det gör inte riktigt lika ont att få sparkar där;)
Mellanflickan var/ är värst att ha i sängen. Av någon anledning ska hon alltid sova på en.Det blir lätt obekvämt!

Jag har ett tjockt täcke, som jag lägger som en barriär vid behov. Och så vänder jag ryggen till, så jag inte riskerar en smäll på näsan!

Vår vilding verkar vara en mänsklig kompass och ligger alltid i nord-sydlig riktning i vår 160-säng, det innebär tyvärr att hon alltid sover med fötterna i mitt ansikte eller i min nacke. Det kanske skulle fungera att vrida sängen så att den också stod i nord-sydlig riktning men det ryms inte i sovrummet.

Det är som trängst när lillasyskon ska amma på mitt vänstra bröst vilket innebär att det är hon som hamnar i vägen för vildingen. Men det är mysigt också och när jag ammar är jag vaken så då kan jag parera kickarna.

Jag löser det genom att sova tungt, vaknar knappt av någonting.

Min 3-åring ligger faktiskt rätt still, tack och lov!