Finns rättvisa?

Jag tycker att i mitt eget fall får jag enormt snabbt en tillrättavisning om jag gör något mindre bra. Däremot ser jag inte detta hända med andra människor.  

 Mitt ex har behandlat mig jätteilla. Han har varit otrogen och försökt skada mitt rykte, människovärde och min självbild så mkt han bara kunnat, för att se till att när han lämnat mig ska jag inte kunna gå vidare utan att förgås av sorg. Att han var otrogen och ljög for mig tusenfaldigt, tycker han inte är fel. Istället förnekar han inför andra att han varit med Mig! När jag är där. Säger till snygga tjejer att jag är en bekant han aldrig träffar tex.  Han kallar mig ful, fet, korkad, och en hel lista på hemska saker. Han har för att framstå i bättre dager talat illa om mig och hävdat att jag har tjatat mig till att träffa honom och hängt efter honom som en stalker och att det är bara därför vi har umgåtts, att han inte tycker om mig alls, trots att han i själva verket har velat träffa mig, tagit med mig på semester, följt med mig hem till släkten, träffat min förlamade farmor och sagt att han är min pojkvän, till hennes stora lycka. Vi har varit tillsammans i två år och han har ljugit så mycket att jag inte begripit vad som egentligen har skett, förrän ca ett halvår tillbaka. Han har varit snäll i perioder och elak i perioder men jag har alltid förlåtit honom för det han gjort då han brukar påstå att han "inte menade på det sättet". Jag vet att jag var naiv och gör inte om samma misstag igen i framtiden, men det här slutade i att efter att jag har ställt upp för honom med min själ och hjärta och alla mina pengar, blåser han mig en hundrade gång. Jag sade till honom den dagen (som blev den sista) "Jag funderar på om det är en dålig idé att träffas idag för jag är väldigt skör. På gränsen till att bryta ihop. Om vi ses måste du vara snäll mot mig". Han svarar "Jag vill jätte gärna träffa dig. Kom hit, snälla!" Så vi ses, vi går på fest ihop, sover tillsammans. Dagen efter säger han att det var så fruktansvärt tråkigt att vara med mig, att jag är skittråkig och tjock, ful och att han inte tycker om mig. Varje gång jag vänder ryggen till smsar han i smyg och döljer med handen vad han skriver och påstår sedan att han inte alls har smsat någon. Mycket suspekt. När jag kommer ut från toan sitter han och talar illa om mig mig högt i telefon med sin pappa. Sedan kliver han på tåget och drar iväg, medan jag står kvar helt förkrossad på perongen. Sedan fick jag höra att han redan har en ny flickvän, och jag gissar att de träffades innan jag och han gjorde slut, med tanke på hans beteende.  
Nåväl. Den här mannen är,hör och häpna, älskad av de flesta. Han har blivit framröstad till en väldigt hög post inom den akademiska världen. Han är otroligt omsvärmad och har massor av vänner som ser upp till honom och det är alltid tjejer som är efter honom.  Han festar vidare medan jag var tvungen att flytta från stan och har varit nära att bli inlagt på psyket för att jag varit så olycklig. Har svårt att fortsätta med mina studier. Har inte fått chans att gå ut och träffa folk på ett halvår. Måste betala flera tusen per månad för terapi. Det är så orättvist. Finns det någon rättvisa eller karma??  Jag gissar på nej. Kanske det enda som kan rädda mig helt enkelt är att positiva saker kan hända i framtiden, men det skulle bygga på jag med hjälp av min karaktär och strävan ihop med en enorm tur och nåd, skapar en sådan situation. Hoppas på turen och tillfälligheterna.

Har du ett råd till mig som är vänligt sinnat, välkomnas det.