Min jobbigaste dejt var verkligen jobbig!
Det börjades med att vi möttes upp inne Stockholm. Hälsade och så. Vi hade inte bsetämt några planer vad vis kulle hitta på eftersom det blev så spontant. Han bodde inte i Stockholm annars utan var här i arbete. Så när vi sågs blev det lite pinsamt för vi skulle då komma fram till något. Naturligt så blev det att vi började prommenera i Stockholm prata och så...
Det kändes ganksa tillgjort och våran kemi var inge vidare. Det var mer prata för att få tiden att gå. Efter en lååång prommenad tänkte jag att vi kanske skulle säga hejdå eller åtminstone sätta oss ner och fika. Kände mig urfånig över att gå runt hela tiden.
Men nej, vi satte oss aldrig. Han ville inte. Så vi fortsatte gå och gå. Tills vi kom till djurgården.
Haha, ja gissa vad vi gjorde där? Otippat nog så fortsatte vi vår "juvliga" prommenad. Kan tillägga att jag hade gjort mig fin inför dejten och hade spets klänning och klackskor på mig. Det är inte så trevligt att vandra omkring i så länge.
Många hade nog tyckt att han var snygg. Nästan 2 m lång, vältränad och blond. Men han var urtrist! Ingen kemi, ingen attraktion. Jag började känna mig urless vid det här laget.
Samma dag som jag skulle på denna dejt tackade jag nej till en annan. Jag sa till honom som jag egentligen var riktigt intresserad av att jag inte kunde träffas idag. Ville inte säga anledningen eftersom det skulle vara taskigt att tacka nej för en dejt och sedan kila iväg till en annan. Jag avr dessutom intresserad i han som jag tackade nej till. Men eftersom den andra bara var i Sthlm nu så var jag tvungen att passa på.
Men jag hade inte sådan tur. Sanningen kommer alltid fram.; )
Mitt i vår urtråkiga dejt runt djurgården så möter jag denna man son jag tidigare tackat nej till. Jag ser honom på långt håll. Mitt i vårat samtal så får jag ett "ryck" och springer och gömmer mig bakom ett träd! Fråga mig inte varför!!! Haha, fy så pinsamt....
Jag bara gjorde det. I all förhoppning om att den andre inte skulle få syn på mig.
Min tråkiga dejt blev SÅKLART chokad och undrar varför jag springer och gömmer mig. Medan jag visar att han ska vara tyst.
Den andre mannen passerar oss och ser mig, bakom trädet. Haha. Jag evt inte avd jag sa eller hur jag förklarade mig. Men vi alla hälsade på varandra och så. Samt att han förstår varför jag inte kunde träffa honom.
Jag säger generat hej då och jag traskar vidare med min dejt som frågar ut mig avrför jag gjorde som jag gjorde. Mitt svar var att jag inte ville gå inte på det. En rolig grej bara. Beskrev jag det som...Orkade inte gå in på dte. Dejten var ändå trist och jag ahde gjort bort mig. Efter några meter till så tackar vi för oss, kramar varandra och säger "vi hörs"....
Jojo... Varken jag eller han ringde varandra mer.
Det positiva med allt är att den mannen som jag var intresserad av är nu min sambo! Tokkär är jag och vi planerar hela livet tillsammans!
