Den jäveln runkade!

Vet du, att försöka ha ett normalt sexliv var ytterst smärtsamt och jobbigt många gånger. Att tvinga sig att tänka att det var NORMALT att ha sex och att kämpa emot motvilja och äckelkänslor. Jag är inte skapt för att hysa sexuella känslor, det är inte en fobi. Att jag äcklas kanske beror på att folk propsar på att det är så viktigt med sex.

. Jag vill ju trots allt komma först, inte handen. ;P

Jag vet inte hur jag ska förklara riktigt, jag finner det fel helt enkelt. Hade han inte accepterat att sluta runka i vårat förhållande hade jag behövt acceptera hans beslut, men jag tror inte vårat förhållande hade varat särskilt länge då. Det enda jag kan säga är väl att jag inte har den tillit som krävs än, jag har alltid haft problem med det. Att kunna lita på att det är mig han fantiserar om, ingen annan osv. (Och nej, jag vill inte att han ska fantisera om någon annan än mig)

Nej, tyvärr. Jag vill inte heller styra på så sätt, jag vill bara vara allt för honom, den enda han ens vill tänka på när det kommer till den sexuella biten.

Och ja, jag vet att jag har problem, och jag kämpar dagligen för att bli bättre, kunna känna tillit osv, så ingen behöver kommentera det. Den här tråden är alldeles för hatisk, alla borde få ha egna åsikter utan att folk kränker varandra. Jag är bisexuell, ska ni kränka mig för det också? Anse att det är fel? För min åsikt är trots allt min, ni behöver inte hålla med mig, men jag är inte en jubelidiot för tt jag inte tycker som du.

Så i NPeters fall vad ska hon göra? Hon får hjälp med sina tankar och jobbar med sig själv. Skulle hon avstått från relationen för att inte kränka killen med sitt önskemål, eller KAN det vara så att killen tycker så mycket om henne att han inte ser det som en alltför stor uppoffring?

Som någon sa; var kommer kärleken in? Är ALLT bara rättigheter till utlösning? 

Jag vet mycket väl att jag inte kan kontrollera honom, och försöker inte heller.

Men nu handlade det inte om dig. Vad borde NPeters gjort?

Ens om killen gärna ville hjälpa till med det han kunde?

Det gör jag. Jag vet att problemet ligger helt hos mig och är bara glad att jag hittat en partner som förstår att jag har problem och som kan älska mig trots alla mina knasigheter.

Under givna förutsättningar talar vi om. Måste alltså TS avsåt från killen, han tvingas avstå från henne? Även om de VILL försöka vara tillsammans? Vem tvingar någon nu?