sjuklig svartsjuka
Hej!
Jag har levt med en man i 15 år och vi har en pojke 9 år och en flicka 6 år. För några år sedan började jag fundera över separation och det har varit en lång process att komma fram till beslutet om att gå isär. Vi har inte varit helt oeniga, även om det mest är ett beslut som jag drivit igenom. Jag kände mig kvävd, kunde inte utvecklas inom ramen för vårt förhållande, kände inte passion för honom, mest vänskap och tacksamhet för de år vi haft ihop. Han svartsjuka har bidragit till att jag inte kan leva med honom längre.
Under vårt förhållande har hans svartsjuka kommit och gått, ibland med och ibland mindre, oftast inte något större problem med detta, men de senaste åren alltmer. Han har även varit i en depression och tagit sig ur denna. När vi sedan för några månader sedan flyttade isär gick det inledningsvis lugnt till, men efter några korta veckor blossade hans svartsjuka upp och han gick över gränsen för vad som är okej, gick in i mitt hem, läste min dagbok, sökte upp mig, åkte utanför mitt jobb och min bostad, osv. Jag var tydlig med honom om att detta är oacceptabelt och han verkar ha ändrat sitt beteende. Som en följd av detta bestämde jag om begränsningar i vår kontakt, vilket gett mig lite lugn, men som jag vet att han är frustrerad över.
Jag tänker att jag inte kan påverka hans beteende, att han själv måste få hjälp med att reda i detta, om han vill. Vad jag kan göra är att inte acceptera att vara rädd för honom, jag vägrar att känna så.
Han säger att han älskar mig och att han vi att vi ska vara tillsammans igen. Jag säger att det är definitivt slut mellan oss.
Vad kan jag mera göra i den här situationen? Vi båda pratar mycket med våra vänner och jag vet att de finns där för oss båda. Kan jag överhuvudtaget påverka hans mående och svartsjuka? Han har ju inte längre med att göra om jag träffar någon annan eller inte.
Hur lång tid kan det ta för honom att ta sig ur den här krisen? Jag har varit i den i 2-3 år... Kan man tro att det tar minst lika lång tid för honom?
Är det klokt att vi inte träffas mer än det som är absout nödvändigt kring barnen? Ska jag undvika kontakt eller ska jag prata med honom?
Vore tacksam för råd!
