vår 4-åring håller på att ta knäcken på mig =(
Hej!
Jag är i stort behov av råd!
Vår snart 4-åring håller på att bryta ner mig och ta över vår familj.
Det är bråk om precis ALLT hela tiden, även fast det inte finns nåt att bråka om om valet är helt upp till honom.
Det bråkas om att han ska klä på sig
Att han ska äta frukost
Att han ska ta på sig ytterkläder
Att han måste hoppa på bussen
Det går hur bra som helst att lämna honom på dagis (när man väl är innanför grindarna)
Han är enligt personalen epatisk, omtänksam och förstående mot både barn och vuxna.
Sen är det dags igen för bråk med mamma
Vill inte gå med hem
vill inte ta på sig ytterkläder
vill inte följa med hem
vill inte vara med mamma
men blir ledsen om jag inte är där
osv osv osv..
Detta är helt olidligt påfrestande (som så många förstås vet) speciellt för honom själv, men också för mig som både lämnar och hämtar.
Kan ju tillägga att när pappa lämnade och hämtade förut gick allt bra.
Det vi har provat hittills är att ha så lite "krav" som möjligt. Alltså att jag väljer mina fighter. Han får bestämma kläder, frukost, färdmedel etc själv. (men på nåt sätt velar han mellan valen och bråkar om det)
Att Ge honom förberedelser (om 1 timma ska vi börja ta på oss ytterkläder/vara på dagis/etc)
Att ge honom lång tid att ta på sig/äta frukost (=3 timmar från säng tills att vi går utanför ytterdörren)
Till en början ser man att han tycker det roligt att testa, men sen slår det liksom över på honom och det blir ett måste för honom att motsätta sig mig. Här ser man ju också att han börjar tycka det är jobbigt själv.
När han är lugn och man försöker prata med honom har han inga svar på varför, och han förstår att jag blir ledsen och arg. Jag försöker alltid lyssna på hans argument och förklara att jag hör dom, men förklarar också så gott konsekvenserna av dem.
Jag tycker jag har testat allt men jag blir snart helt galen!
Samtidigt som han inte klarar av att vara med mig så klarar han inte av att vara utan mig så jag ska hjälpa med allt.
Nu har det tyvärr (och jag skäms) gått så långt så mitt tålamod är slut.
Min man får ta över många bråk och jag väljer att inte vara med honom när han bråkar eftersom jag helt enkelt tycker det är meningslöst att ens försöka och detta gör oss båda ledsna.
han stackars lillebror på 1,5 hamnar ju i kulisserna för jämnan eftersom all tid och energi går åt storebror.
Hur gör ni andra?