lvu

Såhär kan det se ut. Det inkommer en väldigt allvarlig anmälan, kanske gällande sexuella övergrepp, svår misshandel hos en familj som man tidigare inte har nån kännedom om. Barnet kanske inte går på dagis, varför man inte kan inhämta information därifrån. Föräldrarna kanske blir rädda och kränkta och vägrar svara på frågor. För att säkerställa barnets skyddsbehov så kanske man i det läget gör ett omedelbart omhändertagande. När utredningen sedan påbörjas och håller på så kanske det visar sig att det verkligen inte finns några sexuella övergrepp eller nån misshandel. Barnet har således omhändertagits i "onödan" och givetvis utsatts för ett trauma likväl som förädrarna. Rätten kommer fram till att nej, barnet ska INTE vara omhändertaget.

Detta scenario och rättens utslag tenderas då att tolkas som att det är kritik gentemot socialtjänsten och att socialtjänsten gjort fel initalt. Det är inte så det funkar eller ska tolkas. Socialtjänsten har gjort rätt och hanterat saken som de måste göra, även om det senare visar sig att ett omhändertagande inte hade behövt ske, då anmälan inte hade någon substans.