Optimist vs. pessimist

Vill du vara en pessimist?

Nu känner jag att jag är allmänt depressiv och därmed pessimistiskt lagd i mina tankar så att umgås med positiva människor kan i detta läge säkert vara energikrävande. Nu undviker jag folk i allmänhet just nu så det är inget större problem.

Positiva människor kan däremot, om de sänker nivån en stund, dra upp i varje fall mig tillfälligt till ett bättre tänkande. Heller optimist än pessimist

Jag är en pessimist och var tillsammans med en optimist, faktum är att jag föredrar att vara tillsammans med optimister eftersom de i regel är mer positiva. opposites attract you know! Det enda jag stör mig på att många optimister är väldigt naiva.  

Jag håller med. Jag orkar inte med pessimister. De drar ner hela mitt humör med sitt gnällande och att de aldrig kan se några lösningar på problemen utan bara hittar fel och anledningar till att det kan gå fel.

Jag är REALIST, vilket betyder att jag är optimist men inte så mycket att jag fattar dumma beslut, men när jag väl bestämt mig för något (som jag noga övervägt) så är jag säker på att det kommer gå vägen. Och det gör det i princip alltid.

Konstigt, själv ser jag mig som realist också :) Jag är en pessimist ändå dock, realism har inget med pessimism eller optimism att göra.

Fast nu var inte frågan om pessimister drar ner dig, jag vet redan att många tycker så. Frågan var om det även finns pessimister som tycker att optimister är jobbiga :)  

Mina beslut tänks även dem igenom väldigt noga och jag misslyckas nästan aldrig. Men jag lever med filosofin att om man alltid tänker det värsta om det mesta så blir man aldreig besviken. Och så är det för mig, jag blir ALDRIG besviken :)  

Vill och vill, jag är en pessimist. Och jag trivs väldigt bra med mig själv och min personlighet.

Jag får en känsla av att det oftast är optimister som lyckas bli deprimerade, optimister har en tendens till att möta motgångar väldigt mycket sämre.

Jag har dock inget emot normaloptimistiska människor. Har sådana i min omgivning med. Skulle kanske vara lite tydligare med att jag hatar överdrivna optimister som är överallt hela tiden.  

Det är det jag menar ;) Jag har inte så mycket mot ALLA optimister. Men jag avskyr de som är väldigt naiva. Dem är som småbarn som följer med en gubbe som bjuder på godis hem. Bara det att småbarn inte vet bättre, medans många optimister bara går rakt mot fällor när dom borde veta bättre. Lite så känner jag det.

Jag tror också på att "opposites attract" fast i en annan mening. Snarare att innåtvända och utåtvända går bra ihop, och pes. samt opt. beroende på vilken grad man är pes. eller opt.

Jag kan känna att jag är väldigt innåtvänd och håller mig för det mesta för mig själv. Men min pojkvän däremot är väldigt utåtvänd och får mig till att träffa folk ibland, vilket jag kan känna att jag behöver :)  

Åjo, det har det nog. Jag ser inte hur man kan vara realist och pessimist. För är man pessimist så tror man alltid det värsta och det har inget med verkligheten att göra. Är man optimist däremot så HOPPAS man på det bästa, och det kan man absolut kombinera med att vara realist.

Jag är nog väldigt pessimistiskt lagd, mest när det kommer till mig själv dock!

Har fått för mig att jag hellre tänker "Vad var det jag sa?!" än "Nämen vad i helvete, allt skulle ju gå asbra!!" när något går fel!

Blir hellre glatt överraskade än brutalt nedtagen på jorden! Utgår man ifrån det värsta så kommer ju antingen mina tankar infrias eller så blir det bättre och då är ju det positivt!

Typ så! 

Fel, är man optimist tror man alltid på det bästa. Och man har väldigt svårt för att se verkligheten som det faktist ÄR.

Jag anser tvärtom. Är man negativ så tror man alltid på det värsta, MEN man inser när något blivit bättre än vad man trott.

Jag har fått höra från många att jag alltid ska "vara så realistisk". Både från optimistiska personer och från pessimistiska. Så jag utgår ifrån det och inte vad jag själv tror.
  

Haha det är EXAKT det jag menar :D Jag blir aldrig besviken för allt kan bara bli bättre om man utgår från min startpunkt så att säga :)

Jag anser mig själv också vara realist men jag är däremot pessimist.

För mig är en optimist någon som ser möjligheter, medan en pessimist är någon som ser svårigheter. Om det händer mig något tråkigt så försöker jag se det i positivt ljus: Det finns alltid fler chanser, öppnar sig alltid nya möjligheter, även av negativa saker. För mig har det egentligen ingenting med naivitet att göra, jag vet att jag måste JOBBA för det, men jag vet också att det är möjligt. Om jag ser optimistiskt på min karriär ser jag inte att jag blir VD och tjänar miljoner om året; jag ser att jag har ett jobb jag trivs med och som jag klarar mig på.

Min sambo är tvärt om. När han funderar på sin framtid ser han det i ljuset av vad han aldrig kommer uppnå. Han ser inte sina framgångar eftersom han är för upptagen med att se vad som inte blev.

Jag anser mig vara realist eftersom jag ser allt positivt, men det betyder inte att jag alltid tror att allt bara löser sig! Jag vet att man måste jobba för det man vill ha och jag vet att man inte alltid lyckas uppnå det man vill MEN jag tycker ofta inte att ett misslyckande är ett problem!

Jag umgås generellt hellre med optimister än pessimister, eftersom jag föredrar positiva diskussioner framför negativa, men jag är inte så förtjust i naiva pessimister!